Announcement

Collapse
No announcement yet.

Ändlösa och dränerande tankeloopar

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ändlösa och dränerande tankeloopar

    Hej alla!

    Jag har en tendens att fastna i tankeloopar som får mig att må dåligt, och undrar om någon har några förslag på hur man tar sig ur dem eller motverkar att de dyker upp från första början?

    Processen brukar se ut som följer:
    1. Jag börjar tänka på något som stressar (hålla tal, prestera framför andra, sociala tillställningar, generella prestationer)
    2. Jag tänker på hur något dåligt kommer inträffa
    3. Jag får ångest
    4. Jag försöker kontrollera framtiden och förebygga att det dåliga kommer att inträffa
    5. Jag går in i något tillstånd där min kropp börjar må dåligt - musklerna spänns, magen drar ihop sig, axlarna spänns. Tankarna blir väldigt begränsade och fokuserade på problemet.
    6. Jag försöker fly från det dåliga genom att sysselsätta mig
    7. Jag får ångest över att jag undviker situationen
    8. Tillbaka till 3.

    Detta brukar loopa under längre perioder, vilket ofta resulterar i att jag helt och håller dränerar mig själv på energi och känner mig håglös, trött och deprimerad. Ofta spenderar jag väldigt mycket energi till att försöka analysera mig fram till hur jag kan förstå och kontrollera situationen (steg 1-4). Jag har insett att det väldigt sällan (aldrig?) kommer något svar i mitt tänkande som ger mig mindre ångest och lidande, utan lindringen kommer oftast via andra sätt såsom:
    1. Jag inser att jag är fast i en loop och tar en break
    2. Jag ger mig själv kärlek på något sätt
    3. Jag rör på kroppen
    4. Jag får en kram eller närhet
    5. Någon nära ger mig komfort

    Jag har någonstans landat i att grundorsaken ligger i att jag:
    * känner en avsaknad av kärlek till mig själv
    * inte känner tillit till andra människor
    * oroar mig för saker som innebär att vara social/hålla presentationer osv.

    Frågan är: Hur angriper jag detta? Är det någon som har några bra erfarenheter?

  • #2
    Ångest är ju oftast inte rationell, därför också så svår att komma åt. Har egentligen inget bra förslag men kommer att tänka på två saker.

    Det första är att "ångest" är en del av vår försvarsmekanism. Naturligt för vår ursprungliga överlevnad. Också ältandet är delvis en del av det, förbereda sig för att klara av en situation när den sedan uppstår.

    Problemet är att vi idag, i vårt land, inte behöver den typen av "överlevnads"-mekanism längre. Och vad som är värre är att vissa fastnar i det. Tar över helt och kan inte fungera normalt. Vad jag vill säga är att känslorna du har inte är för att det är "fel på dig" utan naturliga. Men att du haft oturen att vara sådan att du fastnar idet.

    Vad som kan hjälpa något lite är kanske att påminna dig själv om att försöka acceptera din mänsklighet. Jag brukar försöka bryta tankarna genom att inom mig (och högt om själv och kör bil) säga till mig själv "Men vafan, knet, du är bara människa!!!". Påminna mig själv om att jag är mänsklig och att jag inte skiljer mig så mycket från andra.

    Ledsen att inte har några bra konkreta förslag, men några tankar.

    Comment


    • #3
      Tack svaret!

      Jag tror att du har helt rätt i ditt förslag. Jag försöker hitta sätt att internalisera och cementera den övertygelsen - att jag är människa precis som alla andra. Men även om jag rationellt tror på det så tror liksom inte mitt inre på det - ångesten kommer ändå. Det är som att mina sår är djupare än vad mina tankar kommer åt, och därför tror jag på att lösningen på något sätt går via något djupare än tankar... Men jag kan ju inte ha med mig min sambo till jobbet varje gång för att ge mig en kram inför och under varje stor presentation... Eller?

      Comment

      Working...
      X