Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag börjar ändras.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag börjar ändras.

    Hela mitt liv har nästan varit skit.

    ​Sedan barnsben har jag haft svårt att få kompisar. I 6:an, vilket var min bästa tid, hade jag kompisar, men sedan i högstadiet sedan 8:an gick det mesta åt helvete.

    ​Jag vart utfryst från klassen. Ni förstår inte vilket helvete det var. Jag hade fula tänder också. Hela tiden gick jag dit, helt ensam. Ingen brydde sig om mig, inte ens lärarna, Satt jag brevid någon så flyttade personen på sig. Jag insåg här att dom flesta människorna är värdelösa mobbare.

    ​Jag började känna ångest av att gå där. Jag började sjukanmäla mig hela högstadiet till sist. Sen när jag kom tillbaka började varenda en att mobba mig. Det är här jag tappade respekten för mänskligheten.

    ​Jag hade en dröm där jag kämpade hårt och klarade mig: Jag vaknade upp och kämpade upp alla betyg. Jag kämpade så hårt att jag blev bruten i två delar av stressen.

    ​Jag orkade knappt röra mig från 17 till 24 års åldern. Sedan fick jag energi nog att söka jobb. Jag sökte, sökte, sökte. Jag fick ett jobb äntligen. Allt gick bra, jag gick på studier och lärde mig allt. Sedan såg jag att det inte stod rätt till. En kvinnlig chef kollade snett på mig. Nästa vecka fick jag veta att det gick dåligt för företaget och dom behövde sänka arbetspassen.

    ​Till sist fick jag inget arbetsplats. Men jag vet att människan är en skitindivid. Jag gick dit jag själv, jag låtsades att jag skulle hämta något jag hade glömt. Där såg jag ett jävla papper. Dom sökte personal. Dom sa att medarbetarna skulle ge tips på nya medarbetare. Jag blev inte förvånad. Ingen ville ha mig ändå.

    ​Sedan gick jag hem och sket i allting. Hela jävla tiden har människor kollat ner på mig och lurat mig. Jag tänkte inte positivt längre. Jag har suttit hemma hela tiden. Jag hade inga pengar.

    Sedan så kom något som ändrade mitt liv.

    ​Jag opererade käken och tänderna. Jag blev snygg. Kvinnor började flirta med mig, och ge mig blickar. Män ville bli kompisar med mig. Det här gjorde mig mer bitter. Började odla skägg pga att det blev svårare att raka sig med en "ny" käke och liknar en Charlie Mansonkopia nu.

    ​Tro det eller ej så har detta tagit bort all energi jag har kvar nu. Jag har insett att mitt liv har varit ett helvete pga mina tänder. Nu när jag helt plötsligt ser okej ut så börjar folk titta på mig. Det borde vara tvärtom, jag borde njuta av detta. Jag borde njuta av kvinnor. Nej, jag är förbannad. Jag är så arg att mitt liv har varit skit just pga att jag var "ful".

    ​Det är andras fel att jag inte har pengar och är 30 år nu. Det är dom som förstört mitt självförtroende och nu när jag ser bra ut så ger dom mig en chans. Jag kommer aldrig att ta chansen.

    ​Jag börjar att drömma arga starka drömmar om att jag tar chansen men sedan börjar ifrågasätta människor och börjar sabba allting.

    ​Jag ska såklart dejta en kvinna. Men bara en kvinna som har haft en dålig liv. Jag tänker aldrig någonsin respektera dessa människor som har haft ett bra liv. Det är deras fel att jag inte har pengar kvar och riskerar att hamna i gatan snart. Dom gav mig inte en chans medans dom där patetiska människorna hade kompisar och har tjänat tillräckligt mycket.

    ​Ju mer jag tänker på detta ju mer arg jag blir på folk som haft ett bra liv. Ni gav mig aldrig en chans förut, och nu börjar ni ge mig en chans när jag ser normal ut.



  • #2
    Det du berättar får mig att tänka på en bok "Parfymen" https://sv.wikipedia.org/wiki/Parfymen_%E2%80%93_ber%C3%A4ttelsen_om_en_m%C3%B6r dare En roman om en man som saknar kroppslukt och därför får andra att känna obehag inför honom. En liten liten detalj och omgivningen är oftast inte ens medveten om varför de känner motvilja. För honom får det dock stora konsekvenser.

    Nu vet jag inte om det varit så enkelt att det bara handlat om ditt utseende. Betvivlar egentligen att det är hela bilden men oavsett om finns flera faktorer så har det format den du är idag och dina känslor. Och det går samtidigt inte att utesluta att det varit utseendet eftersom människor, utan att mena det och ofta utan att tänka det med ord, reagerar på det som känns "avvikande".

    Menar inte att förringa det du upplevt och det helvete du levt i. Tvärtom, barn är grymma och ofta är vuxna det också. Men oavsett om din analys är riktig eller inte så finns det ett uttryck jag tycker du ska fundera lite på, "Är de här känslorna och tankarna gynnsamma för mig?" .

    Du är huvudpersonen i ditt liv. Du kan inte ändra på din historia, du kan inte ändra på andra människor, men du kan välja det förhållningssätt du vill ha till livet och andra människor. Välja den livstrategi som gynnar dig mest.

    Och då undrar jag om bitterhet och hat gynnar dig mest? Om att gömma dig gynnar dig mest? Om att hata alla människorna, förutom ett fåtal som upplevt samma helvete som du, gynnar dig mest? Att försöka dejta någon som har förståelse kanske gynnar dig mest, det vet jag inte.

    För det finns en risk att du omedvetet använder detta som ett skydd mot livet. Ett sätt att slippa låta andra människor komma nära. Att det egentligen handlar om rädsla.

    Men jag kan ha helt fel och menar som sagt verkligen inte att förringa det du upplevt. Eller förminska den kamp du haft och har. Frågan är vad som gynnar dig mest.

    "Om" du väljer att ha en annan livsstrategi som gynnar dig mer så kan det vara svårt att bryta gamla tankemönster. Och då kanske en bra KBT-terapeut kan hjälpa. Där helt enkelt tränar på att i tanke och handling försöka bryta det.

    Om du vill det. Kanske så vill du hata livet och människorna. De kanske förtjänar det hatet. Men gynnar det dig?

    Jag är ingen expert, bara lite tankar.

    Comment


    • #3
      Du är inte ensam vi är många fler som den stora massan har haft problem! Jag hoppa oxå av skolan pga mobbning av både lärare och elever! Skolan är juh enbart för en viss sorts människa där alla ska känna och tycka precis lika, finns ingen utrymme för olikheter! Men dom är korkade vi som har lärt oss stå på egna ben av diverse olika personliga anledningar har lärt oss att använda vår egen hjärna för att överleva! Dom andra sk välanpassade barnen i skolan har svalt mallen med hull och hår som finns att leva utifrån en enda mall som gäller alla att alla ska va likadana utan ens tänka på att det egentligen dom är så faktiskt att dom är tilkräckligt dumma för att bli hjärntvättade och dom vet inte ens om det! Sen lever dom sina svenssondrömmar villa, partner, hund och volvo som är så jävla patetiskt och på toppen av detta så är många av dom särskilt äldre generationerna äckliga och tilljorda eller stela torrbollar och envisa dumma surskallar som vägrar ta en nåt nytt över huvud taget för det är för mycket begärt att dom ska använda hjärnan! A fucking freak show är svensson idyllen!

      Vad är normal i det här samhället jo att man inte använder sin hjärna! För börjar man lära sig att använda sin hjärna i det här samhället då ska det se till så att man känner sig riktigt nedtryckt! Människor i allmänhet så jävla korkade så man undrar om det är inte lika bra att människan inte fanns över huvud taget egentligen!

      Comment


      • #4
        Klart att du är förbannad. Det är förståligt, livet är orättvist och människor är ytliga. Vi "lär" oss bry oss om materiella saker, pengar och utseende. Alla kämpar vi med detta på olika sätt. Att vara utfryst är tortyr och jag utgår ifrån att det präglat dig och din självkänsla och ditt självförtroende.

        Jag önskar dig kärlek. Att du jobbar hårt för att läka ditt sargade hjärta och får bearbeta det du varit med om. Att hatet som brinner i dig får rinna ur dig med ord och tårar (terapi!) Just nu är hatet din styrka, använd den till att finna dig själv och skapa dig ett bra liv. Det är den bästa revanschen! Du är värd det!
        💚💜💛💙❤️

        Comment

        Working...
        X