Jonas

Jag träffade en underbar kille för ett år sen, och vi är fortfarande ett par. Det är verkligen det bästa som hänt mig, han är min första pojkvän och kärlek. Nu till problemet, innan jag träffade han, så har jag alltid varit singel. Jag förlorade min oskuld av en våldtäkt när jag var 17 (21år nu), och det lämnade väl lite djupa spår i mig ett tag, jag förändrades litegrann, började ha sex, började festa mycket osv. Och jag vet att allt det jag gjorde då,var bara för att jag mådde dåligt, och jag kom till insikt ca ett år senare och tänkte "herregud, vad håller jag på med", det hade gått för långt med allt festande osv.
Så jag slutade upp med det, tog tag i mig själv och det har bara gått bra för mig sen dess. Träffade sen min nuvarande pojkvän, och det är nu allt börjar. Eftersom jag aldrig haft ett förhållande innan, så snackade jag väldigt mycket. Dels om att jag hade hafttrekant under den här "jobbiga perioden", och sa då också att jag & han borde testa det.. Men ju längre vi var ihop, desto starkare blev mina känslor för han, och jag känner då att trekant är inte så viktigt för mig, och jag skulle nog inte vilja se han med en annan tjej nu heller..
Och det satte sig verkligen i hans huvud, det har gått så långt att vi ha börjat bråka om den här trekanten vi aldrig haft.
han säger hela tiden till mig, att jag ha varit ihop med han i över ett år och han ha fortfarande inte fått sin trekant, då måste det vara nått fel på han, att han inte duger, att jag skäms över han.. Och inget av det han säger stämmer!! jag förklara gång på gång att det inte är så, att det handlar om mina känslor för han, att jag älskar han hur mycket som helst. men då vänder han på det och säger "men om du älskar mig så mycket så skulle du kunna ha det med mig. "
Det ha nu gått till den gränsen att vi kommer ha det med min bästa kompis, hon om någon litar jag på, till 100 %, inte hon som är problemet, men jag tycker det är så jobbigt å höra han säga och intala sig själv att det är han det är fel på ! Det handlar inte om att jag skäms över han eller nått, utan det handlar bara om att jag tycker inte en trekant är SÅ viktigt att vi MÅSTe ha de nu. Men han har gjort det till en superstor grej, han mår dåligt över, tänker för mycket, svårt att sova, när han bli arg på mig, så har ha slängt in mig i väggen.. Det ha bara hänt en gång, tur det, meen, jag säger då också att han borde ha motivation nog till att försöka hantera hans tänkesätt , att söka hjälp, när det går så långt att han slänger sin egen flickvän i väggen!!
jag bokade en tid till psykolog en gång, att vi båda 2 skulle gå tillsammans dit, men han vägrar gå till nån innan trekanten. han går med på att söka hjälp efter trekanten, men inte innan.

Sen säger han "men du vill ju inte ha trekant med mig" och när jag då säge Nej, jag vill inte ha det NU, men senare i livet. då bli han arg å säger samma sak om igen att han inte duger osv. Det är väl klart att jag tillsist kommer ha en tekant med han, för jag orkar inte bråka längre om det här. Vi ha säkert bråkat om den här trekanten i över ett halvår..

Jag försöker säga och visa på alla sätt hur mycket jag älskar han, jag gör verkligen allt, men jag kommer inte orka hur länge som helst heller. jag vet ine vad jag ska göra?!

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Mikael G

Låt oss se över vilka alternativ hon har:

1. Ha trekant med sin pojkvän i hopp om att det ska bli bättre framöver.
2. Inte ha trekant med sin pojkvän, eftersom hon egentligen inte vill, och se vad som händer.
3. Ge ultimatum till sin pojkvän "Om du inte kan acceptera att jag inte vill ha trekand, så är det slut".
4. Göra slut med pojkvännen, eftersom hon redan har försökt resonera med honom och förbättra deras relation.


Hon verkar inte vilja alternativ 3 och 4 eftersom hon älskar honom.

Hon kan tänka sig (och kommer förmodligen) välja alternativ ett, eftersom hon inte kommer lida så mycket av att ha den där trekanten. Det hon lider av är hans fixering av trekanten.

Bör man då försöka få henne att välja alternativ 2,3 eller 4? Om hon inte själv har valt det alternativet, så är det svårt. Hon verkar redan ha insikt om problematiken och om att hennes kille behöver söka hjälp för sin fixering.

Nu framgår det inte hur han skulle reagera på ett ultimatum. Om han skulle bli arg och fortsätta tjata, med tron att hon inte menar allvar. Det framgår inte heller OM trekanten kommer förbättra någonting. Det känns lite som att hon är en kärleksfånge och att hon ger och ger till sin pojkvän, utan att få någonting tillbaks.

Men vad ska man säga? Sluta älska din pojkvän.

Jag tror helt enkelt att hon får göra det hon gör och att man (som terapeut) efterhand får diskutera det som följer. Hon måste själv komma till insikt om det finns något hopp om en framtid med killen eller inte. Kanske är deras bråk om en trekant ett uttryck för något annat relationsproblem de har? Det man kan göra är att försöka lägga fram alla premisser om deras relation, så att hon är medveten om dom. Sedan får man försöka se om hennes val av handlingar leder mot de mål hon tänker sig.

Hon sitter förmodligen i terapirummet, eftersom det inte går som hon vill med relationen. Kognitiv terapi (försöka rationalisera hennes val) är väl det som främst känns kan funka. Psykodynamisk terapi (att titta på hennes uppväxt och utveckling) är en annan metod som kan ge effekt.

"Gör si och så" metoden tror jag har minst effekt, eftersom det inte bryter hennes sätt att tänka och agera. "Nu ska vi förbättra ditt självförtroende så att du kan göra slut med den här killen" tror jag inte heller fungerar. Hon är ung, 21 år, och kommer komma till insikt om vad som är bäst för henne och om det fungerar.

I inlägget är det själva trekanten som är problemet. Hon vill inte, men han vill. Att han inte bryr sig om att hon inte vill ha trekant är oroväckande, men det kan bli bättre. Hon hoppas på, vill och tänker kämpa för att det ska bli bättre. Då tycker jag att man ska försöka stötta henne i den kampen, till att börja med.

Mvh

Edit: Personligen röstar jag på alternativ 2, att hon inte har trekant med honom, men som terapeut skulle jag inte (uttalat) förespråka något alternativ.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

liten26

ibland måste man lämna en person man älskar eftersom man tar skada av relationen....
(man måste se till sitt eget välmående eller rent av överlevnad)

och nej som terapeaut ska man inte råda någon "si eller så"
däremot bör man be henne tänka på alternativen: vilket alternativ är givande (alt dåligt) för din sjlälvkänsla, din person, ditt själsliv?

som vän skulle jag säga : Lämna honom! (och svära en massa

heeke

En trekant är inget man ska ge sig på om inte båda två känner att det är helt ok och att man diskuterat igenom möjliga senarion och följder.
Har man tillit till varandra kan det absolut ge extra glöd till sexlivet, men det är ingen bot för dåligt sexliv. Funkar det inte innan lär det inte funka bättre efter.

Den första frågan jag ställer mig är: Skulle han vara lika energisk till att ha en trekant tillsammans med henne och en annan man/kille?

Hon ska absolut inte göra något för att han vill det och att vända lite på frågeställningen kan möjligt ge honnom en annan syn på det hela och kanske låta det förbli en dröm som kanske ändå kan inträffa i framtiden, vem vet.

Dopa minen:)

Den i särklass viktigaste faktan saknas, varför jag varken kan säga bu eller bä. Nämligen, varför vill han få denna triangel genomförd? Jag kan tänka mig två huvudalternativ.

1) Han skulle tycka det är häftigt. Något på meritlistan att klämma ur sig för grabbarna efter några öl i bastun.

2) Han känner sig sexuellt underlägsen att hon har erfarit något som han aldrig gjort och känner därför svartsjuka.


Om det är som i alternativ 1, så är det ju bara omoget och han borde fokusera på förhållandet istället för häftiga sexuella fixa idéer. Då skulle jag klippa av om han inte kom till sans.

Alternativ 2 är lite mer komplicerat. Vi har lärt oss att man inte ska vara svartsjuk. En del är inte så svartsjuka av sig, medans många måste tvinga bort sin svartsjuka mer än vad som egentligen är naturligt för deras personlighet och det blir faktiskt gränsfall till att leva i en livslögn. Svartsjuka är känslor som är okej att ha i viss mån, det viktiga är att man inte kanaliserar ut denna negativa energi genom hat och våld på främst sin partner - men det är okej att vara ledsen och förtvivlad. Nu menar jag inte att man ska på ngt sätt bejaka sin svartsjuka, men man ska inte skämmas allt för mkt för den, och det finns konstruktiva tankemönster för att minska ned dessa känslor på ett bra sätt utan att undertrycka dem.

Frågan i alternativ 2 kvarstår dock. Skulle han känna sig sexuellt erfarenhetesmässigt jämstäld om den 180-gradiga geometriska figuren genomfördes? Kanske, men kanske skulle nya kilar slås in i förhållandet, och skulle det vara så spännande att vanligt sex med bara sin partner blev tråkigt i framtiden? Svårt för mig att säga, för det skulle aldrig fall mig in att vara 3 i bingen, men om nu båda i princip tycker att det är helt okej att göra det bara att en inte känner för det för stunden - ja då kan man väl i så fall ställa upp eftersom det inte är totalt mot sin vilja och principer. Om man däremot har gjort det förr men tycker det var en dum grej som man aldrig vill göra igen, då ska man inte ställa upp på det för att den andra tjatar.

Om det är svartsjuka så finns det som sagt konstruktiva sätt att lägga sådana gnagande tankar bakom sig. Så det bästa är nog ändå om det kunde uppnås utan att ha denna trippelhörning, och se det som varit som det som varit - lägga det bakom sig och leva i nuet och vårda förhållandet mellan två personer.

Men jag förstår själva dilemmat för en terapeut att frågas om råd kring detta av en patient. Ska man uppmana ngn att pippa eller inte - det går ju liksom inte att ta ställning till. Inte heller jag som privatperson vill säga något definitivt, utan detta är ngt man faktiskt måste ta egen ställning till inom förhållandet utifrån sina egna (bådas) moraliska värderingar.

(Jag avböjer från att avlägga en röst)

__________________
Hobby-filosof...

i do

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)