Announcement

Collapse
No announcement yet.

Olycklig? Hur skall jag hjälpa henne?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Olycklig? Hur skall jag hjälpa henne?

    Terapisnack verkar inte vara vad de en gång varit så vet inte riktigt var jag skall skriva detta..

    Hur som har jag länge velat skriva av mig men aldrig kommit mig för. Jag bor tillsammans med en tjej som mår dåligt, de verkar gå i perioder hur pass dåligt hon mår. Hon har inte längre någon större kontakt med vården och hon har inte heller fått den vård hon behöver. De är en lång historia och svårt att förklara men senast hon hade kontakt med vården skulle hon bli mer eller mindre påtvingad en diagnos hon inte har. Enligt henne själv och mig lider hon av depression men får ingen hjälp för de. När hon flyttade till mig för några år sedan hade hon fortfarande kontakt med vården men inte längre. Hon har gett upp allt hopp om att få hjälp och naturligtvis går de också ut över mig. Hon gör egentligen ingenting annat än sover på dagarna och på nätterna ser film eller spelar spel på datorn. Hon har ingen inkomst men får pengar av släkt och hennes familj men jag får stå för de mesta. Hon blev nekad pengar av försäkringskassan, orsakerna vet jag inte riktigt. Enligt henne och mig borde hon få anti depp piller och sjukskrivning..

    Hon pratar hela tiden om att hon borde dö, att de vore bäst för alla, de gör mig naturligtvis olycklig och förtvivlad. Jag tror inte hon alltid menar allvar för hon är rätt positiv trotts allt de dåliga. I början var vi tillsammans, eller vi är fortfarande men hon känns inte som en flickvän, jag tycker de hela känns rätt svårt att beskriva. Men trots vi bott ihop flera år har hon aldrig träffat mina föräldrar, inte vill hon heller gå ut och äta eller gå på bio eller något sådant som jag längtar efter. De känns mest som en vän, vi kramas lite och ibland pussas, aldrig något mer. Jag har aldrig haft någon annan eller ens känt mig älskad av någon och denna tjejen är som en tvilling för mig. Men samtidigt längtar jag efter ett "normalt liv", familj hus osv, de är helt omöjligt med denna tjejen, de kommer aldrig gå. Jag själv mår väl sådär, kan ibland tro jag är utbränd och sökte tidigare hjälp men de vela ge mig någon typ av "anti depp piller" men jag kände de var fel.
    Jag vet inte hur jag skall göra, tiden bara går och en bit av mig säger att jag borde "göra slut" med denna tjejen men samtidigt kan jag aldrig tro jag kan bli älskad av en "normal" tjej. Ingen har nånsin visat intresse för mig och jag är inte heller så värst vacker och har också svårt för att prata med andra och känner mig oftast utanför.

    Jag önskar jag kunde hjälpa min tjej och få henne att må bra men de verkar omöjligt, Jag har ringt olika instanser men ingen verkar inse problemet, och hon själv misstror vården nåt enormt då de bara vill ge henne en konstig diagnos och inte hjälpa för de hon lider av..

  • #2
    Har hon / ni varit i kontakt med patientnämnden? Prova annars att vända er dit och hänvisa till patient lagen ( läs igenom den innan så ni hittar passande paragrafer. )

    Lycka till!

    Comment


    • #3
      Du kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, hon har brutit kontakten med sjukvården troligen av anledningen att hon inte tror på hjälpen hon kan få därifrån.
      Om det enbart är depression så finns det mycket hjälp att få, så man kan få kontroll över det, få ett normalt liv, i vissa fall bli fri från det helt.

      Du beskriver även att hon undviker kontakt med din familj, eller att gå ut rent allmänt, att hon skulle bli påtvingad en diagnos hon inte har ?, så det är troligen något mera hon har. Du nämner även att det känns mer och mer som att du inte längre har en relation, utan du är hennes vårdare, du tar hand om henne och betalar för hennes uppehälle, osv.

      Jag är inte behörig att sätta diagnoser på folk, men det du beskriver av situationen du är i, det påminner mycket om borderline och om det nu är så att det är just den diagnosen med som hon anser hon inte har och därför hon bröt med vården. Då föreslår jag att du kontaktar vården själv och förklara er situation för dem, så ni båda kan få rätt stöd.

      Comment


      • #4
        Som sagt vill hon inte ha hjälp är det inte mycket du kan göra. I en relation anser jag att om man mår dåligt så är man skyldig både sig själv och relationen att söka hjälp. Om vården inte kan hjälpa henne sök annan vård, man får byta tex vårdcentral så man får annan läkare el till en vårdcentral som har psykolog kopplad till sig. MAn kan skriva egenremiss mm, söka privat. Sen är det tyvärr en björntjänst hennes familj gör som hjälper henne att leva ett passivt liv. Får man inte in pengar till sin egna försörjning då får man faktiskt ta eget ansvar för det. Antingen söka hjälp, el gå till sociala tex men de ställer tex krav på henne. Hon måste vilja hjälpa sig själv, om hon inte vill det så finns det inget du kan göra. Skit i ev diagnoser om hon kommer in och får riktig vård kan det mycket väl vara så att ev diagnoser skrivs av. El så visar det sig att hon har någon diagnos och det är den som lett fram till en depression tex. Du kan ställa krav som hjälpa till hemma/betala sin del av hyra mm. Du är inte hennes pappa utan pojkvän

        Comment


        • #5
          Jag förstår hon har det jobbigt, lider något enormt. Andra har svarat med råd om henne.

          För henne är du en "möjliggörare". Du möjliggör ett liv med datorspel och film. Du är där och lyssnar. Du är där och ser till vardagen fungerar. Givetvis så är det inte något medvetet elakt från hennes sida. Men hon älskar dig inte som "partner", hon attraheras inte av dig, men du är förbannat bra att ha.

          Men du möjliggör också att hon slipper ta tag i sitt liv. Om du inte fanns där så fanns det en risk att hon skulle ta sitt liv, för orkar inte själv. Risken finns och tungt om det skulle hända. Om du inte fanns så blev hon kanske tvungen att hitta någon annan som fyllde din roll, som möjliggjorde det liv hon lever. Eller så blev hon tvungen att söka hjälp. Hon släppte ju kontakten med vården när ni flyttade ihop, släppte taget. Kanske just för att hon inte behövde längre, hon har ju dig och kan fortsätta som nu.

          Men huvudpersonen i ditt liv är du. Så frågan är om du för att slippa vara ensam och för att få smulor vill vara den som möjliggör hennes liv? Frågan är om du får det sämre eller bättre utan henne? Är det bättre att vara med henne utan den kärlek och hopp du längtar efter än att vara ensam? Om du stannar så löper du risken att hon ändå avslutar sitt liv en dag Eller hittar en annan möjliggörare hon hellre använder. Hur skulle du känna då? Om du pausat ditt liv under år, kanske många år, för att hon ska kunna leva utan krav och i ett vacuum?

          Jag tycker du ska gå och prata med någon. Och träna på ordet "jag". "Jag behöver...", "jag vill...", "jag känner...", "jag drömmer om....".

          Men livet har inga garantier. Bara du kan avgöra om att lämna henne eller att stanna är bäst för dig.

          Vet det låter elakt, men jag tycker inte du ska basera det beslutet på vad *hon* behöver. Du sattes inte på denna jorden för att vara den som möjliggör hennes liv. Du är viktig. Du med dina känslor, tankar och drömmar.

          Nu kanske låter ännu mer elakt, men hon visar dig inte heller respekt som människa. Även om hon mår dåligt så kan hon försöka. Pressa sig att följa med till dina föräldrar. I alla fall någon gång. Försöka hitta vägar att klara att göra några få saker tillsammans som du vill göra. För att hon älskar dig som vän och för att hon vill ge tillbaka för allt du ger henne. Det skulle vara svårt och kanske kan hon bara göra lite, men hon skulle försöka.

          Men hon försöker inte ens. Hon ser på dig som en som ska vara där för henne. Möjliggöra för henne. Hon tycker smulor får duga åt dig.

          Jag är ingen expert, bara några tankar.


          Comment


          • #6
            Originally posted by Tisteln View Post
            Har hon / ni varit i kontakt med patientnämnden? Prova annars att vända er dit och hänvisa till patient lagen ( läs igenom den innan så ni hittar passande paragrafer. )

            Lycka till!
            Hennes familj sköter den biten men har ännu inte fått något svar därifrån..

            Du kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, hon har brutit kontakten med sjukvården troligen av anledningen att hon inte tror på hjälpen hon kan få därifrån.
            Om det enbart är depression så finns det mycket hjälp att få, så man kan få kontroll över det, få ett normalt liv, i vissa fall bli fri från det helt.
            Hon vill över allt annat få ordning på sitt liv, tro inget annat. De är inte hon som brutit med vården, utan hon har hamnat i kläm kan man nog säga. Jag vet inte om jag vill gå in på hela historien om varför men kort sagt är hon "avstängd" från de sjukhus dit hon tidigare gått.

            Du beskriver även att hon undviker kontakt med din familj, eller att gå ut rent allmänt, att hon skulle bli påtvingad en diagnos hon inte har ?, så det är troligen något mera hon har. Du nämner även att det känns mer och mer som att du inte längre har en relation, utan du är hennes vårdare, du tar hand om henne och betalar för hennes uppehälle, osv.

            Jag är inte behörig att sätta diagnoser på folk, men det du beskriver av situationen du är i, det påminner mycket om borderline och om det nu är så att det är just den diagnosen med som hon anser hon inte har och därför hon bröt med vården. Då föreslår jag att du kontaktar vården själv och förklara er situation för dem, så ni båda kan få rätt stöd.
            Det är inte borderline men kanske hon har de, jag vet inte. Hon har en typ av ångest som är olika stark olika dagar och de är främst därför hon inte vill(kan) göra olika saker, så säger hon iaf. Hon vill men de går inte kanske man skulle säga.

            Jag förstår hon har det jobbigt, lider något enormt. Andra har svarat med råd om henne.

            För henne är du en "möjliggörare". Du möjliggör ett liv med datorspel och film. Du är där och lyssnar. Du är där och ser till vardagen fungerar. Givetvis så är det inte något medvetet elakt från hennes sida. Men hon älskar dig inte som "partner", hon attraheras inte av dig, men du är förbannat bra att ha.

            Men du möjliggör också att hon slipper ta tag i sitt liv. Om du inte fanns där så fanns det en risk att hon skulle ta sitt liv, för orkar inte själv. Risken finns och tungt om det skulle hända. Om du inte fanns så blev hon kanske tvungen att hitta någon annan som fyllde din roll, som möjliggjorde det liv hon lever. Eller så blev hon tvungen att söka hjälp. Hon släppte ju kontakten med vården när ni flyttade ihop, släppte taget. Kanske just för att hon inte behövde längre, hon har ju dig och kan fortsätta som nu.

            Men huvudpersonen i ditt liv är du. Så frågan är om du för att slippa vara ensam och för att få smulor vill vara den som möjliggör hennes liv? Frågan är om du får det sämre eller bättre utan henne? Är det bättre att vara med henne utan den kärlek och hopp du längtar efter än att vara ensam? Om du stannar så löper du risken att hon ändå avslutar sitt liv en dag Eller hittar en annan möjliggörare hon hellre använder. Hur skulle du känna då? Om du pausat ditt liv under år, kanske många år, för att hon ska kunna leva utan krav och i ett vacuum?

            Jag tycker du ska gå och prata med någon. Och träna på ordet "jag". "Jag behöver...", "jag vill...", "jag känner...", "jag drömmer om....".

            Men livet har inga garantier. Bara du kan avgöra om att lämna henne eller att stanna är bäst för dig.

            Vet det låter elakt, men jag tycker inte du ska basera det beslutet på vad *hon* behöver. Du sattes inte på denna jorden för att vara den som möjliggör hennes liv. Du är viktig. Du med dina känslor, tankar och drömmar.

            Nu kanske låter ännu mer elakt, men hon visar dig inte heller respekt som människa. Även om hon mår dåligt så kan hon försöka. Pressa sig att följa med till dina föräldrar. I alla fall någon gång. Försöka hitta vägar att klara att göra några få saker tillsammans som du vill göra. För att hon älskar dig som vän och för att hon vill ge tillbaka för allt du ger henne. Det skulle vara svårt och kanske kan hon bara göra lite, men hon skulle försöka.

            Men hon försöker inte ens. Hon ser på dig som en som ska vara där för henne. Möjliggöra för henne. Hon tycker smulor får duga åt dig.

            Jag är ingen expert, bara några tankar.
            Jag vet inte, vissa saker håller jag med dig om andra inte alls. Kanske skriver ett längre svar senare när jag fått funderat lite mera.


            Comment

            Working...
            X