Announcement

Collapse
No announcement yet.

Skuggor= Dissociativt sympom?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Skuggor= Dissociativt sympom?

    Det var för cirka två månader sedan jag fick veta att jag har dissociativa symptom. Har ingen identitetstörning, bara försvinner från verkligheten lite för ofta.. Och nu undrar jag...


    Jag ser ibland skuggor/skepnader. De kan vandra omkring i mitt rum(kan höra dem gå runt) men de flesta verkar vara ''inlåsta'' i väggar. De säger inget, men det kan bli rätt obehagligt vissa nätter när man tagit sömntabletter för sent..

    De ser inte alltid likadana ut. Men det finns tre skepnader som ofta kommer tillbaka. En gubbe med hög hat som har stor krokig näsa i profil. Och två skepnader som sitter ihop..

    Jag bara undrar vad detta beror på. Har haft detta i ett år nu. Har frågat allt ifrån neurloger till alla möjliga psykdoktorer och än så länge vet man inte. De anser inte att det är i högsta prioritet att jag får hjälp med just det.


    De sakerna jag vet att jag har problem med som jag går i terapi för är emotionell instabilitet, försämrad koncentrationsförmåga i perioder, ångest, stora skuldkänslor, socialt undvikande i perioder, dåliga relationsfärdigheter och dissociation.


    Har inte hört att något av detta ska kunna ge mig ''syner'' som detta. Men finns det någon som har erfarenhet, kunskap om dissociation som vet något kanske?



  • #2

    Det kanske är HC Andersen och några figurer ur hans många böcker? http://sv.wikipedia.org/wiki/Hc_andersen


    Comment


    • #3

      Mylittlebird:

      Jag var en gång tillsammans med en väldigt fin kvinna som berättade saker liknande som du.

      Jag hade till en början ytterst svårt att tro på henne, men med tiden så insåg jag att hon talade sanning då HON upplevde det hon sa.

      Jag vet inte hur gammal du är, men jag har läst någonstans att dissociativa symptom kan leda till värre problem om man inte söker hjälp. Lät bra att du går i terapi. Kanske du ska prova att skriva ner erfarenheterna du har och delge dom till din terapeut. Framvisa att du känner så här. För det viktiga är ju vad man själv upplever, inte vad som anses "normalt".


      Lycka till.


      Comment

      Working...
      X