Admin

Vilken kvalite hos dig värdesätter du allra mest

ärlighet
godhet
sympatisk

Blueye

Den frågan var verkligen inte lätt att svara på... Jag pendlade länge mellan "ärlighet" och "godhet" för i mina ögon hänger dessa egenskaper i mångt och mycket ihop.

Men ibland är s.k. "vita lögner" nödvändiga. Det finns sanningar som bara skadar! Så därför valde jag "godhet".

__________________

ammy

Ärlighet. Och valet var lätt och gick snabbt. *ler*

För just som Blueye skriver, hänger dessa två egenskaper ihop. Men jag anser att godheten följer på ärligheten!!

Och då menar jag inte rakt-ut-ärlighet, som kanske mer är att spontant följa sina impulser, vilket jag i sig inte tycker är särskilt "ärligt". Inte gentemot sig själv.

För, finns det någon som tror att människor som ljuger, inte i botten först och främst ljuger för sig själv? Kanske är sammanhanget svårt att se, men någonstans på något vis vilar "en lögn" i botten på den ljugande människans syn på det berörda ämnet.

Sedan kan den uttalade lögnen vara medveten eller omedveten.

Det är lätt att missa att "vara god" när ens verklighetsuppfattning vilar på en lögn. Och "lögn" kallar jag allt som inte är sant, inte är verkligt helt enkelt. Det är rent fascinerande hur förvirrade vi människor kan vara och är,och hur vi i våra tankar "hittar på förklaringar" och "historier" omkring det som händer och sker oss i våra liv.

Blueye

Intressant hur vi tolkar dessa ord olika! För mig så betyder ärlighet att aldrig ljuga eller föra fram osanning på något sätt... I alla fall om man ska tala om ärlighet utan empati...

Undrar om det blir lättare att förstå om man ställer om frågan till:
Vad skadar mest?
Lögn, ondska eller avståndstagande förakt? (Autonymerna!)

__________________

Morf

Ljug gärna för alla andra, men ljug inte för dig själv!

Naturligtvis lite provocerande och relativt tillspetsat men för mig är det en livsdevis.

Jag är övertygad om att så länge jag vågar stå för det jag tänker, känner säger och kan förklara detta inför mig själv på ett tillfredsställande sätt så är jag helt Ärlig.

Genom att sträva efter denna ärlighet tror jag mig om att vara relativt god. Man blir God av att vara Ärlig.
Detta är naturligtvis väldigt svårt. Det är många gånger svårare att vara ärlig mot sig själv än att vara det mot andra. Det finns så många gråzoner. I det egna virrvarret av tankar är det inte lika grått för där kan jag oftast koka ner mina tankar och åsikter till vitt eller svart eftersom det är den enda platsen jag kan vara helt ärlig.

Vad innebär det egentligen att vara ärlig. När jag försöker kommunicera sådant som är verkligt viktigt och försöker ge min ärliga bild av något blir jag hämmad eftersom jag aldrig kan vara mer ärlig än min kommunikativa förmåga mäktar med. En helhetssyn om de mera komplicerade sakerna i livet innehåller så mycket som helt enkelt inte låter sig kommuniceras. Kan jag bara säkerställa att jag vågar vara ärlig mot mig själv kommer jag väldigt sällan behöva ljuga.

-Ser jag tjock ut i den här klänningen? Är ju rakt upp och ner en enkel fråga som bara kräver ett svar, ja eller nej. Men de flesta förstår ju att frågan egentligen är en annan.
Vad är då ett ärligt svar på den här frågan. Min fru kan ställa den frågan ordagrant på exakt samma sätt och ändå fråga tio olika saker vid tio olika tillfällen. Jag måste då vara ärlig mot mig själv när jag svarar.
1. Vad vill jag förmedla och varför
2. Hur skall jag förmedla detta för att hon på bästa sätt skall uppfatta det jag vill förmedla på ett sätt som är så nära det jag vill förmedla som möjligt.

Om det jag sedan säger är en ren och skär lögn är inte riktigt lika intressant.

Ena dan är det
-Ja älskling den är faktiskt lite tight, men den modellen är helt enkelt inte bra på dig, du skall ha nånting som framhäver.....
Andra dan är det
-Nej, den klär dig faktiskt riktigt bra. Men jag undrar om du inte skall ta den där svarta ändå, det är ju ändå.......

Vad är sanning? Vad är lögn?

När det gäller större saker, som otrohet, familjeproblem etc så är det ännu viktigare att ordentligt tänka igenom vad en "objektiv" sanning egentligen har för syfte.

Om sanningen är att jag älskar min fru och vill att hon skall kunna ha en härligt avslappnad familjemiddag där hon kan känna att hon är bland alla de som betyder mest för henne i världen och att där inte finns några direkta tråkigheter så kan jag väl klä mig i trevlighetens mantel och svinga både bägare och påklistrade leenden utan att det för den sakens skull måste betraktas som oärligt i någon vidare mening. Bara jag kan göra det för mitt eget inre. Om jag sedan lider av det är jag ju skyldig mig själv att prata med min fru om detta.

Om sanningen är att jag under en blöt fyllekväll har sex med nån tjej jag träffat på krogen måste jag vara ärlig mot mig själv och se till vad det egentligen säger om mig och min relation. Det hade ju inte hänt om allt var frid och fröjd. Det hade inte hänt om inte relationen eller jag var i allvarlig obalans. Vad skall göras åt denna obalans och hjälper öppenhet kring otroheten denna obalans. Är det nödvändigt för relationen att detta svek förmedlas till min fru? Om inte, varför? Är det bara så att jag är rädd att hon skulle lämna mig vid ett sådant avslöjande eller är det så att jag mestadels vil berätta för att skuldkänslorna är för tunga att bära?

Det första fallet inträffar ibland
Det andra fallet har ännu nte inträffat och jag tvivlar starkt på att det kommer att inträffa. Det vore nämligen inte särskillt ärligt mot mig själv att ligga med nån annan än min fru. Det är ju henne jag älskar och henne jag vill vara med. Är det värt att riskera det för en stunds njutning med någon annan.
Ärligt.......

CellomK

Ärlighet.......
Jag håller med övriga om att ärlighet och godhet går ihop.
Dock tycker jag att godhet är beroende av ärlighet men inte tvärtom.
Godhet utan ärlig mening är falsk och utan betydande.
Ärlig kan man däremot vara utan att vara god. Eller åtminstone utan att det uppfattas som något gott.
Ex. En kompis frågar vad man tycker om hennes nya klänning. (gräslig) Man säger såklart inte det rakt ut, men jag skulle inte heller säga att jag gillar den. "Hrm... Kanske inte riktigt min stil..." eller liknande kläcker jag hellre ur mig i så fall. Man behöver inte ljuga, men inte heller säga hela sanningen.

Sådana lögner kan kännas obetydliga och ibland nödvändiga, men faktum är att jag har märkt att om man ljuger mycket på låg nivå känns det mycket lättare att vara oärlig i större sammanhang... Så jag försöker hålla mig ifrån det helt.

frost

Ärlighet är viktigast!
Jag har svårt för lögner, de hinner göra sån skada innan de uppdagas, och det gör de oftast förr eller senare.

Godhet är ett svårt begrepp, för mig är det nästan negativt laddat, förknippat med att göra saker för att samla poäng.

Sympatiska människor är inte alltid sympatiska på riktigt. Det är ett vanligt grepp för att manipulera folk.

Usch vad bitter och bränd jag låter...

Irina

Ärlighet. Utan den är man varken god eller sympatisk eftersom självbedrägeri inte skapar känslan av godhet eller sympati - bara illusionen av dem.

jämtstårsan

Ärlighet helt klart. Håller helt med Irina :-)