Announcement

Collapse
No announcement yet.

Behöver stöd i mina tankar

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Behöver stöd i mina tankar

    Hej.

    Ska försöka vara kortfattad.

    Har två barn och gift med min ungdomskärlek sedan 12år tillbaka (varit ett par i snart 20år).

    Min fru har ätit SSRI sedan 8år tillbaka pga depression men vågar påstå att hon har varit deprimerad betydligt längre än så.

    Under alla år har det varit en bergodalbana rent emotionellt, en bergodalbana som efter diagnos (hos husläkare) har kapats av till en mer dräglig tillvaro i och med medicineringen.

    Men det har aldrig varit riktigt bra en längre tid.

    Hon har påbörjat behandling hos psykoteraput vid 2 tillfällen men kastat in handduken redan efter 2-3 sessioner.

    Anledningen att jag skriver här nu är att det senaste 2åren har varit ett rent helvete för min fru och mig pga "yttre" omständigheter där väldigt nära anhöriga har drappats av livskriser.

    I dessa personers livskriser har jag och min fru klivit in och stöttat för att dessa personer inte ska kollapsa totalt.Jag varnade min fru för inte bränna allt krut på detta för då får vi bara mer elände in i våra liv.Hon lyssnade dessvärre inte, antagligen pga hennes depression som vad jag förstår bottnar i dålig självkänsla.

    Mycke riktigt, från att vara missnöjd med livet där det faktiskt var drägligt för det mesta till totalt kaos har det gått nu.

    För ungefär ett år sedan märkte jag av att frugan var mer avståndstagande än vanligt mot mig.

    Hon har väl aldrig direkt varit duktig på att ge mig bekräftelse innan heller men det senaste året har det verkligen inte funnits plats för mig/oss.

    Sexlivet behöver vi inte ens prata om, hon saknar också sex men kan inte bara hitta lusten och jag förstår henne.

    Så jag bestämde mig för att ta ett steg tillbaka och inte kräva något emotionellt eller sexuellt åtagande av henne för att hon skulle få "utrymme" och bearbeta sin frustration och ev inse att hon trots allt kanske behöver hjälp av ett proffs.

    Nu har det gått ett år utan "påstötningar" från mig och det har inte blivit ett dugg bättre, snarare sämre.

    För två månader sen bestämde jag mig för att jag måste kräva lite mer av henne, hon måste ta sitt ansvar gentemot sig själv och sina barn.

    Bad henne att söka hjälp men hon blev bara irriterad och informerade mig väldigt bestämt att hon aldrig kommer gå till något samtalstöd igen med motiveringen att det inte går att prata bort dom problem man har i livet.Är så otroligt uttömande.*SUCK*.

    Hon är helt oresonlig när det gäller detta med att gå och få hjälp.

    Har tagit upp det ett par gånger nu och varje gång känns det som hon sätter en kilometer hög klättervägg mellan oss som jag måste klättra över för att nå fram till henne :-(.

    Detta gör att även jag åker ner i skorna och mår piss, kan inte rädda min fru, mitt livskärlek.

    Förra vecka fick jag nog när vi pratade i telefonen och jag hörde hur hennes röst var fylld av ångest. Ångest över en skit sak som man i normala fall inte skulle bry sig om.

    Då sa jag -Nu är det nog älskling, nu måste du ta hjälp. Du kan inte ha det sähär.

    Jag har bokat tid hos familjerådgivare och hoppas på att denna kan tala om hur vi ska gå vidare.

    Känns som en rätt så meningslös session men hoppas på att min fru får upp ögonen för allvaret i detta.

    Det absolute jobbigaste är bergodalbanan, ena dagen är hon rätt ok men dalarna är betydligt djupare än tidigare.

    Jag kan inte sätt mina känslomässiga och sexuella känslor åt sidan längre.

    Vill samtidigt inte pressa henne mer än nödvändigt men det är ingen lösning att vara passiv heller.

    Vet inte vad jag vill med denna text egentligen, har du tips eller synpunkter på mitt agerande, min frus agerande eller stöd om hur jag borde tänka är jag tacksam.


    /Oroadmake


Working...
X