Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag har grovt Aspergers syndrom och har alltid tvekat på den saken

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag har grovt Aspergers syndrom och har alltid tvekat på den saken

    Jag fick grovt Aspergers syndrom när jag var 15 år gammal samt på dessa nättester där man kan testa sig själv om man har den diagnosen brukar jag maxa på. Men ändå tvekar jag om jag har den diagnosen.


    Har börjat att inse att jag har den när jag jämför mig med andra, tex när jag tänker på relationer så ser jag relationer i ungefär svart och vitt men andra människor ser tydligen på det lite annorlunda, ungefär med färger. Jag är 20 år gammal och börjar nu inse hur diagnosen är genom att försöka att se på mig själv objektivt.


    Jag har bra minnen ifrån när jag var lite innan 1 år gammal då jag inte kunde gå och inte kunde prata, jag grät när jag ville få något men som när mina föräldrar aldrig förstod mig. Jag har också bra minnen ifrån att när jag var upp till 3 år så var jag inte som nu när jag har diagnosen, jag misstänker att man får diagnosen när man blir lite äldre, iaf att den utvecklar sig. Jag tänkte och kände annorlunda då som nu, jag såg på relationer och människor annorlunda då, jag gillade att prata med barnen på dagis och andra känslor som jag inte kommer ihåg väl för att kunna beskriva men sen med tiden så försvann den för gott, det blev svart och vitt så att säga.


    Jag tror jag förstått mig mer på diagnosen med. Människor med Aspergers Syndrom tar sitt tänkande för givet, de ser på livet från sina egna perspektiv, som mig, jag hade alltid trott att livet var livet med sina regler, men när jag tittade noggrant så insåg jag att det aldrig fanns regler där, folk tar inget för givet, de ser inte att vara lojal är viktigt, att vara den man är vara en del av sig själv. Utan de lever efter vad som blåser på dem, människor kan kategoriseras efter upplevelser, ge dem en upplevelse och de kommer att anpassas efter den, det är något jag inte kunnat bli drabbad av, oavsett vad jag upplevt så har jag känt att det är något inom mig som tvingat mig att vara mig.


    När jag pratar med folk så brukar jag oftast fråga dem extra för att få svar på något jag inte kan sätta fingret på, med detta sker inte alltid, det är oftast när jag är stressad för att kunna få svar på något som känns vara besvarande. Detta har blivit lite jobbigt och tjatigt för mig själv.


    Någon annan som vet vad jag menar eller som känner igen sig?



  • #2

    Asperger är inget man får helt plötsligt utan man föds med Asperger så är det så att du har asperger så har du haft det hela livet. Oavsett om du vill utreda i fall du har asperger el inte kan du vända dig till psykiatrin.


    Comment


    • #3

      Hahah, du är rolig du. Jag påstod aldrig att man får den bara sådär. Jag menade att den dyker upp med åldern.


      Tack för hänvisningen. Jag avstår helst psykiatrin vill inte träffa nytt folk.


      Comment


      • #4
        På vilket sätt upplever du att dina problem eller kanske snarare sitt sätt att tänka och känna hänger ihop med asperger?

        Comment


        • #5
          Ditt inlägg låter väldigt asperger-igt.

          Comment

          Working...
          X