Ja, vad ska man säga,... om hon har tänkt ha en relation med någon vuxen person så måste det vara legitimt för den personen att ha en kommunikation med hennes son. Har hon problem med detta undrar man ju hur det går på dagis, i skolan längre fram och så vidare,... vuxna i samhället ska axla ansvar för barn som behöver vägledning.... Tex lära sig hänsyn gentemot andra människor samt sina närstående. Mamman här får nog ta sig en tankeställare.... vill hon ha en relation med någon? Ja då får hon lov att släppa in andra vuxna i pojkens liv annars gör hon honom en stor otjänst. Ett barn behöver lotsas fram....

smyrra

Jag tycker att det var trevligt och omtänksamt. Blir glad när min sambo gör liknande för mig när sonen ropar. Bra också att barnen får lära sig ta hänsyn, att det finns fler att lyssna på och respektera än mamma och pappa!!!

__________________
There is no way to happiness. Happiness is the way.

El Toro

Jag tycker att mamman överreagerar!

ZANE

Något jag reagerar över är att mamman hade arbetat natten innan vilket förmodligen innebär att hon inte är fullt kapabel att ta hand om sin son själv innan hon är fullt utvilad. Otillräcklig sömn påverkar en människa både psykologiskt och fysiologiskt och kan bla. leda till irritation och omdömeslöshet. Utifrån texten kan det ju tolkas som om mamman i detta fall kom hem direkt efter jobb och lade sig ned med kläderna på. Om detta är fallet borde en ansvarstagande förälder överlåta ansvaret för sonen på mannen. Vem skall annars ta hand om sonen?

Sophinken

Det kan väl hända att mamman "överreagerade" men jag hade förmodligen reagerat på samma sätt, fast man behöver inte vara otrevlig. Att hon reagerar som hon gör beror förmodligen på att hon kan SJÄLV, en vanlig känsla hos ensamma föräldrar, man ska vara så duktig hela tiden, man behöver minsann inte någon annans hjälp. Anser inte att hon på nåt sätt brister i att vara en ansvarsfull förälder bara för att hon vilar, det är normalt att vara trött efter ett nattpass även om man sovit!

Sophinken

apekatt

Hej Zas :-)

*klippeti klipp*

Kvinnan har ur mitt synsett fel. Kan hon inte inse att han bara ville vara snäll mot henne, utan genast börjar "aaaahhh han vill styra över mitt barn" då är hon inte redo att dela sitt liv med en man än...

Det handlar inte om fel eller rätt. Det är en värderingsfråga.

Och som någon tidigare skrivit så kommer ungen bli jävligt svår att handskas med om man inte får rätta honom när han har fel. Barnet led inte i detta fallet, och han visste vart mamman var.

Där har du en poäng, dvs den att man måste sätta gränser för barn (och grannar) men eftersom vi inte vet vilken inställning mamman har till relationen efter bara ett år tillsammans, kanske hon inte tycker att hennes nya partner har nån koll alls vad gäller ungar, särskilt hennes, och då markerade hon att ännu har hon inte bestämt sig ifall han e en bra bonuspappa. De borde snacka igenom det där på ett vettigt vis så de vet var de står även om de inte blir överrens.

Ni som tycker att kvinnan handlade rätt:
Om barnet springer rakt ut i en kraftigt trafikerad väg och mannen står närmast och kan rycka tag i barnet och ställa honom i säkerhet, ska han då låta ungen bli överkörd för det är ENDAST mamman som får ta hand om barnet.

Jajamensan, om den där karln är så förstockat politisk korrekt borde han göra det flera gånger om dagen, så att den där mamman lärde sig vart skåpet ska stå. *nickar bestämt*

Mariiqa W

Jag tycker nog att mamman överreagerar, son det sagts tidigare så behövs det ju finnas en kommunikation mellan barnen och den nya partnern. Allt kan ju inte förmedlas genom mamman. Och John, i det här fallet, tog ju inte över Annikas roll, utan berättade bara för Gustav att hans mamma sov. Det måste ju ha varit bättre för Gustav att få höra det, än att behöva skrika och skrika på mamma.

__________________
*

Hope

Jag tycker att John gjorde rätt, han var ju bara mån om Annika.
Hon borde uppskatta det istället.
Lära sig att man inte behöver göra allt själv.

BeautifulThing

Jag tycker att mamman har rätt att svara sin son. Det var ju henne han pratade med.

Jolene

Jag tycker det är en överreaktion. Jag vill inte heller att min nye pojkvän ska uppfostra mina barn (han har inte ens fått träffa dem ännu) men när han gör det väntar jag mig att han pratar med mina barn när han vill. Jag tycker snarare det verkar handla om omtanke i den här situationen, och så länge han inte var hård mot sonen eller hade en otrevlig ton ser jag inte att det finns någon egentlig anledning att bli arg. Blev hon arg framför sonen? det kan ju också skapa mycket problem isåfall i den nye mannens relation med sonen. Såklart kan man bli arg ändå, men kanske borde hon då titta på om det finns något annat bakom ilskan, något underliggande problem meölan henne och pojkvännen, det låter troligare för mig.