Announcement

Collapse
No announcement yet.

Dissociation pga. sexuellt övergrepp eller random minnesförlust pga. stress?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Dissociation pga. sexuellt övergrepp eller random minnesförlust pga. stress?

    Hej! Hur mår alla?

    Jag hoppas att detta inlägg kommer ploppa upp här efter att jag är klar, mitt senaste gjorde aldrig det.


    Jo, sedan en-två månader sedan har jag börjat få mycket dåligt minne. Ibland glömmer jag bort vad jag gjorde igår, ibland vad jag gjorde för 5 min sedan. Det är irriterande, för att nämna lite skrämmande. Jag går i terapi sedan september (2011) pga. smått social fobi, kasst självförtroende, samt depression.

    Jag mår definitivt bättre nu, men dessa blackouter och minnesförlusten går mig på nerverna och är så otroligt onödig.


    Prata med en vän på en fest väldigt nyligen om detta och hon tror att jag dissocierar och det KAN bero på något traumatiskt i min barndom. Detta gjorde mig väldigt orolig.

    Jag känner vänner som blev utsatta för sexuella övergrepp i deras barndom och jag är >>SKITRÄDD<< för att ha varit med om något sånt själv nu. Visserligen har jag en enorm och livlig fantasi och var ett mycket fegt barn. Speciellt pga. min far som alltid varit överbeskyddande och varnar/varnat mig speciellt mycket för pedofiler och främlingar (notera: jag är 19 år nu).


    Jag har försökt analysera mig själv mycket och jag kommer ihåg rätt mycket från min barndom, även fast jag drömde bort det mesta pga. att jag var mycket blyg och utanför på dagis.


    En av mina värsta farhågor är att bli våldtagen eller bli utsatt för "annan slags sexuellt övergrepp". Om det nu visar sig att jag har blivit utsatt för det när jag var yngre...nej, det känns inte som om jag kommer överleva det. Jag har alltid sagt att jag ANYDAY hellre blir misshandlad än våldtagen.


    Det skiftar mellan att jag blir jätte rädd att jag blivit utsatt för något sånt, till att jag tänker "Nej, det KÄNNS inte som om jag har blivit det. Klickar liksom inte..".


    Här kommer en liten självanalys:

    Jag har ALLTID blivit varnad för främlingar och pedofiler så länge jag kan minnas. Pga. mina föräldrars oro så var jag alltid rädd för sånt och ville knappt hälsa på vuxna när jag var liten. I 3dje klass i lågstadiet så fick jag en klarare bild av vad en pedofil var. En dåvarande vän tala om för mig att "det är gubbar som vill pussa och hångla med små barn". Detta gjorde mig obehagad och rädd och resulterade i mardrömmar och jag tror det var efter det som jag började bli RIKTIGT rädd för att bli utsatt för sånt själv.

    Nej, jag är inte sexuellt nedtryckt. Jag har inget problem för sex, men jag reagerar MYCKET starkt när jag får höra om våldtäkter: spelar ingen roll vilken ålder, men det är speciellt pedofili-gruppen. Jag blir tom. upprörd när jag får höra om att tjejer ger med sig när killen/tjejen frågar om sex, även fast den försnämde inte vill det helt och hållet men är OK med det ändå!


    Behöver det ens vara dissociation pga. något sexuellt övergrepp i min barndom?

    Jag har blivit utsatt för långvarig emotionell stress i mer än ett år och framtiden är så osäker för en 19:åring utan jobb...

    Jag ska träffa min psykolog imorgon och då ska jag ta upp det här med henne, men jag är så jätte rädd för svaret. JÄTTE, JÄTTE RÄDD verkligen.


    Ursäkta eventuella. grammatik-/stavfel. Jag är stressad och förvirrad


    Kärlek - OSeven



  • #2

    Jag tycker det var lite onödigt av henne att säga sådär, faktiskt! Att få sämre minne (både försämrat korttidsminne och svårt att minnas vad man gjorde igår, iförrgår) är rätt vanligt då man lever väldigt stressat eller är deprimerad, så det Behöver inte alls bero på dissocierade minnen. Jag tror det kommer kännas bättre efter du pratat med psykologen imorgon, hoppas det i alla fall. Hoppas det går bra!


    Comment

    Working...
    X