Announcement

Collapse
No announcement yet.

Prata om "ätstörning"

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Prata om "ätstörning"

    Hej!


    Jag satte ätstörning inom citationstecken i rubriken eftersom jag inte har en ätstörning men har under ca sju års tid tänkt väldigt mycket på mat, ätit extremt lite eller extremt mycket, vägt maten, haft bra perioder då jag inte tänkt på vad jag äter, tränat för mycket, inte tränat alls osv. Nu är jag i en period då aptiten är nästan obefintlig och när jag väl blir hungrig tvingar jag bort hungern med vatten, tuggummi och andra knep. Vill helt enkelt inte äta. Tänker hela tiden att jag mindre jag äter desto bättre och faktiskt så mår jag bra, både fysiskt och psykiskt när jag inte äter. Känner mig liksom lätt i huvudet och kroppen när jag inte ätit på länge och älskar yrseln som kommer efter 8-9 timmar utan mat. Och när jag äter känner jag mig bara tjock och äcklig.


    Men ibland blir det för mycket och jag skulle bara vilja ha ett normalt förhållande till mat, vilket jag ibland tror att jag nog inte har. Skulle gärna prata med folk som har eller har haft samma tankar. Nån att skriva med när det inte går bra (eller även då man haft en bra dag!), stötta varandra osv. Det tar så mycket kraft och tid att tänka på mat och ätande och det hade varit skönt att få ur sig lite och prata med någon som förstår.


    Hör gärna av er!



  • #2


    Jag satte ätstörning inom citationstecken i rubriken eftersom jag inte har en ätstörning


    .

    Varför tänker du att du inte redan nu skulle ha kunnat utveckla en ätstörning?


    Det du beskriver låter inte som ett sunt (eller "normalt" om du hellre vill kalla det så) beteende och förhållningssätt till mat.


    //RT.


    Comment


    • #3

      Låter lite som förnekelse, men det finns tecken att hålla koll på om det verkligen är ätstörning eller inte. Efter 7 års tid är man nog över gränsen till att inte låta det gå för långt, det blir mer svårare att gå ur vanan då.


      What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

      Comment


      • #4

        Jag tänker att det inte är ätstörning eftersom jag i perioder äter ganska bra och regelbundet. Skulle snarare säga att jag har ett ätstört tänk och tendenser till ätstörning IBLAND. Men inte alltid.


        Avances: vad är det för tecken? Och vad menar du händer efter sju år?


        Comment


        • #5

          Tecken på att det är en ätstörning:


          1. Att man bantar och blir mer och mer upptagen av det.

          2. Att man skjuter upp måltider eller helst vill äta ensam.

          3. Att man äter oregelbundet, till exempel hoppar över frukosten eller äter väldigt mycket när man är ensam.

          4. Att man knappt tänker på något annat än mat eller vikt.

          5. Att man tränar överdrivet mycket.

          6. Att man får svårt att koncentrera sig på till exempel skolarbetet.

          7. Att man får dålig självkänsla.

          8. Att man har en felaktig uppfattning av sin egen kropp.

          9. Man får ångest eller blir nedstämd, Att man gör sig av med det man har ätit, genom att till exempel kräkas.

          10. Att man får sömnproblem.

          11. Att mensen blir oregelbunden eller inte kommer alls.

          -----


          Det jag menar är att det har gått så lång tid så det blir svårare att bryta vanan, jämfört med att nyss börjat med det beteendet.


          What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

          Comment


          • #6

            Baserat på de punkterna skulle jag säga att jag har en ätstörning som kommer och går och därmed tycker jag inte det klassas som ätstörning.


            Men i alla fall, poängen var inte att slå fast om jag har det eller inte, vill bara få kontakt med andra som tänker som jag.


            Comment


            • #7

              Det er ikke så veldig smart å ha kontakt med andre som har spisevegring.( ätstörning)

              Fordi man da backer opp hverandre i feil retning.


              Spisevegring er et tegn på at du mangler kontroll over livet ditt. Stemmer det hos deg?


              Men når man har ätstörning, da har man jo kontroll på den biten. Og så føler man at man har kontroll på livet sitt, hvilket man jo i virkeligheten ikke har.


              Så det er det du må begynne å jobbe mot, ta kontroll over ditt eget liv.


              Det er farlig å ikke spise/spise lite - da det går utover de indre organene. Og fremfor alt hjertet. Det krymper uten tilstrekkelig med mat, og så dør man av at hjertet kollapser til slutt.


              Så vær forsiktig og begynn å spis normalt.


              Comment


              • #8

                Jag tror inte jag gör det för att få kontroll, även om känslan när jag står emot mat gör att jag känner mig grymt duktig. "Ju mindre desto bättre" maler i huvudet dag ut och dag in och på kvällen när jag i huvudet tänker tillbaka på vad jag ätit kan jag antingen känna mig stolt eller misslyckad. Då gäller det bara att ta nya tag nästa dag och sköta sig bättre.


                Jag tror jag är livrädd för att bli tjock eftersom jag alltid varit smal och skulle inte känna igen mig själv om jag gick upp i vikt. Vem skulle jag vara då? Känns som jag skulle tappa bort mig själv.


                Sen är jag ofta ledsen och nedstämd och då tappar jag helt intresset för mat. Är ju näst intill omöjligt att äta med en gråtklump i halsen.


                Comment

                Working...
                X