Ursprungligen postat av Mariiqa W

Tur iaf att du kan skratta åt det i efterhand. Själv har jag haft fobi för att trycka på stoppknappen på bussen när jag ska av. Också en ganska knäpp/rolig fobi, fast den kan ställa till med en hel del. Men nu håller jag på att jobba bort den. Sen har jag fobi för att ringa och prata med folk, för att någon ska andas på mig, för att gå i samma takt som någon annan (folk kanske tror att vi är i sällskap då), att tvätta i tvättstugan och en massa annat sånt.

Hoppas att du klarar av att sitta kvar på balkongen i sommar, tror att det gör mer ont att hoppa från balkongen än att få ett flygplan i skallen

Ursprungligen postat av Liiindis

Vet inte riktigt jag postat detta rätt om det är fobier eller bara att jag får panik hur som helst:

Stora träd ute gör mig orolig och i en situation om jag ska gå förbi ett stort högt träd försöker jag att inte titta på det utan titta ner i marken och gå snabbt förbi samtidigt som jag tänker på att andas ordentligt. Det jag är rädd för är nog att den ska ramla på mig plus att den är så stor och jag är nog rädd för stora saker.
Likadant med luftballonger men där är det värre för jag får riktig panik och andas snabbt och högt och sen blir det som jag satt i halsen och får ingen luft alls. Ända sättet att skydda sig är att fly men det går inte alltid och då går jag och gömmer mig i närmaste buske eller där det finns skydd.
Ser roligt ut på sommaren men jag bryr mig inte om folk i den situationen.
Även här är jag rädd att den ska komma imot mig för den är så stor.
Flygplan som flyger nära får jag också panik av då dom är över mig och kan ramla ner på mig plus att dom är stora.
Hellikoptrar är hemska och när jag ser dom försöker jag tänka på andningen så att jag inte får panik och om jag kan gömma mig i någon buske och hålla för öronen. Även samma här dom är stora och kan komma imot mig.


Detta med luftballonger är för roligt och jag skrattar åt mig själv efteråt för jag ser ut som ett fån och killen bara skrattar åt mig när jag skriker ta bort mig härifrån eller hoppar in i närmsta buske och folk bara glor men det bryr jag mig inte om just då.
Samma sak med fjärilar och pappalångben hehe gud vad jag ser rolig ut i dom situationerna.

Tror ni att det finns någon orsak till varför man kan få så mycket panik av stora saker?
Försöker tänka på om det var något som hände när jag var liten men jag kommer inte på något mer än att en luftballong landade och den var ju jätte jätte stor och så lät den högt och jag blev rädd och jag försökte skynda mig upp för backen hem och så lät den igen så tittade jag bakåt och fick panik.

Hemskt på sommaren dels för det är massa ballonger i Göteborg plus att jag måste nog bo väldigt nära en sån där landningsbana då det kryllar av dom plus att dom flyger lågt!!!
Sitter man på balkongen och så helt plötsligt hör man ballongen gud i en sådan situation kan man ju blir jätte rädd och få sån panik att man hoppar ner från balkongen bara för att ta skydd