Announcement

Collapse
No announcement yet.

Har min kärlek PTSD eller är det sorg/depression? Hur ska jag hantera det?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Har min kärlek PTSD eller är det sorg/depression? Hur ska jag hantera det?

    Jag träffade en fantastiskt fin kille i somras. Jag är 25 och han 27. Allting kändes helt självklart mellan oss från början, vi båda var oerhört glada över att ha träffat varandra och uttryckte tidigt känslor för varandra. Allting flöt för ovanlighetens skull på bra, då han plötsligt var med om ett hemskt trauma där han var med och upptäckte självmordsliket av en tidigare närstående.


    Till en början var han som vanligt, självklart påverkad av det som hänt, men han släppte in mig och lät mig ta del av hur han tänkte och kände kring allt, och jag fanns verkligen där för honom, vilket han sa att han uppskattade. Han uttryckte mkt känslor för mig under den tiden också. Men efter begravningen blev han svårare och svårare att nå, och efter att ha skjutit på att ses i några veckor, vågade han tillslut erkänna för sig själv och mig att han inte var redo för nåt förhållande just nu pga det som hänt.


    Han har understrukit många gånger att det inte har med mig att eller hur kan känner för mig egentligen att göra, men att han känner sig helt tom på känslor just nu inte vet hur han ska bli sig själv igen. Jag litar så mycket på honom och på att han tycker om mig, han säger att han önskar att han kunde spola tillbaka tiden till innan detta hände då han hade kunnat ge mig allt. Att han måste bli sig själv igen först, att han inte vill göra något halvhjärtat.


    Han sa att han förstod om jag inte orkade vänta på honom, men jag har bestämt mig för att göra det. Känner att jag inte kan välja bort honom på denna tragiska tajming, då han i övrigt är en person jag verkligen kan se en riktig framtid med. Vi har nu inte sett på över 3 månader, och för mig betyder att vänta verkligen att VÄNTA, dvs. jag träffar ingen annan.


    Jag skickar nåt sms då och då för att visa att jag bryr mig och tänker på honom, ställer inga frågor, bara visar omtanke. Och han verkar glad över det, svarar alltid och ställer frågor, men våra konversationer blir alltid korta och jag initierar alltid. Ibland vill jag skriva ett sms och säga att jag saknar och längtar efter honom, eller tom föreslå att han ska komma över, men jag hindrar mig själv då jag tänker att det kanske kommer skapa skuldkänslor hos honom om han känner att han inte orkar, att det förtydligar att jag vill ha något han kanske inte just i detta nu kan ge mig.


    Men hur ska jag tänka kring allt det här? Är det rätt att vänta? Tänk om han tycker det är lättare att träffa nån annan tjej som ej fanns i hans liv när detta hände? Vågar jag såhär 3 månader senare försöka få till skott att ses, eller bör jag vänta på att han ska höra av sig när han känner sig redo? Vågar jag ringa? Alla råd ni kan ge i denna situation uppskattas.


Working...
X