Announcement

Collapse
No announcement yet.

plötslig förändring till det sämre

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • plötslig förändring till det sämre

    Hej! har länge varit nedstämd och omotiverad och kännt att allt är tråkigt även intressena ja har,är lite av en ensamvarg och trivs i mitt eget sällskap även om jag har åtminstone 2 vänner jag träffar till o från,ätit antidepressiva i många år men känner ingen skillnad,nu tar jag voxra 300 mg och känner ingen skillnad av den skiten heller,men nu till det som hände i fredags,det började med att jag pratade med en jag inte känner jätteväl men litegrann,frågan han ställde har gjort mej till en annan människa psykiskt, han frågade om jag har barn och jag sa nej och frågade varför såklart,och sen sa han att det blir ensamt när dina föräldrar inte finns mer,efter det så känns allt meningslöst och jag kan ej sluta gråta,kan inte ens gå ut på grund av det,känns RIKTIGT ORDENTLIGT ensamt och tråkigt efter det han sa konstigt nog eftersom jag aldrig brukar känna mej ensam i mitt eget sällskap,har tänkt på det här med barn sen dess även fast jag känner mej omotiverad och osäker inom det och inte ens vill ha pojkvän, och även tappat talförmågan när jag pratar med mina föräldrar och andra också,får inte fram ett ord och jag är tyst! inte ens ett leende kan jag få fram,tvingar mej att se glad ut men det går inte,vad i helv ..te har hänt,känner inte igen mig själv,innan var det inte heller bra men nu kan det inte bli värre,kan ju inte bero på biverkningar av voxran eftersom det kom efter jag pratade med den personen! kommer jag inte bli mej själv igen,är som en helt annan! om jag inte pratat med personen så hade det aldrig blivit så här,hur kan det han sa fastna sådant att jag blev helt personlighetsförändrad,började även tänka vilken tråkig dotter mina föräldrar har eftersom jag inte vill ha barn och dom får inga barnbarn,varför jag inte är som "alla andra" som har barn! känns väldigt tråkigt och jätteensamt i ens sällskap nu men även STOR olust osäkerhet att träffa nån vän elr liknande.Vill inte ens göra nåt jag tycker om längre! det räcker me att jag läser ordet depression så börjar jag tjuta eftersom det är nåt ja känner igen mig i ! /travelgirl
    Last edited by travelgirl; 2017-10-18, 17:19.

  • #2
    Det var väldigt klantigt av honom att säga det komer bli ensamt när dina föräldrar dör, behöver inte alls bli så. Man skappar sitt liv av de förutsättningar man har du skaffar säkert annat som fyller ditt liv den dag om du nu inte har barn. Jag har frivilligt avstått barn och är inte dugg orolig för jag ska bli ensam den dag min pappa dör. Har vänner syskonbarn, syskonsbarnsbarn mm man fyller livet med annat. Antagligen har han väckt något i dig annars skulle du aldrig reagera så här starkt. Du skriver du äter antidepp men har du någon gång testat terapi? Du kommer bli ditt gamla vanliga igen även om det kanske inte känns så just nu.

    Comment


    • #3
      tack för svaret! nu har det gått en vecka och det känns på samma sätt, han har verkligen gått in i min hjärna och omprogrammerat den att tänka annorlunda, på ett sätt jag INTE vill tänka,så kan man beskriva det, helt sjukt att reagera så efter det han sa, nu tänker man bara hur onormal man e som inte är som "alla andra" som har ungar o allt, jag vet inte varför jag känner att jag aldrig vill ha barn, känner mej bara väldigt orolig o osäker på hur man tar hand om ett barn, kanske beror på att man har ett lindrigt begåvningshandikapp, jag vet inte ! och man blir helt tyst i sällskap med andra, föräldrar tex som man kunnat va tyst med utan att det känts konstigt! och man tvingar sig hela tiden att va glad fast man inte är det. Fattar verkligen inte hur det kunnat bli så här helt plötsligt, sånt händer väl mest om man har varit med om nåt väldigt allvarligt!! nu känner man sig som den mest ensammaste i hela världen även när man är ensam ,nåt som ja tyckte va skönt innan! ändå är jag hur omotiverad och nere som helst att träffa nån kompis,helt sjukt!!
      Last edited by travelgirl; 2017-10-20, 10:54.

      Comment


      • #4
        Det var kanske lite klantigt sagt av din kompis men det låter som om han hittat en riktigt öm punkt i dig. En sorg, en rädsla eller något annat som du kanske behöver bearbeta. Även om vi äter antidep så kommer vi inte slippa ångest eller sorg och rädslor😱 Tyvärr.. önskar att lyckopiller verkligen gjorde en lycklig...

        Det han sa kanske väckte existentiella känslor och tankar hos dig. Tankar på meningen med livet, döden och annat?
        Har du svårt att tänka på allt själv så pröva terapi. Det hjälper många.

        Comment


        • #5
          tack för svar <3 ,verkligen otroligt dumt att uttrycka sig på det sättet! inte många rätt i den skallen! känner verkligen inte igen mig själv längre, är inte den jag var för en vecka sen, skumt att det kan ändras så extremt efter en sån sak från ena minuten till den andra på samma dag, det är helt och hållet helt sjukt vad hjärnan kan ställa till det! hjärnan har blivit omprogrammerad! och ändå har det gått många dagar och det känns INTE ens bättre??? jag är verkligen förvånad! allt känns meningslöst, intressen, jobb,allt ! även talförmågan har försvunnit, får inte fram ett endaste ord! om det va nån som kom fram med ett piller som gjorde mig glad och lycklig så ja kunde glömma så skulle jag ta det, jag lovar! önskar också att "lyckopiller" gjorde en lycklig, dom gör en inte ens glad för på mig hjälper dom inte ett jä..a skit!!

          Comment


          • #6
            Jag vill slå ett extra slag för bloggen www.konstenattvaramanniska ...

            Comment


            • travelgirl
              travelgirl commented
              Editing a comment
              tack !! ska gå in o läsa för det har inte blivit bättre, bara värre sen det jag skrev om hände!
          Working...
          X