Announcement

Collapse
No announcement yet.

.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • .

    .



  • #2

    Jag tycker det viktiga i ditt resonemang är att du inte utesluter att du behöver medicinering och att diagnosen är rätt. Men att du vill testa andra vägar. Du har en ödmjukhet men samtidigt ett behov av att utforska om du varit på helt fel väg. Självklart så ska man respektera kunnande hos läkare och andra med erfarenhet och kunskap, men det är ditt liv och de är inte gudar. De kan också ha fel.


    En del som slutar medicinera har en dold agenda (även för sig själv) att vilja tillbaka för att få kicken av manin. Och när väl slutat med medicineringen så är ju risk att inte själv ser att blivit sämre. Är också knepigt att avgöra om du blivit permanent sämre eller om det är utsättningssymptom som går över efter en tid.


    Men du har ju en i din närhet som kan tala om för dig om du blivit så mycket sämre att du behöver avsluta ditt experiment, din partner. Så om är ansvarsfull och under observation av både partner och läkare så låter det som att detta experimentet är värt det för dig. Värt riskerna.


    Du kanske borde skriva brev till dig själv? Så "om" du skulle bli mycket sämre och inte tro din partner, att han kan visa dig vad du skrivit? Jag kan för lite om psykoser eller mani för att veta om det hjälper, men en tanke.


    Vilket beslut du än tar så önskar jag dig lycka till. Och blir glad av det du skriver i bisatser, att från att ha varit i destruktiva relationer så har du nu hittat till något bra. En partner och en relation där du kan få det fina.


    Jag är ingen expert, men tycker din text visar att du inom dig har hopp. Något fint.


    Comment


    • #3

      .


      Comment


      • #4

        Tog bort tråden.


        Comment

        Working...
        X