Announcement

Collapse
No announcement yet.

Extremt rädd för sjukdomar

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Extremt rädd för sjukdomar

    Jag har alltid varit rädd för sjukdomar... Jag har Emetofobi, men är även rädd för allvarligare sjukdomar som diabetes, cancer, hjärtproblem osv. Förra måndagen tog jag min första dos av HPV vaccinet. Direkt efter blev jag yr och svag. Jag har haft värk i hela benet i över en vecka, är yr då och då, ser lite suddigt m.m.

    Jag googlade på Gardasil, som vaccinet heter, och där fanns jättemånga skräckhistorier om tjejer som fått nerv-/autoimmuna sjukdomar av det. Jag brukar alltid vara noga med att googla saker innan jag gör något, men inte på detta vaccin för jag tänkte inte att det var någon fars, och nu har jag sjuuukt mycket ångest och rädsla. Det är ju typ mest i ischiasNERVEN som jag har ont. Är även rädd att jag har diabetes eftersom att jag är yr/ känns suddigt i huvudet och jag ser suddigt, ibland när jag ska sova har jag sett något slags vitt sken fast jag blundar. har även fått lite tungt att andas och när jag pratar normalt blir jag andfådd. Och ett svagt lock för öronen och tinnitus.

    Jag är övertygad på att jag är dömd för livet. Jag är så himla rädd. Jag vill bara vara en frisk människa! Önskar inget mer än att ha det här ogjort! Jag känner mig så dum och allt känns hopplöst. Jag har storbölat sedan förra onsdagen och haft svårt att sova. När jag ligger ensam i mitt rum på natten får jag "flashbacks" från vårdcentralen dagen då jag tog sprutan. Får brutal ångest och börjar sparka med benen. Sen så skriker jag och gnäller för att jag känner mig så hjälplös. Det hjälper inte att mitt väntnummer till receptionen var 13. Skulle tagit det som ett tecken att inte ta sprutan. Har gråtit och sagt till mamma att jag inte orkar leva längre. Asså jag vill bara gå tillbaka i tiden och ha detta ogjort!! För 10 dagar sedan hade jag ingen gardasil i mig. Jag blir så ledsen när jag tänker på "mitt liv innan sprutan". Jag tog den ju för att vara skyddad mot livmoderhalscancer, inte för att få fel på nerverna eller annat. Får jag inte något nu händer det väl om 20 år eller när jag får en förkylning.. Eller när jag tar nästa vaccin. Det jag menar är att vaccinet har säkert redan skadat något i kroppen, och bryter det inte ut nu gör det väl förr eller senare. Efter att ha läst mer om vaccin innehåller de metaller osv. Har ju en massa aluminium lagrad i hjärnan nu säkert så lär ju få fel på hjärnan. Det är säkert därför allt känns suddigt. Kommer undvika att ta vaccin i framtiden om det inte är LIVSVIKTIGT. Och om jag lyckas få barn i framtiden ska de bara få de nödvändiga. INTE HPV!

    Om jag tvingas leva med något, T ex diabetes vill jag dö. Jag känner mig så hjälplös och ledsen. Allt känns så jobbigt och jag har så svårt att acceptera vad jag gjort. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kunde ha undvikit detta om jag bara kollade upp innan! Läste dessutom mer om HPV viruset nu och insåg att vaccinet var helt onödigt för mig. Är inte speciellt rädd för HPV viruset nu när jag vet mer om det. Man ska ta 3 sprutor och jag har tagit en, men tydligen har tjejer fått problem redan efter första så I'm already doomed. Känns också sjukt jobbigt då jag dels sprutat in en dos med gift, men ändå inte har något skydd då jag inte tänker ta 2 till. Jag är så himla ledsen. Började äntligen se fram mot framtiden, sen tog jag den förbannande sprutan.

  • #2
    Har du sökt hjälp för ditt mående? För det finns hjälp att få. Det du lider av kallas för hypokondri el hälsoångest. Här kan du läsa mer om det. Du kommer inte dö av detta vaccin, sen kan jag tala om för dig att alla vacciner innehåller metaler, du får metaler i dig genom föda, ska du sluta äta ochså. Och sluta andas? Och det är inte bra få i sig hur mycket metaller som helst men finns gränser och vaccinerna ligger inom dessa gränser. Dessutom så kommer inte besvär av metaller direkt. Diabetes är en sjukdom det går att leva med man måste bara tänka på äta rätt och regelbundet i värsta fall även ta sprutor men annars kan man leva och göra allt som alla andra utan diabetes. Och diabetes ger mest andra besvär i början än de du angett så du akn släppa det med diabetes. Sök hjälp du ska inte behöva ha det så här när det finns hjälp att få. Du kan vända dig till din vårdcentraql eller söka via psykiatrin
    Symptom på hypokondri är att hela tiden tro att du är allvarligt sjuk och att försöka hitta symptom på detta. KBT är effektiv behandling vid hypokondr

    Comment


    • #3
      Tack för svaret. Jag har sökt hjälp och väntar på att få en tid! Tyvärr känns det ändå som att jag kommer att ha ångest över detta hela livet.

      Comment


      • #4
        Det är hemskt. Jag har själv hypokondri/ tvångsmässig oro angående min hälsa. Dock ej min fysiska hälsa, enbart min psykiska hälsa. Tror jag har alla möjliga störningar... (!) OCD framförallt. Ej fått diagnosen, men min psykiatriker medgav sist att mina symtom påminner mycket om OCD, då samma delar av hjärnan troligtvis är lite överaktiva hos mig (stratiern, pannloben)

        Jobbigt som fan är det. Så trött på mig själv, även om jag är 1000 gånger bättre nu än i somras.

        Comment


        • #5
          Originally posted by RitaCa View Post
          Det är hemskt. Jag har själv hypokondri/ tvångsmässig oro angående min hälsa. Dock ej min fysiska hälsa, enbart min psykiska hälsa. Tror jag har alla möjliga störningar... (!) OCD framförallt. Ej fått diagnosen, men min psykiatriker medgav sist att mina symtom påminner mycket om OCD, då samma delar av hjärnan troligtvis är lite överaktiva hos mig (stratiern, pannloben)

          Jobbigt som fan är det. Så trött på mig själv, även om jag är 1000 gånger bättre nu än i somras.
          Fy vad jobbigt! Jag är faktiskt också rädd att jag ska få någon mer psykisk diagnos utöver det jag redan har. Man vill ju bara vara så frisk och glad som man bara kan! OCD har jag haft sedan jag var runt 7 år eller något och jag har fortfarande kvar vissa beteenden från det så det är riktigt jobbigt. Men för mig har jag hellre OCD än fysiska besvär!

          Comment


          • #6
            Jag får för mig att en psykos är på väg att bryta ut, så för att på något sätt "minska" katastrofen (som min hjärna lurar mig att tro är på väg att inträffa) så går jag runt och är ständigt "beredd" på det hela tiden. Tänker hela tiden på vad som pågår i min hjärna. Övermedveten. Skillnaden nu, efter drygt 10 veckor med kombinations medicin (Sertralin och Mirtazapin) är att jag inte reagerar med panikångest över mina knäppa tankar. Dock så finns dem där fortfarande- dessa löjliga jävla tankar som förpestar livet för mig.
            "Ser jag syner nu? Har jag börjat hallucinera ännu?!" (Min hjärna söker av och föreställer sig både det ena och det andra- livlig fantasi- för att inse att "nä, inte blivit psykotisk ännu".... eller!!!??" )


            Jag vet att det är jag själv som "skapar bilderna" i mitt huvud, det är jag som tänker för mycket, men det har liksom blivit en ful ovana... så svårt att bryta...

            Hypokondri... vare sig det rör psykiska sjukdomar eller fysiska, så är det för jävligt att lida av det. Du är inte ensam!

            Comment


            • #7
              Har fått följande diagnoser;
              Oktober 2003 - panikångest
              2003/2004 - depression och panikångest
              2006 - depression
              Juni- 2016 Blandat ångest och depressions tillstånd
              September 2016 - paniksyndrom
              Oktober 2016- "ångestproblematik med inslag av tvångstankar- (uppfyller tydligen inte kriterierna exakt för OCD)...

              Hypokondrisk av och till som barn. Men på den tiden bara om fysiska sjukdomar. Först efter min första riktiga mentala kollaps, så flyttades hypokondrin över till psykiska sjukdomar. Är idag inte ett dugg orolig för fysiska sjukdomar. Har inte en tanke på sånt. Det är bara psyket jag har snöat in på.

              Skönt att skriva av sig lite...

              Önskar dig allt gott

              Comment


              • #8
                Så länge du tror du har en psykos som är på väg så kan du va lugn de som får psykos är inte medvetna om det

                Comment


                • #9
                  Nu såg jag att min dagkräm, foundation och concealer innehåller aluminium. Efter denna upplevelse har jag blivit jätterädd för aluminium i skönhetsprodukter och vaccin. I mat är det inte lika farligt då kroppen inte absorberar så mycket. Men ja... Jag som precis hittat produkter jag gillar måste tyvärr hitta nya.

                  Dessutom har jag huvudvärk idag och är fortfarande yr. Nu har jag ont i ena armen och handen också. Känns ju som att man dör sakta.. har dock inte sovit så bra idag heller, men ändå. Jag känner fortfarande att jag har förstört och förkortat mitt liv. Allt jag vill är att vara välmående.

                  Comment


                  • #10
                    Intressant.
                    Har inte själv några liknande problem och har därför svårt att förstå hur det känns att tro att man har all världens sjukdomar.
                    Ni verkar ju dessutom medvetna om att det är ett mentalt spöke som ni har att kämpa med.

                    Själv är jag raka motsatsen.
                    Förnekar sjukdom till dess det är ett faktum.
                    Eller, ja ... inser ju att jag är sjuk, men känner mig absolut inte sjuk, vilket gör att det är svårt att förstå hur sjuk kroppen egentligen är.

                    Comment


                    • #11
                      Har ingen hypokondridiagnos men känner verkligen igen mig.. Låter jättejobbigt, lider med er. Kanske borde kolla ändå om jag har det..Ligger själv ibland och läser om en sjukdom och blir tårögd..."jag har cancer" självdiagnostiserar mig själv till höger och vänster kan sitta flera timmar och läsa om sjukdomar..är övertygad om att jag är sjuk..hmm

                      Comment

                      Working...
                      X