Announcement

Collapse
No announcement yet.

Bortkopplad!!!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Bortkopplad!!!

    Jag behöver hjälp!!


    Mitt problem är att jag känner mig totalt bortkopplad från mig själv och vad jag känner.

    Och i detta tillståndet har jag befunnit mig i snart ett halv år nu, det hela började med oro känslor och fick även starka känslor av att vara iaktagen och så en dag bara helt plötsligt blev jag totalt utmattad från ingenstans ,började känna att ingenting spelade någon roll, där efter började mina känslor sakta men säkert försvinna och nu känner jag ingenting . Det är som att jag befinner mig i trans 24/7 tiden står still inombords men min kropp fortsätter leva utan mig och jag ser bara mitt liv passera i revy å missar allt. Utåt sett reagerar jag som vanligt men inombords finns det inte en enda tendens till känsla överhuvudtaget Jag har provat massa antidepp men inget funkar! vad ska jag göra orkar inte missa hela sommarn, bara sitta å stirra å tänka på allt roligt jag kunde gjort och upplevt men får istället inte ta del av någonting hela min existens blir totalt meningslös och jag går bara runt och känner mig totalt overklig kan inte ens känna mitt hjärta i bröstet när jag springer


    Vad kan detta bero på? kan det vara något psykotiskt? vad ska man göra åt de?Är de någon som har upplevt liknande?

    Tacksam för svar



  • #2

    Låter som att du borde gå och prata med någon som kanske kan hjälpa dig. Jag upplevde själv i tonåren "overklighetskänslor", tappade bort mig själv och mådde allmänt dåligt. Men det gick över sen. Vet inte om det berodde på att jag gick i terapi och fick prata av mig. Prova det!


    Comment


    • #3

      Hur upplevde du dessa overklighetskänslorna? Och hur länge upplevde du dom? Tack för tipset !


      Comment


      • #4

        Jag kommer inte riktigt ihåg, men tror att det rörde sig om en dag eller två som jag helt tappade bort mig själv och kände mig helt "främmande", som att mitt JAG försvann. Hade även tillfällen då jag fick yrsel och kallsvettades, kunde inträffa när som helst. Men i grunden mådde jag dåligt och tror allt berodde på det, psykiskt i obalans. Men som sagt, det kanske var terapi bl. a som hjälpte mig. Tror mycket berodde på en dålig relation till min mamma som var helt oförstående och inte kunde acceptera att jag mådde dåligt, fick inget direkt stöd. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp, så där ska du inte behöva känna! Skriv gärna igen och berätta hur det går.


        Comment


        • #5

          Det låter som något som jag upplever bara att det har pågått i snart ett halvår nu å de blir bara värre å värre känns som det inte går å påverka mitt tillstånd överhuvudtaget försöker tänka att de kommer bli bättre å försöker leva som normalt men jag vet snart inte vad jag gör vill göra roliga saker som jag känner mig delaktig i men det funkar ju inte när jag känner mig så här Funderar på att sluta med medicinerna för dom funkar ju inte ändå!! Jag har allt sökt hjälp jag har vart inlagd på sjukhus provat massa medicin fått ect går även å pratar med Jonas som jobbar här på Communiera men inte ens han kan sätta fingret på vad det kan vara.


          Okej jag förstår, tråkigt med din mamma! Kram


          Comment

          Working...
          X