Announcement

Collapse
No announcement yet.

vill inte bli av med min ätstörning?!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • vill inte bli av med min ätstörning?!

    är ganska ny medlem här, men har haft diagnosen anorexia nervosa i drygt ett år nu (dock haft matproblem hela mitt liv typ).

    jag vet inte säkert varför min ätstörning blommade upp, förutom att jag alltid varit missnöjd med min kropp, framförallt på senare tid. har ogillat mina ben och min mage.

    av en slump hamnade jag på en dietsida och började följa den litegrann. tappade lite i vikt och började räkna kalorier. gick ner massor i vikt (totalt drygt 10 kg) och hamnade på ett bmi 14. för första gången i mitt liv kände jag mig relativt bekväm med min egen kropp, jag gick utomhus massor, träffade vänner, klädde upp mig osv.

    har gått på SCÄ för att behandlas men hoppade av när dagvården började. jag var inte redo att gå upp i vikt och jag ljög om det för alla jag kände.

    gick upp ett par kilo igen för att min kille sedan 2,5 år tillbaka var så orolig och jag skulle dö om vi gjorde slut. viktuppgången resulterade i mitt normala bmi (17) och att jag totalt isolerade mig från världen. klär mig bara i mjukisbyxor och oversizade saker. går inte ut bland folk, klär inte upp mig alls, tar avstånd från allt jag tycker är kul.

    jag orkade inte ens tänka på min framtid, ville inte göra någonting. när jag gick upp i vikt kom depressionen som en våg. den sköljde över mig och dränkte mig i sitt mörker. jag har alltid drömt om att hålla på med musik. men den drömmen förblir en dröm då jag avskyr min kropp och inte ser någon vits i att fortsätta följa upp min debutsingel.

    har många månader nu haft ett jävla struggle med mig själv och nu har jag återigen fallit tillbaka i mina anorektiska beteenden. har gått ner lite i vikt igen och som genom ett trollslag vågar jag nu igen ha på mig leggings, gå ut bland folk, sminka mig som jag brukade förut...

    jag älskar att vara jättesmal, mitt ideal är alldeles för smalt för att vara hälsosamt men jag vill inte tillbaka till mitt normala bmi (som jag logiskt sett vet är väldigt lågt redan). jag vet inte vad jag ska göra, jag trivs så bra när jag är alldeles för smal. jag vill inte släppa min anorexi riktigt, jag blir så förvirrad.



  • #2

    Gamla vanor är svåra att bryta och om man inte kan ha kontroll över det hela själv och det blir allvarligt så kan man bli tvingad till vård. Frågan är bara hur långt man är beredd att gå innan man försöker skaffa hjälp och tar situationen på allvar för att förändra läget.


    Jag vet inte hur gammal du är men om man tittar på medelvärdet för BMI värdet 17 så får man fram åldrarna 11 år, 2 år och lite över 0,5 år.


    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment


    • #3

      jag vet, jag är osäker på hurpass sjuk jag måste bli innan jag inser att det är dags att bli av med anorexin. jag har så svårt att föreställa mig ett liv utan kaloriräkning, återhållsamhet gällande allt osv.

      och jo, jag glömde säga det. är 22 år :3 tack så mycket för ditt svar dock, trodde inte att någon skulle svara eller ens titta!


      Comment


      • #4

        Kan man inte ha en hälsosam kalori-intag? Eller måste man tävla mot sig själv om bristnings-gränsen??


        What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

        Comment


        • #5

          Kan den subkultur som du på något sätt vill tillhöra påverka ditt kroppsideal? Har du någonsin funderat på hur det där animee-idealet och identifieringen/samhörigheten (som du verkar känna med det) påverkar din egen kroppsuppfattning?


          Du är 22 år nu, är det värt att fortsätta med det här?


          //RT.


          Comment


          • #6

            avances: jo, hag försökt att lägga intaget på 800 kcal per dag i ett par veckor men klarar inte av riktigt att äta så mycket. det är alldeles för svårt. och jag vet inte riktigt hur jag ska övertala mig själv att mitt ideal är farligt heller :/


            roughtime: njae jag har haft mycket hat mot min kropp innan jag började klä mig i denna stil jag har nu. jag tror inte att det har att göra med subkulturen tur nog! och jo, jag vet att jag borde försöka komma bort från mitt ideal men jag vill inte tillbaka till att isolera mig från familj, vänner och pojkvän. det var en fruktansvärd och mörk tid, dom månaderna jag bara satt i mina mjukiskläder och grät...


            Comment


            • #7


              jag tror inte att det har att göra med subkulturen tur nog! och jo, jag vet att jag borde försöka komma bort från mitt ideal men jag vill inte tillbaka till att isolera mig från familj, vänner och pojkvän.


              .


              Vartåt vill du komma istället då?


              Comment


              • #8
                Låter faktiskt inte alls som att det skulle handla om att du inte vill bli av med din ätstörning. Om du skulle bli av med all ångest, trivas med din vikt då du var normalviktig skulle du välja att ha det som nu och inte få äta, må dåligt både fysiskt och psykiskt kämpa för att hålla vikten så väldigt låg och allt vad det innebär då? ( eller strax under normalvikt då du skriver att din vikt normalt ligger på 17 i bmi, eller var det mer en vikt som du tyckte kändes som normalmycket för dig att väga eller vad du faktiskt väger om du äter normalt, tillräckligt mycket, bla så många kcal som är det rekomenderade dagsintaget eller tom om du äter så du ligger strax över det och inte tränar överdrivet mycket ( om man gör det måste man också äta mer då om det ska räknas som ens normalvikt där man har 17 i bmi, ligger själv på ett bmi mellan 17-19 normalt och alltid varit lite underviktig hela min barndom så jag väger lite mindre än normalvikt då jag äter normalt eller också lite över det rekommenderade dagsintaget och motionerar till största del med att gå långa promenader några gånger i veckan och korta till medellånga dagligen )

                Att inte vilja bli av med en ätstörning eller tom att vilja ha en ätstörning som tex anorexi är oftast lätt att säga men svårare att mena fullt ut till 100&. Visst kan man hitta flera saker som faktiskt är positivt i att ha en ätstörning. och den ångest man känner inför att äta/ gå upp i vikt kanske får det att kännas som ett bättre alltenativ att fortsätta att vara ätstörd. Eller så tycker man att vara sjukligt smal är vackert, men kanske inte vill ha de andra delar en ätstörning för med sig. Jag gick i samband med att jag vart djupt deprimerad under en längre tid ner väldigt mycket i vikt då jag helt förlorade aptiten och som minst hade jag 13 i bmi. Mår bättre nu även om jag fortfarande är något deprimerad och äter mer nu även fast aptiten fortfarande är väldigt dålig. Gick upp ett antal kilon direkt då jag började äta mer och oftare men har sen dess i flera månader nu legat still på samma vikt och har ett bmi på 15, och även fast jag vet att det inte är bra för kroppen att väga för lite trivs jag faktiskt med min vikt skulle kunna väga mindre än vad jag gör nu också om jag kunde göra det och samtidigt äta och må bra samtidigt.

                Jag ser inte undervikten som ett så stort problem i sig, precis som vissa kan tycka att det är finare att väga mer än normalvikt tycker jag ( och fler med mig bara att det till skillnad från att tycka lite extra hull på kroppen och en vikt som ligger över normal är vackrare än att ligga på normalvikt är det nästan som att man inte får säga att man tycker svår undervikt är vackert ) Jag tycker det, tycker inte ätstörningar är mindre hemskt och sorgligt för det, jag önskar ingen att nå en sån vikt då det nästan alla gånger inte beror på att man är underviktig fast man äter normalt, jag uppmuntrar inte ätstörningar, jag tycker inte att någon som är normalviktig ska banta även om jag tycker att undervikt oftast är det som jag anser vackrast ( finns vissa undantag dock ) Det är en stor skillnad från att vilja vara ätstörd/ vilja ha en ätstörning/ vara förespråkare av anorexi inom nån typ proana-grej eller nåt. Fundera på vad du egentligen menar och vad dun verkligen vill.

                Du kan ha det bättre än du har det nu, fortsätt kämpa, och inte med vikten utan kämpa för att må bra!

                Comment

                Working...
                X