Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kanske OT men orolig för förälder som springer hos läkare med barnen

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kanske OT men orolig för förälder som springer hos läkare med barnen

    Jag börjar bli orolig för två närstående barn (7 och 9 år gamla). Deras mamma har alltid varit hypokondrisk och sprungit hos läkare för allt och ingenting - får hon feber tror hon direkt att hon behöver antibiotika, ett födelsemärke blir direkt malignt melanom, när hon hade huvudvärk två dagar i följd häromåret misstänkte hon en hjärntumör och ville bli remitterad till en neurolog (vilket hennes husläkare inte såg någon anledning till). Men nu har hon börjat springa hos läkare med barnen också. I höstas ringde hon efter ambulans då hon trodde att nioåringen hade blindtarmsinflammation, trots att det enda symptomet var lite magont (ingen feber, ingen smärta i höger sida av buken). Han blev också utskriven efter ett par timmar utan diagnos och mådde bättre redan samma kväll.
    Häromveckan var det dags att gå till vårdcentralen med sjuåringen pga lite feber och allmän hängighet. Det var tredje gången på kort tid som de sökte för samma symptom. Som vanligt blev de hemskickade med rådet att vila och ta en Alvedon vid behov. "Men ska ni åtminstone inte skriva ut penicillin?" frågade mamman. "Nej, det gör vi bara vid bakteriell infektion som inte gått över av sig själv på några dagar och det handlar det inte om här" blev svaret.
    Det som oroar mig är att jag ser ett mönster här, där mamman inte bara springer själv för minsta lilla verkliga eller inbillade krämpa utan även har börjat ta med sig barnen till läkare för minsta lilla. En annan sak som jag har ont av är att hon fotograferar dem på sjukhuset/VC och sedan lägger ut bilder och sjukdomsbeskrivning på sitt Facebook-konto.
    Jag vet att det finns en väldigt ovanlig psykiatrisk sjukdom heter Münchhausen by proxy, men i sjukdomsbilden ingår väl även att föräldern tillfogar sitt barn skada för att kunna söka vård? Det handlar det inte om här, men däremot ser jag ett mönster där de ska till läkare så fort de känner sig det allra minsta hängiga eller får lite feber. Vid det här laget borde hon ha lärt sig att VC inte gör något utan de blir bara hemskickade med rådet att vila, ta febernedsättande och dricka ordentligt. Ändå fortsätter detta eviga springande hos läkare och jag är orolig över hur barnen påverkas. Jag vill inte att de används för att tillfredsställa ett (i mitt tycke) onormalt behov hos mamman. Behov av vad vet jag dock inte...uppmärksamhet...?
    Föräldrarna är separerade med delad vårdnad och jag känner att pappan kanske inte ser samma mönster som jag. Han suckar mer och säger "Är hon där nu igen med sina eviga sjukdomar?" men verkar inte oroa sig för hur detta kan påverka barnen. Ska de söka läkare varje gång de blir förkylda kommer de inte att göra annat än ränna på VC. Inte heller verkar mamman ta intryck av råden de får på VC att avvakta några dagar och se om det går över av sig självt.
    Vad anser ni - oroar jag mig i onödan, eller borde jag försöka prata med pappan? Jag vill inte riva upp något i onödan, men när jag häromveckan fick höra att flickan för tredje gången på kort tid varit hos läkare i onödan kände jag obehag, mycket beroende på att jag börjar skönja ett mönster här som inte känns riktigt normalt.

  • #2
    Klart din oro är befogad. Nu kanske sjukbesöken inte är så ofta att skolgången störs. Men risken är att barnen själva kommer att se sig som "sjuka", ta till sig mammans mönster. Och då skadas av det.

    Jag vet inte hur bra du känner pappan och hur han skulle reagera om du tog upp det. Lite svårt att hitta en ingång till att prata med honom. Men om du tar upp det så kanske du kan försöka vara defensiv, typ "Jag blir orolig men kan ha helt fel och kan vara jag som överdramatiserar, men blir orolig för barnen", "Jag ser ju detta utifrån, har inte alls samma iblick som du", "Naturligtvis vill hon barnens bästa men som du vet så har hon tendensen att överdramatisera sina sjukdomar och nu börjat dra in barnen i det, vilket gör att jag blir orolig att barnen påverkas, men jag vet ju inte, du vet bättre, jag ville bara nämna".

    Eller så släpper du det och utgår ifrån att han har koll på detta och sätter ned foten om det spårar ut helt.

    Vet inte,... väldigt svårt läge. Barnen är ju viktigast men hur kan du hjälpa bäst? Om du agerar nu så kanske förstör dina relationer till föräldrarna och de tar avstånd från dig och du kan då inte vara där för barnen i framtiden. Men om inte agerar....

    Jag är ingen expert, bara några funderingar.

    Comment


    • #3
      Ja det är en oroväckande situation barnen befinner sig i. Jag tycker absolut att du ska prata med pappan men också göra en orosanmälan till kommunen. Det är viktigt att stoppa sånt här tidigt och då räcker det inte med att enbart prata med den ena föräldern.

      Comment

      Working...
      X