Announcement

Collapse
No announcement yet.

Så jäkla rädd :(

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Så jäkla rädd :(

    Hej alla! Mår så dåligt just nu och är så rädd och känner mig så misslyckad... Är 28 år

    Skulle börjar på ett nytt jobb för 2 veckor sen men fick en sån otroligt jobbig ångest attack att jag va tvungen att tacka nej till tjänsten..

    Är sjukskriven nu och väntar på hjälp känner mig så slagen av ångesten, att den förstört mitt liv..

    Har alltid haft tvångstankar och ångest sen jag va 13 år. Väldigt dålig självkänsla och är öppet gay.

    Nu har jag bara känsla av att jag ska bli galen och tappa kontrollen, mycket filosofisk ångest.. och en mild depression.. känns som att jag aldrig kommer klara detta igen..

    kan jag bli galen av bara tankar och känslor? Känner mig bara så tom och vaknar med så jäkla ångest varje dag.. kan jag bli frisk igen? Mitt huvud känns som ett hav av mörker och ångest bara.. inte en ljusglimt i sikte.. så rädd att bli galen och att allt ska gå åt skogen

    Någon som kan känna igen sig?

    Tycker som sagt att inget verkar stämma in på mig..
    Last edited by Macki89; 2017-09-24, 16:27.

  • #2
    I din förra tråd så föreslogs professionell hjälp, har du sökt och fått sådan? Hur har det fungerat i så fall?

    Vi människor har svårt med förändring, på vissa sätt sitter fast som i cement vad gäller tankar och känslor. Formade av vårt genetiska arv och våra upplevelser.

    Men vi har en annan sida, där vi är otroligt formbara, kan förändras, kan skapa nya tankebanor och sätt att hantera situationer.

    Är du inte nyfiken på hur mycket du kan förändras? När levt länge med samma tankar kan det nästan bli som en trygghet, du "vet vem du är". Men vet du det? Vill du våga?

    Sedan är det inte rätt att få hjälp och ännu svårare att få rätt hjälp. Men jag hoppas att du orkar och vågar söka hjälp. Vågar förändra. Vågar utforska vägar att komma ur detta. Givetvis så är vi den vi är i botten, men hoppas du vill se hur långt du kan nå. Att kanske kanske kan nå till ett liv som du är nöjd med.

    Jag är ingen expert. Och eftersom själv inte har ångest, varken sådan som skapas av tankar eller sådan som bara slår till utan ord, så kan jag inte helt relatera. Men vet att det är något fruktansvärt. Hoppas du kan bryta detta på något sätt.

    Comment


    • Macki89
      Macki89 commented
      Editing a comment
      Hej! Tack för svar! Har sökt hjälp och har kontakt med en person nu som verkar väldigt bra, ska till prima vuxen psyk på onsdag och träffa läkare.

      Så gör så gott jag kan.. är bara rädd för alla tankar och ångest.. just att jag ska få psykos och tappa kontrollen, även filosofiska tankar, som tänk om allt är en dröm, och varför fick jag uppleva livet som just mig.. mycket som händer i min hjärna just nu.. rädd för att misslyckas och inte bli bra igen.. att ingen kan hjälpa mig ifrån dessa tankar.

      Samt att jag inte vill äta medicin.. och min kontakt tyckte inte att jag ska göra det heller, så vi kan gå på djupet med mina känslor och problem..

      Oroar mig bara väldigt mycket just nu.. Då allt känns läskigt och hopplöst.. och att jag känner mig så fast i mina egna tankar och blir rädd och tänker negativ.. känner mig bara så ensam och knäpp.. önskar inte att någon skulle må såhär.. När det känns som att inget hjälper och ångest äter upp mig

  • #3
    Hallåj jag är helt ny här för jag såg att du är gay och det är jag oxå jag är 36 år hör av dej om du vill ha en vän!

    Comment


    • #4
      Hej Macki
      Känner igen mig, har "samma" symtom som du... Vet hur jävla jobbigt det är att inte se ngn utväg, att vara livrädd varje morgon. När det det var som värst för mig var jag livrädd för att gå och lägga mig, eftersom jag visste att jag skulle vakna näst morgon och behöva stå ut med ångest och rädsla igen....

      Vad br att du sökt hjälp, det finns hjälp. Samtidigt som även jag tvivlar på om jag någonsin ska bli bra igen... Har oxå som du haft ångest större delen av livet och just nu är jag så utmattad av skiten.
      Jag gissar att du inte blir psykotisk... Om du haft den läggningen hade du säkert blivit det istället för att få en ångestproblematik. Du blir inte galen men du tolkar ångesten som galenskap. Du är livrädd, det påverkar din kropp och dina tankar...läs på. Skaffa dig kunskap om vas som händer med kroppen vid ångest. Det hjälpte mig mycket första gången jag drabbades av panikångest.

      Det kommer att bli bättre. Kanske får du medicin, ge det en chans men stå på dig så att du också får terapeutisk hjälp. Avslappningsövningar, mindfulness och yoga är andra mycket bra saker. Jobba med din självkänsla så du har en kärleksfull grund.
      Är här då och då, du får gärna skriva om du vill snacka mer... (Är lite äldre än du, 40+)

      Comment


      • Macki89
        Macki89 commented
        Editing a comment
        Hej smyrra! Tack för svar!! Tråkigt att du också har haft det såhär.. precis börjart med sertalin, hoppas det kan hjälpa mig att hitta mig själv, för medicin löser inga problem, men dom kanske kan hjälpa mig tänka klarare just nu. För jag vet att jag måste göra jobbet själv. Hur kommer det sig att du känner att du inte blir bättre då? Önskar ingen detta lidande.. så rädd att jag inte ska orka mer..

    • #5
      Hej Macki
      Anledningen att jag mår som jag gör nu, igen, är att jag brände ut mig på jobb. Nötte ned mitt inre genom att överprestera utan att fylla på, utan att vila på bra sätt. En dag tog det stopp, jag vaknade med panikångest och sen har det fortsatt. Nu får jag betala priset...Avgrunden jag föll ner i tycks vara mycket djup men jag trampar på. Ett steg i taget och en dag ska jag ta sista steget ur vanmakt och rädsla, ångest och smärta.

      Medicin är för mig en viktig ingrediens, tillsammans med terapi och meditation. Utan min familj och mina vänner hade helvetet varit 10 gånger svårare. Be dina nära om hjälp, stå inte ensam om du inte måste!

      Vi tar ett steg i taget! Vi orkar✌

      Comment


      • #6
        Ok jag förstår! Min femte dag nu på sertalin, har ångest 24/7 känns det som.. vill bara sova tills det känns bättre.. vilket helvete det är att må såhär.. känns inte som att det kan bli värre nu så rädd och ensam känner jag mig, har massa stöd av familj och vänner iaf, försöker vara positiv, har lyckats ta en promenad och duschat iaf.. allt känns jobbigt, har ingen aptit heller.. hoppas det vänder snart, så jag får känna lite hopp och lugn

        Comment


        • #7
          Usch, ja i början av antidep kan man ha mycket ångest👹 Det är förjävligt! Och även om man har familj och vänner så är man ensam med att stå ut. Det kan ingen göra åt en....

          Hade heller ingen aptit, fick äta efter klockan och tvinga i mig lite iallafall/ har gått ner massor/ så försök äta. Mat och dryck kan tvinga parasympatiska systemet att jobba-då lugnar sig stress och ångest lite.
          När man har så där mycket ångest så blir man ju inte ångestfri direkt 😜 Men det brukar lindra. Drick varmt te, duscha/bada, värme är bra vid ångest. Jag har en vetekudde som jag använder typ hela tiden.. det känns skönt när kroppen är helt spänd av rädsla....

          Kan tipsa om att träna mindfulness, andningsövningar, yoga osv. Det är bra för att koppla av, behandlar hjärnan säga det men också för att ha ngt annat att tänka på när det känns piss.

          Comment

          Working...
          X