Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag har nog Asperger - Vad hjälper en diagnos i vuxen ålder?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag har nog Asperger - Vad hjälper en diagnos i vuxen ålder?

    Jag börjar närma mig 40 och har levt ett ganska normalt liv - det finns nog inget som kan kallas normalt i ett samhälle egentligen, jag smälte in helt enkelt. Jag var aldrig direkt duktig i skolan på något, jag hade däremot lite udda intressen som jag spenderade otaliga timmar på och oftast var det på ett interaktivt medium. Åren gick och jag fungerade nästan som vilken individ som helst - förutom de gångerna jag låste mig. Jag blev tillsammans med någon i tonåren - hon var också lite udda.

    Jag utvecklade intressen som flertalet skulle nog anse som väldigt annorlunda, men för mig var ett svårlöst pussel något intressant. Åren gick och jag studerade mina särintressen, och jag tappade bort verkligheten i informationsflödet. Min familj blev genuint oroliga för första gången," Nu är han borta "

    Mor förstod att jag hade asperger när jag för första gången hade en flickvän. Innan dess så trodde hon, " Han är nog bara lite udda ". Hon läste på om vad som händer när personer med asperger vid "ny-information" eller när sinnena " över -laddas " men det farligaste som fanns var något som kallades "Hyper-fokus".

    På grund av mina särintressen så fann jag individer som fick mig att inse att jag inte kunde göra allt som alla andra gjorde och förra året så förklarade dem försiktigt, " Du kanske är lite autistisk, asperger kallas det ". Jag tyckte de snackade en massa "s*** ", men jag kunde inte låta bli att ändå fundera. Så jag läste på allt om asperger och gjorde ändringar i min vardag, och under dessa sex månader så har jag förändrats. Min vardag är lättare, kropp, sinne och själ i balans.

    Jag har fått lära mig att jag tänker annorlunda, att NT och aspies kan kommunicera genom medium, att misstolkningar görs, att jag inte klarar av för mycket intryck. Men det viktigaste jag fick lära mig var att använda asperger till min fördel - det var att skriva.

    Skulle en diagnos idag hjälpa mig på något sätt - eller är det viktigt att få veta det som barn för att sätta in rätt behandlingsmetod.

    Jag sa till min mor för första gången förra veckan," Jag tror att jag har asperger ", hon svarade " Jag vet ", med en sorgsen blick ," Det var du som tvungen att komma på det, vi alla andra visste "

  • #2
    Jag vet inte hur det fungerar överallt, men vet en som fått diagnos tidigt men först i vuxen ålder fått utökat stöd för speciellt boende där har egen lägenhet men grupprum för att träffa andra och stöd i olika former. Har kontaktperson, anpassat arbete, gruppaktiviteter osv. Som verkar ha höjt livskvaliteten rejält för den personen. Men det beror nog på hur du ser på ditt liv nu och om du kan få den typen av stöd där du bor. Och om vill ha den typen av stöd.

    Annars handlar väl en diagnos kanske om du själv känner du skulle vilja ha det "svart på vitt"? Kanske lägger du nu skuld på dig själv för vissa sociala misslyckanden som skulle vara enklare för dig att hantera om hade en diagnos? Eller tvärtom, att om du fick en diagnos skulle du känna dig "stämplad"? Känna dig placerad i ett visst fack som udda? Eller om du fick diagnos att du skulle sluta försöka? Dra dig undan?

    Det kan nog bara du avgöra om det skulle gynna dig eller inte. Och är kanske svårt att veta i förhand.

    Har du gjort detta testet? Är ju ingen diagnos men en fingervisning kanske

    http://www.rdos.net/Aspie-quiz/index.php

    Jag är ingen expert, bara några funderingar.

    Comment


    • temudjin
      temudjin commented
      Editing a comment
      Jo, det gav ju utslag, väldigt starka utslag.
      Jag klarar mig själv ganska bra, har fått en massa stöd ifrån personer som insåg att de troligtvis hade med en aspie att göra, dom gav hintar, du "kanske" är. Medans jag sa " Näj ". Assistansen jag fick var att hantera situationer, på mitt eget sätt, förändra livstillvaron, innan de poängterade ett flertal gånger, titta på hur Autistiska människor fungerar, gör en rapport, jag kunde fortfarande inte reflektera, utan fortsatte på som vanligt.

      Tills jag insåg, att " vänta, de påpekar att jag "

      Arbetet jag gjorde, hänvisar till att jag kommer få en stämpling. Sociala situationer är fortfarande problematiska om det är för många personer.

      . Klarar jobb, eller, rutinbaserat jobb, har lägenhet, bil, betalar räkningar - autogiro.

      Däremot så har jag fått hjälp att utveckla unika förmågor som hjälper till med konversationer, och jobb erbjudanden inom samma område.
      Jag vet inte om jag vill bli diagnosticerad som en aspie, eller om jag vill vara en talangfull person inom ett område eftersom jag har inga problem att spela ett skådespel under ett par timmar.

      Problemet är att man blir kallad väldigt socialt tillbakadragen vid vissa tillfällen.

      Jag vill äta kakan och ha den kvar.

      Tack för testet!
Working...
X