Announcement

Collapse
No announcement yet.

"everything interests me, nothing holds me"

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • "everything interests me, nothing holds me"

    Precis som rubriken lyder, jag är/ kan bli intresserad av vad som helst här i livet från ingenstans men efter ett tag tröttnar jag och såhär har det varit så länge jag kan minnas.. Jag är inte diagnoserad med något men en läkare hade misstankar om ADD, men sen så hörde jag inget mer om det. Men iallafall.. Jag kan få en "idé" om att jag ska bli bröllopsfixare eller att jag ska flytta iväg, och så är jag insnöad i det i ett par dagar men när det inte går undan eller när jag stöter på ett hinder så lägger jag ner allt, och startar återigen om på noll med ingenting. Jag kan skaffa ett nytt jobb och vara eld och lågor i några dagar men när allt faller in på rutin och blir monotomt, så tröttnar jag och när jag tröttnar, ja då är det kört, då är det som att hjärnan eller kroppen bara stänger av sig och det jag egentligen måste och borde göra blir som att BESTIGA MOUNT EVEREST. Jag har varit på psykiatrin nu under våren/sommaren - en kurator hade misstankar om ADD, blev skickad till vuxenpsyk då och fick svara på massa frågor ( läkaren där sa att han hade misstankar om ADD, han sa då att han skulle prata med psykologen och se vad den sa om ADD + att vi kom fram till att terapi skulle va bra för mig, han sa att han skulle höra av sig om vad psykologen sagt men när jag fick hem papper stog det inget om de så )

    Precis varit på bedömningssamtal på en psykoterapienhet. Men det jag har kommit på nu är att mitt största problem här i livet är verkligen att jag tröttnar på allt. Jag skulle tillochmed kunna börja leva mitt drömliv som jag alltid drömt om men även då skulle jag tröttna och tycka det blir tråkigt efter kanske någon månad.
    Jag har även väldigt svårt för måsten och när jag måste göra något som känns som krav, det känns som att när jag ska ta mig för såna saker så säger det bara stopp inombords... Jag undrar nu, är det någon annan här som känner såhär och hur har ni gjort för att kunna leva ett "normalt liv" ? Vad ska jag göra? Evigt tacksam för hjälp. <3

    kram!
    Last edited by howcanidobetter; 2016-10-10, 19:50.

  • #2
    Jag är likadan. detta ger mig väldigt extrem ångest i många sammanhang då alla sätter press på mig "det är bara att gå dit" "du måste ta tag i ditt liv" folk tror att jag är lat och inte bryr mig men det är verkligen inte hur det ligger till, det bildas som en ångest som en tvångstanke men hur mycket jag en försöker tvinga mig själv är det omöjligt. Jag älskar nya upplevelser och får ständigt nya livsplaner och ideer, vissa grejer har hållt kvar, vissa drömmar och mål är som fastspikade i mig men min cirkel runt om förändras ständigt, Nya sätt att rädda planeten och alla djur. vilket land jag ska bo i undertiden, hur jag ska bli den bästa skådisen. även nya "hobbies" nu ska du bli bäst på att åka motorcross,nu ska du bli bäst på snowboard, nu ska du åka till colombia, alltid fart i mitt huvud men jag är aldrig produktiv när det börjar komma till dom "tråkiga" grejerna.Jag vill för mycket och då blir inget av. De går endast i ca en vecka,och då går det bättre en för många andra, jag jobbar som en storm men sen är det som om jag går in i ett hål, på något sätt känner jag alltid behovet att vara vild, jag klarar inte av rutiner under längre period, jag får ångest av att inte känna tryggheten att jag fri.

    Finns en stor chans att du är diagnoserad av ADD, jag är själv diagnoserad med ADHD.
    Men ända gången jag är lycklig på riktigt är när jag får omväxling, nya upplevelser, nya länder, ny kunskap. Jag har tagit medecin, men slutade så fort jag fick möjlighet, jag hoppade av alla mina aktiviteter, slutade gå ut när jag vanligtvis slutar gå hem, jag slutade äta och tappade 5 kilo, och jag var redan på gränsen till underviktig så detta var inte bra, allting som var MIG försvann och jag blev som en mänsklig robot, jag var inte lycklig längre och de bästa med mig, min glädje och optimism jag kunde inte skratta, min aptit pålivet försvann, jag ville ingenting, jag bara fanns så jag klarade inte av den stora skillnaden på min personlighet. det var inte bara jag, mina vänner blev helt stumma och alla protesterade emot att jag skulle ta medicinen.


    Min Psykolog sa något väldigt intressant till mig som ändrade min syn på lite
    -Nu för tiden har vi gjort allt till ett problem, en diagnos betyder inte att DU har ett fel, men att DU har ett sätt att fungera som inte fungerar i människans samhälle, förr i tiden fanns det inga diagnoser, då var bara människor olika. Det finns introverta och extroverta, det finns känsliga och okänsliga, lungna och energifyllda, men när din personlighet inte passar in i samhällets ramar idag då blir det ett problem. du ska först gå i skolan, lämna in läxor, plugga till prov, passa tider, följa scheman och rutiner, sen ut i jobbvärlden och samma saker om och om igen, tider, schema, rutiner mån-fre om och om igen. Många människor tycker att "sånt är livet" det finns många typer av arbeten idag, men iprincip alla följer detta.
    förr i tiden fanns de bönder och de fanns jägare, dom med tålamod, som sår mat och väntar på att den ska gro sår och väntar om och om igen, men jägarna var alltid på resande fot med upplevelser, nya platser nya dagar, nya händelser och inga rutiner på samma sätt.

    Igår kollade jag på en dokumentär om dom vilda indianstammarna som fortfarande inte blivit kontaktade av omvärlden och som fortfarande lever som vi människor är ämnade från början att göra. detta samhälle vi lever i nu är igentligen inte realistisk även om vi tycker det idag, men om vi tittar ur ett objektivt perspektiv på jorden. är det extremt hjärntvättat och inveckat. vissa är mer vilda i tänkadet och klarar inte av det som "måste göras" det vill dom prioritera själva.

    Av dina personlighetsdrag låter det verkligen som du har ADD och det går självklart att hitta lösningar. jag personligen ser inte detta som ett funktionshinder. vi har många fördelar som andra gärna skulle gått runt med, våran kvikhet i tänkandet, våran spontanitet, kämparglädje, starka vilja och drömmande optimisthjärnorna är bara några få saker jag inte tycker skall försöka tryckas undan, jag tycker msn ska använda sig av det man är bra på. då är man ju bäst på det man gör

    jag har hittat arbeten som fungerar för mig hur länge jag en håller på med dom och det är dom med omväxling, skådespelare, djur och natur utforskare mm, där det inte är samma gamla kontor varje morgon samma tid, men det är ett yrke, bara att det varje dag väntar något nytt, ny roll, ny inspelningsplats, eller nya klimat och nya djur och ny information. så jag aldrig känner mig fastklistrad. många säger att människor med diagnosen ADHD och ADD mår bättre av tydliga rutiner och fasta scheman för att det skall kunna minska impulsivitet och svårigheten att lyssna på andra och i mitt fal överskottsenergin, och känner du att du hellre vill det finns det så många sätt som kan hjälpa dig t.ex olika typer av terapi bland annat arbetsterapi, även massvis med olika mediciner både starkare och svagare som fungerar på helt olika sätt! men känn dig inte hindrad, vill du så kan du, du måste bara vilja det tillräckligt dreamer

    Comment


    • #3
      Tusen tack för att du skrev! Blev jätteglad och peppad av din kommentar verkligen. :-) Vad heter dokumentären? Tänkte att jag också borde se denna..

      Egentligen ser inte jag heller detta som ett funktionshinder - eller, det är ju jättesvårt.. men det tar ju en till roliga ställen och äventyr när man väl jobbar 110% på de man fått för sig och är motiverad.. Det som blir hindret är ju egentligen att det känns som att det inte finns någonstans man kan passa in för att leva så som man vill, för att få det hela att gå runt om du förstår - och att hålla sig motiverad är ju också svårt.. Fick en idé om att bli au pair, har redan fixat intervjun så om tre månader åker jag iväg ett halvår, men är osäker på om jag kanske inte klarar det, ioförsig är det ju ett helt annat land så där finns det mycket mer att se göra osv.. Hur brukar du göra när allt känns som på rutin och blir tråkigt? Tack återigen för att du skrev, blev aaaspeppad och känns så skönt att veta att man inte är ensam i detta!

      Jag har inte så mycket överskottenergi, utan jag är mer åt det där hållet att jag har svårt att göra och ta tag i saker... sen har jag sovit bort stora delar av mitt liv men jag fick melatonin utskrivet av läkare så det har hjälpt mig mycket ! =)

      Coolt btw att du har hittat det arbete som funkar för dig! Hur går det just nu för dig?

      / också drömmare haha

      Last edited by howcanidobetter; 2016-10-11, 13:42.

      Comment

      Working...
      X