Announcement

Collapse
No announcement yet.

Trivs inte i sin nya klass

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Trivs inte i sin nya klass

    Vi flyttade till en ny stad i somras. Dels pga att vi bodde alldeles för trångt och den staden där vi bodde innan har för höga priser för att vi skulle ha råd att köpa något trivsamt större och dels för att vi ville bo närmre släkt. Både jag och min man trivs jättebra i vår nya bostad och tycker om vår nya hemstad. MEN detta inlägget handlar om vår son som är 7 år och började i första klass i höstas. Han trivdes jättebra på sin förra skola och hade väldigt många vänner. Varje dg när man kom och hämtade honom där så ville han inte gå hem för han hade så kul. Nu på den nya skolan så verkar han inte alls trivas. Han har inte fått några närmare vänner utan verkar mest glida runt. Han är ledsen nästan varje dag när han ska gå till skolan och glad när man hämtar honom. Vi har inte lyckats hitta barn som han kan leka med efter skoltid. Jag upplever att problemet är ovissheten. Att han inte har någon tillhörighet i skolan. Han har inga som han känner detta är mina kompisar dom vill vara med mig och jag vill vara med dom. Så var det väldigt tydligt i hans förra klass. Jag upplever även att min son är mer nedstämd till vardags på så sått att han i princip aldrig pratar om kompisar eller sitt egna liv längre vilket han också gjorde mer förr. Han säger att han vill flytta tillbaka. På den förra skolan vi gick så var föräldrar väldigt engagerade och det var lätt att få kontakt. I den här nya skolan ser man knappt några föräldrar och lekarna är väldigt annorlunda från vad min son är van vid. Det är mycket stökigare och bröligare. Han är en tänkare som gillar att leka fantasilekar och dela det med andra. Allt det här är så fruktansvärt smärtsamt att se och jag vet inte hur jag ska göra för att göra det bra igen. Jag har varit i kontakt med kuratorn på skolan och hon säger att det inte ska vara såhär och att hon ska försöka hjälpa till. Vi fick inte heller så bra bemötande av fritidspersonal utan har möts av mycket suckande och irriterade röster när vi vill kolla läget eller höra om vi får vara med. Jag blir så irriterad på vuxna människor som är mer rädda för att dom ska bli kränkta än att se att det handlar om att samarbeta för barnens skull. Jag börjar fundera på om vi ska kolla på andra skolor, men vet inte om det blir för jobbigt för min son. Jag är bara så rädd att han inte ska hitta ett socialt sammanhang där han trivs. Eftersom det är så viktigt för honom. Jag själv trivdes inte jättebra i skolan när jag var liten. Var väldigt blyg och längtade alltid tills jag fick komma hem. Skolan var otrygg. Jag vill inte att min son ska behöva ha det så och ännu värre känns det när jag har tagit honom från en miljö som var bra. Nästa steg blir att flytta tillbaka.

  • #2
    Finns det någon sport han är intresserad av som han kan börja i och få vänner i, oftast så går man även i samma skola kan vara en väg in tex. Var länge sen jag var 7 år och har aldrig behövt byta skola men har han det lätt för sig tex fråga vill du följa med hem och leka el gå fram till de som leker och fråga om han får vara med? Eller drar han sig bara undan Vet vi hade några i klassen som kom in nya efter vi redan etablerat kompisgäng mm och när jag tänker tillbaka så tog det tid innan de helt kom in i klassen speciellt de som inte var så på och lite blyga. Kommer inte ihåg om,lärarna direkt engagerade sig, Konstigt de inte vill engagera sig mer för försöka lösa problemet.

    Comment

    Working...
    X