Announcement

Collapse
No announcement yet.

Alkoholist eller missbrukare?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Alkoholist eller missbrukare?

    Hur vet man om man är alkoholist? Vart går gränsen mellan missbrukare och alkoholist?
    Jag får nämligen höra och läsa så mycket olika. Vissa säger att man är alkoholist när man dricker jätte ofta och jätte mycket. Att man inte kan låta bli att handla alkohol eller bli sugen på alkohol så fort man går förbi ett systembolag. Att man måste ta sig en återställare dagen efter osv. Och andra säger att det handlar mer om hur man blir när man dricker, om man kan sluta när man har börjat och om man kan stå emot när man bestämt sig för att inte dricka.

    Jag är 25 år och började dricka när jag var 14 år. Mellan 18-21 så var det mycket droger också. Under samma tid så drack jag 1-3 gånger i veckan och blev alltid full, gick hem sist och ville alltid har mer fest, mer alkohol. Jag har aldrig sett någon mening med att sitta och ta en öl eller två glas vin. När jag dricker då ska det drickas så mkt det går tills man går och lägger sig. Jag får en sån kick av det att jag inte kan sluta!
    Jag levde för festerna och helgerna och alkoholen. Då orkade jag vara social, då var jag rolig och allt var mycket roligare och bättre.
    När jag är bland folk som dricker eller ser alkohol så är det oftast omöjligt att stå emot, även om jag har bestämt innan att jag inte ska dricka. Jag blir ju så rolig och avslappnad när jag dricker och jag kan släppa allt för en stund.
    Nackdelarna är att jag släpper ALLT när jag dricker. Jag gör och säger saker som inte är normalt o som jag aldrig skulle göra om jag va nykter. Jag kan bli en helt annan person. Och ångesten dagen efter som har vuxit sig starkare genom åren är FRUKTANSVÄRD!! Jag kan må dåligt och ha ångest efter en fylla i flera veckor! Jag blir oftast jätte full och får minnesluckor, men jag deckar inte.

    Men jag kan gå förbi systemet utan att bli sugen och om jag inte ser eller pratar om alkohol så kan det gå länge utan att jag blir sugen eller ens tänker på det. Jag vill absolut inte ha en återställare dagen efter! Inte sen jag blev vuxen iallafall.
    Men jag vet att jag är en missbrukare. Jag missbrukar allt i princip. Är det inte droger eller alkohol så är det socker eller Facebook. Det finns inget lagom i mig, det är alltid allt eller inget.

    Sen jag fick barn för 2.5 år sen så drog jag ner massor på drickandet men problemet NÄR jag dricker o att jag inte kan stå emot är fortfarande kvar. jag var singel i 2 månader i somras, då blev det mkt alkohol igen. Jag började tänka på samma sätt om alkohol som förr och jag va hellre ute o festade än att ha min son. Det hände även att jag tog några glas vin i min ensamhet bara för att, vilket är väldigt ovanligt.

    Vi hittade tillbaka till varandra och nu är jag gravid igen och är i nuläget i vecka 23 och har varit nykter (såklart) sen jag blev gravid. Det har inte varit några problem med sug eller nått sånt. Men nu börjar suget komma tillbaka igen. Vi har två vinflaskor hemma som jag ser varje dag och det börjar vattnas i munnen när jag tittar på dom. Vi var på middag förra helgen där folk drack alkohol och jag va tvungen att lukta på en öl och jag blev sugen. Jag skulle aldrig dricka så länge jag är gravid, problemet kommer sen när jag har fött, när jag vet att jag KAN dricka igen.

    Jag har börjat lyssna på mkt poddar om alkoholism och nykterism och även ta tester och läsa om det och har börjat fundera på om jag bara är missbrukare eller om jag kan vara alkoholist? I vilket fall så har jag bestämt mig för att bli nykterist men jag känner att det kommer att bli väldigt svårt och att jag kanske behöver hjälp? Det finns inget annat för mig än att bli nykterist för jag vill inte skada min relation eller mina barns uppväxt men jag behöver veta om det är ett beroende som jag har att handskas med?

    Jag måste även tillägga att jag har adhd och Asperger och att min pappa är alkoholist och troligtvis även min halvsyster som även hon har en alkispappa (vi delar samma mamma)

    Det blev ett långt mejl och jag vet inte om ni kan svara på mina frågor, det är ju svårt att försöka beskriva hela ens relation med droger och alkohol på ett mejl, när relationen är så stor. Droger och alkohol har varit ALLT för mig. Så länge jag har min sambo och mina barn så betyder det inte lika mycket, (jag har till och med börjar bli lite anti och tkr det är tråkigt att alla ska dricka hela tiden så fort något ska firas eller så fort det är helg typ, men det är ju lätt att tänka och tycka så när man är gravid och inte kan dricka själv.) Men vad händer om jag skulle förlora dom eller om något annat i livet skulle gå åt helvete?! Jag är rädd för tanken och jag är rädd för att alkoholen eller droger skulle ta över mitt liv igen. Jag vill ha makten över mitt egna liv men jag känner att jag inte riktigt har det. Det känns som att makten hänger på en skör tråd. Om inte min sambo och mina barn är här och håller mig i schack, vad händer då....

  • #2
    När drogen/alkoholen börjar ta över ditt liv och du sätter drogen/alkoholen före allt då brukar man säga att man har ett missbruk. Tex stannar hemma på måndagen för man är för bakfull för kunna jobba, lovar saker som man sen inte kan hålla pga alkoholen/droger. Man har svårt att sluta när man väl börjat, man måste ta en återställare för kunna fungera någorlunda dagen efter. Om en föräldrar har/är missbrukare så är tyvärr risken större att deras barn hamnar i missbruk. Men kan även bli helt tvärtom att man tar avstånd helt.

    Minnesluckor är en stor varningssignal på att amn dricker alldeles för mycket. Det som händer när man dricker och får blackout är att vid det tillfället har kroppen fullt upp med att försaöka rena kroppen från alkoholen så den måste stänga av vissa funktioner för kunna komcentrera sig på få bort giftet (alkoholen) därför får man minnesluckor och det bör du ta rejäll varningsklocka.

    Började precis om du dricka väldigt tidigt och tyvärr gick det snabbt utför för mig slutade med när det var som värst att jag drack 1 l hembränt om dagen. Idag när jag tänker på det så är det helt sjukt. Men så illa kan det gå om man inte vaknar upp och tänker på hur mycket/ofta man dricker inan det gått för långt. Kanske du skulle söka upp någon proffesionell som du kan prata om det, finns flera ställen dit man kan vändas sig i alla fall om man bor i någon av våra större städer. Många ggr är inte själva drogandet problemet utan en lösning på andra problem. Man dricker för kunna slappna av, bli social, våga mingla på festerna, dämpa sin ångest mm.

    Själv drack jag för glömma alla övergrepp och att min mamma inte älskade mig trodde jag kunde dricka bort de smärtorna men gick inte var tvungen ta hand om det i terapi. I dag har jag ett normalt förhållande till alkohol, kan dricka en öl och sen sluta utan tycka det är jobbigt. Numer dricker jag för att det är gott med en öl el ett glas vin till maten. Förr drack jag enbart för glömma och då var det sketfull jag skulle bli.

    Comment


    • #3
      Låter som din rädsla är helt befogad. "Missbrukare" och "alkoholist" är bara ord, det du beskriver och analyserar är i sig tillräckligt för att du måste söka hjälp. Du har ju barn nu och du kan inte riskera att försvinna från dem för att livet tagit en negativ vändning och du tagit till droger eller alkohol som ett sätt att fly. Du kan inte riskera att råka riktigt illa ut längre för nu handlar det inte bara om dig.

      Kanske når du dit som Fågeln Fenix nått att kan ha en normal relation till alkohol. Eller så är du en av dem som måste nå till att aldrig mer röra något sådant. I vilket fall så måste du söka hjälp. Du kan inte ordna detta själv.

      Jag är ingen expert, bara vad jag tror.

      Comment


      • #4
        Tacksam för svar!

        Skönt att känna att man inte är ensam!

        Suget gör sig påmint och jag har börjat få tankar som : Kommer jag någonsin kunna ha lika roligt igen utan alkohol? Jag kommer aldrig att kunna festa och gå ut igen. Jag kommer inte att kunna släppa loss på samma sätt. Måste jag verkligen sluta helt? Jag kanske bara överdriver mina problem? Är det ens problem?

        Jobbiga tankar som gör mig förvirrad.

        Jag saknar ruset, det roliga och till och med smaken! Och jag tkr inte att alkohol är speciellt gott egentligen, inte själva alkohol smaken. Men nu är jag till och med sugen på rödvin som är bland det äckligaste som finns enligt mig.

        Comment

        Working...
        X