Announcement

Collapse
No announcement yet.

Vill inte ta livet av mig men får ideliga bilder i huvudet av att jag gör det!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Vill inte ta livet av mig men får ideliga bilder i huvudet av att jag gör det!

    Hej,

    Jag får bilder av mig själv där jag tar livet av mig på olika sätt, som spelas upp på näthinnan.. men jag vill egentligen inte dö. Jag vet inte varför jag har dem, för min läkare har konstaterat att jag inte är deprimerad. Hen bedömer att jag har ett lätt sänkt stämningsläge, vilket hon anser är naturligt i och med de kränkningar och påfrestningar som varit p g a min arbetsgivare. Men jag är inte deprimerad, då jag är lätt att att avleda.

    Och det stämmer. Jag kan vara glad, och jag är glad också ganska ofta. Det jobbiga är att när jag är ensam, så måste jag avleda mig själv hela tiden med att titta på TV, engagera mig i att försöka ge råd åt någon här på TP, eller med ren viljekraft tänka på något annat, när jag får de där självmordsbilderna i huvudet.. men det börjar bli svårare och svårare. Jag börjar bli trött på filmer för att jag har sett så många ( det var det enklaste sättet att avleda mig själv på förut, för då behövde jag inte tänka alls utan kunde bara nollställa hjärnan ). Senaste tiden har jag somnat i soffan, framför TV-n för att över huvud taget kunna somna. Men nu börjar jag alltså känna att jag är så trött på filmer / program, att de inte är tillräckligt intressanta för att fungera som avledare.

    Jag har även vaknat av hjärtklappning vid några tillfällen senare tid... och så fort jag vaknat, fått självmordsbilderna i huvudet ( eller om det var bilderna som orsakade hjärtklappningen, när jag sov..? ). Min läkare har gett mig olika råd; bl a att skriva ner de tankar som snurrar i huvudet för att avsluta tankegångarna och sätta ord på vad som dyker upp. Det är en massa fragment av tankar som bara dyker upp och snurrar, utan att jag egentligen vet vad jag tänker. Det går ju bra att göra; men bilderna på mig själv där jag hänger mig, tar tabletter, skär upp armarna..? Jag har också börjat få tanken mer och mer att det är lika bra att göra slut på allting för att jag inte är önskad någonstans.

    Det jobbiga, är att det inte är "min" tanke. Jag vill inte dö. Jag vet inte var alla de bilderna och tanken att göra slut på allt, kommer ifrån - men det är ett starkt sug i dem, som börjar bli allt jobbigare att stå emot. Jag vet också att det inte är sant att jag inte är önskad någonstans. Jag har vänner och släktingar som bryr sig om mig.. det jobbiga är väl att det inte finns någon som jag kan prata med om hur dåligt jag mår, stundtals. Svaren jag får då är att jag ska "tänka framåt", etc. Jag vet att det är för att det inte går att förstå hur dåligt man kan må, om och när man inte har gjort det själv men det känns ändå tråkigt.

    Hoppas därför att det finns någon här som orkar ta sig tid att svara så jag kan känna att jag inte är helt ensam i det här.
Working...
X