Announcement

Collapse
No announcement yet.

Att inte få vård

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Att inte få vård

    Hej!


    Jag har lidit av psykisk ohälsa i ungefär 20 år, sen jag var 8 år gammal. För ca 4 år sedan ledde detta till att jag fick en utmattningsdepression. Jag har varit två svängar i remissköret, alltså besökt akutpsyk, fått en remiss till öppenvården och fått "avslag" på den. Detta för att jag bedömts inte vara "nog sjuk", trots starka självmordstankar/-planer, extremt hög ångestnivå och djup depression. Jag har ändå lyckats ta mig upp mellan depressionerna, men nu är jag på väg ner igen. Och står nu igen inför det faktum att det inte finns någon vård som jag kan få. Att besöka akutpsyk igen känns meningslöst, plus att jag inte vågar, för jag kan inte utsätta mig själv att bli nekad vård ännu en gång, det är en så enorm påfrestning som påverkar stress och självkänsla mycket negativt.


    Det är så extremt kränkande att inte bli tagen på allvar när man berättar att man inte vill leva. Om jag hade haft en livshotande fysisk sjukdom skulle det här aldrig hända.


    Eftersom att jag är sjukskriven med försörjningsstöd är det inte en suck att jag skulle kunna gå i privat vård, och jag har inte heller god ekonomi i familjen, så ingen har råd att betala det för mig.


    Hur hanterar jag detta? Jag hade väldigt lite motivation att leva redan innan jag bestämde mig för att söka vård, och den blir ju inte precis bättre av det här.



  • #2

    Jag har gått igenom liknande.

    Jag blir så förbannad över den här mentaliteten som säger att man ska vara halvdöd innan man får vård.

    Såg på något program här om dagen då en mamma berättade om sin dotter som fick dålig hjälp av vården och dottern försökte (och lyckades nästan) ta livet av sig senare. Mamman och kvinnan som hade programmet diskuterade då hur stark dottern då var som sedan efter det orkade ta sig upp till ett ställe där hon klarade av att leva. Dom pratade om det i en positiv bemärkelse och där sitter jag och vill skrika åt dom att det inte alls är bra. DET ÄR ETT JÄVLA MISSLYCKANDE ATT MAN MÅSTE NÅ BOTTEN FÖR ATT VARA KVALIFICERAD FÖR HJÄLPEN.

    Jag fick höra att jag mådde för bra.


    Varför kan man inte få hjälp när man känner att man är på väg ner istället för när man är på absoluta botten?


    Ursäkta min ilska


    Comment


    • #3

      En del privata är kopplade till försäkringskassan och då kostar ett besök hos dom samma som i bården. Sen har du kollat upp om din vårdcentral har tillgång till psykolog om inte bytt till en vårdcentral som har det det är en möjlighet. Kolla upp fonder vet några som fått terapi genom det. Tyvärr vet jag hur man får kämpa för vård speciellt psykiatrisk själv farit runt och inte fått hjälp. Om du får mej från alla håll be att få papper på det och visa soc och även om de säger nej har du rätt att ansöka om privat terapi. Överklaga det beslutet mem då är det viktigt att du har papper på att du nekas vård. Tyvärr men man får kämpa som fan för få hjälp


      Comment

      Working...
      X