Announcement

Collapse
No announcement yet.

Min bubbla spricker nu! Vad är det för fel på min psykisk sjuka syster?!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Min bubbla spricker nu! Vad är det för fel på min psykisk sjuka syster?!

    Min syster har under många år fått mig att må fruktansvärt dåligt och jag har sakta tagit mer och mer avstånd till henne men samtidigt mår jag dåligt för att jag tar avstånd då jag tror hon behöver mig då hon aldrig kan behålla en enda vän... Därför skulle jag vilja ha råd och kanske en förklaring varför hon är så fruktansvärt elak mot alla i sin omgivning.


    Lite info om hennes uppväxt:

    Vi växte upp med vår pappa som är psykopat/alkoholist/narkoman och när vår mor var frisk från sin manodepressiva sjukdom var vi hos henne någon gång bort emellan. Det är en historia för sig men lite bakgrundsinfo om hur hon växt upp kanske underlättar för att "sätta" en trolig diagnos. Anmälningarna kom från grannar/skola och poliser att barn far illa i detta hem men inget hände från soc sida, i anmälningarna stod det även att min syster var extremt elak mot mig (redan som små) det skiljer 2 år mellan oss.

    Hon verkar alltid ha haft avsaknad av empati för andra människor, hon har alltid kört över mig och andra utan att visa hänsyn. I tonåren flyttade vi hem till vår mamma och sen dess har hon tävlat mot mig om hennes uppmärksamhet och hånat mig för allt jag gjort.


    Info om dagsläget och hur det varit de senaste åren:

    *Hon är 29 år och har skaffat sig ett barn som hon lämnar bort varje helg och skaffar barnvakt minst 3 vardagar utav 5.

    *Varje gång vi ses är hos vår mamma men jag har slutat prata när hon är med för så fort jag öppnar munnen så överröstar hon mig med något helt annat som inte har med det jag pratar om att göra. Det hon älskar att prata om är sig själv och hur bra hon är på allt hon gör. Hon bryr sig inte det minsta om andras framgångar men älskar att håna folk som det går mindre bra för.

    *Det går inte att ta en enda diskution med henne för då bryter hon ihop och börjar grina springer utanför dörren och ringer runt till de få vännerna och släktingar och berättar vad hemsk människa jag är och gör verkligen en höna av en fjäder. Sen tar det ett par månader så ringer hon som om inget har hänt och ber om hjälp.

    *Hon har aldrig bett om ursäkt någonsin, kan tillägga på denna punkt att jag aldrig hört henne säga tack för något heller. Har aldrig hört henne fråga varken mig eller någon annan om hur det står till.

    *Hon ringer ibland och ber om tjänster, tex barnvakt eller sköta om hennes djur. När hon inte får det svar hon önskar slänger hon på luren sen hör man inget mer på någon månad eller två.

    *För ett par år sedan bjöd jag alltid henne på mina fester för jag tyckte synd om att hon inte hade några vänner, men varje gång hon dricker blir hon stupfull är jätte elak mot mig säger en masssa påhittade saker om mig och även andra sen slutar det med att hon grinar o ska ta sitt liv. Nu är det ingen av mina vänner som vill komma om hon kommer och det förstår jag.

    *Min mamma har blivit hennes slav, hon hotar med att min mamma inte får träffa sitt barnbarn om hon inte ställer upp på henne. Jag ser min mamma sliter som ett djur för att få min systers vardag att gå runt. Mamma är barnvakt ofta, åker och handlar åt min syster,lagar mat åt henne, tar hand dagligen om hennes hästar samtidigt som min mamma har ett eget liv. Hon tackar aldrig mamma utan hon skäller bara ut henne om hon inte gör som hon säger. Jag ser hur sliten mamma är och jag har sagt åt mamma att nu får det vara nog att hon måste sluta hålla på såhär. Hon lyssnar såklart inte.

    *Hennes hem ser ut som en knarkarkvart, det är intorkade matrester på golvet, damm överallt, flugor och ser allmänt skitigt ut. Mamma är där och städar bort emellan.

    *Min syster har alltid folk i sin omgivning som är elaka mot henne, på jobbet/dagispersonalen/stallet/skolan/affären/på gatan/släktingar, ja överallt finns dom som är så elaka mot henne. I själva verket är det sådana som sagt sin mening och det har inte passat henne och då hatar hon dom istället och det räcker inte med det alla ska få veta det. Ibland stannar det inte där heller utan då är det hämd som gäller, senast krossa hon sönder vår mosters bil för hon hade talat om för henne att hon inte accepterar hennes beteende längre.


    Listan kan göras ännu längre men här är en bild över de allra jobbigaste och största sakerna. Om någon orkat läsa detta, snälla vad är det för fel på henne? Kanske blev en enda röra min text men de va skönt att få skriva ur sig, jag har aldrig pratat med någon om detta. Om det är någon där ute som kan ge mig råd att hjälpa min mamma att förstå att det inte är hållbart? Gör jag fel som undviker henne? Helst har jag lust att be henne fara o flyga långt bort men för att slippa få en kniv i ryggen låter jag bara vår relation va iskall och så liten som möjligt. Jag har inte träffat henne eller pratat med henne på flera månader och jag mår så mycket bättre utan henne i min närvaro, men så länge jag har kontakt med mamma så blir jag påverkad.....


    uschhhhhhhhhhhhh hjälp



  • #2

    Något konstigt är det ju, går säkert att ställa någon form av diagnos (narcissism/borderline t ex) men spelar det någon roll för dig? Gör det någon skillnad? Det spelar ingen roll vad hon har. Däremot att hon faktiskt har/är något, är kanske avgörande. Har du inte tidigare hört om narcissism/borderline kan det vara en god idé att läsa på om det. Kan det vara så att det du behöver är en bekräftelse på att denna typen av människor existerar?


    Du vill ju väl men det har ju inte hjälpt någon gång hittills och fullt förståeligt så påverkar hon dig negativt. Vet att det kan vara svårt och kännas elakt att bara bryta kontakt, men ibland måste man stå upp för sig själv och vad man tror är rätt.


    Hoppas det löser sig.


    Comment


    • #3

      Hej folie,


      Det låter som att ni kommer från en mycket tragisk familjesituation. Det är mycket beklagansvärt, och det låter som att din syster farit mer illa än du, med tanke på hennes beteende.


      Men du måste till syvende och sist tänka på dig själv och ditt mående. Vi är alla skyldiga att se till vårt eget väl och ve först och främst, ingen annan kan göra det. Om det betyder att du måste säga upp bekantskapen med din syster, then so be it. Säger som Fajrfigher, spelar det någon roll för dig om hon har någon diagnos? Skulle du kunna förhålla dig annorlunda mot henne då; bättre stå ut med hennes beteende och ursäkta alla elaka saker hon gör? I vilket fall som helst ska du inte känna dåligt samvete om du undviker henne, eller ens om du bestämmer dig för att säga upp bekantskapen med henne. Du är en människa, ingen robot, och en människa tål inte hur mycket dålig behandling som helst ... Din syster är vuxen, och oavsett hur dåligt hon än mår, måste hon ta konsekvenserna för sitt handlande.


      Angående din mammas inställning till det hela; jag är rädd att du inte kan göra någonting för att få henne att ändra sig. Jag tror att det bara kommer att göra relationen värre mellan er, om du försöker "omvända" henne. Hon behöver inse själv, utan hjälp, att det är ohållbart. Och det är hennes dotter (din syster) det är frågan om. Förmodligen beskyller hon sig själv för att ha orsakat sin dotters beteende och dåliga mående, och försöker nu "ställa allt till rätta" genom att vara extra snäll och behjälplig i alla situationer.


      Hoppas att detta hjälpte lite i alla fall.


      Comment


      • #4
        Hej Folie!

        Läste din tråd nyss även om det är ett bra tag sen du skrev den.
        Känner igen mig i allt du skriver mycket, har också ett problem syskon i min familj som påverkar alla negativt.
        En uppdatering vore intressant.

        Comment

        Working...
        X