Announcement

Collapse
No announcement yet.

Depression, missbruk, ensamhet.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Depression, missbruk, ensamhet.

    Hej.
    Jag har mått psykiskt dåligt till och från/mer eller mindre en ganska lång tid nu, under många år. Men nu har jag kommit till den grad av ensamhet och ledsamhet att jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag kan inte se hur det skulle kunna bli bättre, tvärtemot ser jag hur saker kan gå värre hela tiden, som att jag oroar mig för att någon nära ska dö osv. Jag ser väldigt ofta mörkt. Jag lider av ångestsjukdom, social fobi, och depression med tillhörande missbruksproblematik. Jag är bara ledsen. Jag har inte orkat terapi på ett tag och jag är inte tillgänglig för det nu heller. Vet bara inte hur jag ska hantera dagarna mer.

  • #2
    Åh, jag vet hur det kan kännas! Hur ska man fylla sina dagar medan man väntar på att det ska bli bättre, eller vad annat ska man göra för att må bättre?
    Det enda jag vet är att vi måste prata med andra. När jag fastnar i att bara prata med mig själv så blir det snabbt mycket depressivt och tungt!
    Idag började jag skriva en lista på saker som jag tycker om (eller brukade tycka om) Det gav lite hopp, att jag kunde påminna mig om saker som faktiskt ger glädje i mitt liv( även om jag just nu inte förmår känna det pga depressionen) Jag brukar också tänka på saker som skulle kunna hända. Katastrofer som skulle tippa över mig helt och hållet. Det ger stark ångest och panik!

    Äter du nån medicin? Jag tycker att det har minskat min oro inför framtiden. Äter två olika mediciner, plus atarax. Den hjälper inte så mycket men lite....

    Finns det människor runt dig? Är ensamheten din egen eller är du också ensam i livet?

    Comment


    • #3
      När man är i det där mörkret är det väldigt svårt att se framåt eller att hitta några saker överhuvudtaget som ger glädje.. Jag var där.. Och är till och från nu med.. Men idag är en bra dag..

      Jag har haft turen att komma i kontakt med en helt underbar arbetsterapeut på psyk, som med ett par kollegor startat upp en gruppverksamhet i livsbalans. Sist jag var där fick vi som mål till nästa träff att skriva ned något som kunde bli något som kunde ge glädje och energi i vardagen. Jag kunde inte säga någonting. Och det var ok..

      Ibland orkar man inte, ser ingenting som ger hopp eller glädje. Och då får man börja där.. Tänka och känna att det är ok. Att man inte är dålig eller misslyckad i sin ensamhet.. Det är det första steget..

      Myrsteg framåt - som gått lite framåt, ibland bakåt; men i det stora hela ändå framåt - har medvetande närvaro ( mindfullness ) hjälpt mig att orka framåt, uthärda mörkret och ångesten. När jag märkt att jag är starkare än det, att jag har förmågan att påverka det, har det fört mig framåt och gjort mig starkare.

      Lite, lite i taget..

      Du kanske redan provat det, men om du gjort det, försök igen.. Ta ett föremål, vilket som helst. Slut ögonen och känn hur det känns.. Hårt, kantigt, slätt.. Hur känns huden mot det? Är det varmt, kallt, fuktigt eller torrt? Strävt kanske..?

      Eller använd smaken på en frukt.. Sött, syrligt..känseln.. Hur känns det mot läpparna. Vad som helst där du kan fokusera dina sinnen mot det du känner, istället för att fokus är på ångesten.. Den brukar då sjunka undan för mig.. Ångesten, alltså.

      Det har varit till stor hjälp för mig. Hoppas det kan hjälpa dig också, tills du blir så pass stark att du kan börja och orka, se ljusglimtar.

      Kram till dig

      Comment

      Working...
      X