Announcement

Collapse
No announcement yet.

Vänner

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Vänner

    Det hände för 7 veckor sen, en vän och jag som varit kompisar i 9 år ,vi blev lite osams, hon tjatar rätt mkt så ja blev rent ut sagt trött på henne och sen dess har vi inte setts, har innan träffats varje vecka nån gång, nu har vi mest pratat i telefon och sms at, nu har ja vant mig vid att ej ses och jag saknar henne inte ,hur i hela friden kan det va så, vi har ju varit vänner så länge och vi har kul när vi ses,som person så trivs jag bra ensam, är lite av en ensamvarg och drar mig undan det sociala, fast jag är inte helt ensam,jobbar ju och träffar andra regelbundet och gör mkt på egen hand som jag trivs mkt bra med. Men nu undrar jag varför jag blivit så här efter att vi innan setts varje vecka ,saknar henne inte alls, och känner inte att ja behöver träffa henne heller, jag har vant mig så mkt vid hur det är nu efter vi blev osams, men samtidigt vill jag ju inte avsluta kontakten för vi har jättekul när vi ses.För övrigt tar jag antidepressiva mot nedstämdhet och olust. Hoppas ni förstår mitt problem, hälsn: ensamvargen !

  • #2
    Det kan vara många saker, kanske flera samtidigt.

    Kan ju vara så att du omedvetet varit rejält trött på er relation rätt länge. Att det är en sann befrielse att slippa den.
    Du kan vara "utbränd" och behöva få "egentid" utan sociala relationer av det slaget. Ett tag.
    Det kan vara dina omedvetna försvarsmekanismer som gör att du inte tillåter dig att sakna och känna.
    Din medicinering kan trubba av dina känslor.
    Du kanske blev kränkt på något sätt vid just denna konflikten och har svårt att bara skaka av dig som ni kanske gjort innan.

    Eller något annat....

    Det där med vänskap handlar så klart om social samvaro, tillit, närhet och annat. Men det är också lite av ett schackspel. Vi kanske rent taktiskt underhåller en relation för vi vet att vi senare kan behöva den. Är ju som ett exempel det många missar som skaffar barn. De totalt glömmer bort sina vänner och underhåller inte de relationerna. För att sedan när barnen blir större och inte behöver sina föräldrar lika mycket känna sig otroligt ensamma.

    Så frågan efter att du grunnat färdigt på varför du inte känner något är kanske frågan om du vill att er vänskapsrelation ska vara slut för alltid? Om inte så kanske du av rent taktiska skäl ska ta kontakt och försöka reda upp relationen?

    Jag är ingen expert, bara några funderingar.

    Comment


    • #3
      tack för svaret, ska fundera lite, du har bra funderingar och svar

      Comment

      Working...
      X