Announcement

Collapse
No announcement yet.

För feg.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • För feg.

    Efter har suttit och kollat upp efter olika ställen man kan få hjälp på inser jag att jag aldrig kommer våga gå dit. Min rädsla för att prata om det är för stor och rädslan till att behöva sluta med något jag älskar tar över mest. Många som ser mig påpekar att jag inte är lycklig och många har sagt åt mig att jag borde skaffa hjälp.


    Jag är rädd för att mitt liv kommer att ändras totalt, att jag inte kommer vara tillräckligt bra. Jag vet också att detta har pågått så länge nu att jag inte tar mig ut själv, jag gräver bara en större grop. Jag vet inte hur jag ska göra? Hur jag ska få modet?



  • #2

    Du missar en sak. Du är i kontroll. Om du ringer så är det du som är i kontroll. Om du går dit så är det du som är i kontroll. Om du tycker det inte ger dig något så går du inte dit längre, det är du som är i kontroll. Varje steg är det du som är i kontroll. Du kan återvända till det gamla när du vill.


    Du kan välja det gamla. Men du kan välja att utforska det nya. Se vart det leder. Se om du kan hitta en vilja att ändra.


    Så tänk inte så mycket. Bara lyft luren och ring. Mekaniskt. Du behöver inte redogöra för allt, prata som om vore någon annan du ringer åt. "Jag har självskadebeteende och bulimi och har insett jag inte klarar ut detta själv, och vill se om jag kan få hjälp med detta". Du behöver inte redogöra för allt just då. Och senare väljer du vad du vill berätta.


    Och du behöver inte prata om lösningar. Är så lätt vi tror vi måste vara duktiga och både förklara problemet och lösningen. Du kommer möta proffs, du kan lämna över den biten, är ett arbete som får ta tid och gemensamt. Du får vara stum första gången du går dit. Du får berätta vad du vill. Du får säga "jag vet inte" på frågor. Du får säga "det går för fort, kan du ta det lite försiktigare" om du känner terapeuten drar iväg dit du inte är ännu. Du är i kontroll. Terapeuten betalas av skattepengar eller av dig, i båda fallen så jobbar terapeuten för dig, du är arbetsgivaren.


    Och se det inte som antingen eller. Antingen det trygga destruktiva eller ett nytt liv där du inte vet vem du är. Utan se det som att du utforskar möjligheter. Ser vad som händer. Men du väljer.


    Jag är ingen expert, jag tror bara att ett misslyckat försök är bättre än att inte försöka alls. För kanske kanske så väljer du att ta ett steg till. Och se. Och kanske ett till.


    Om du vill det. När du känt efter med tån i vattnet vid strandkanten.


    Comment

    Working...
    X