Ida 88

Hoppsan de förra blev fel!
Hej !
Jo de e så att jag har svårigheter med att prata med killar. Blir nervös och kan i värsta fall börja skratta.
Tror det har med pappa att göra. (Han är känslokall och självisk, och vi har ingen bra kontakt och har aldrig haft)

Kan jag få något tips på vad jag skall göra åt detta?
Tack på förhand!

Artig

På vilket sätt tror du det har med din pappa att göra? Kan du sätta fingret på vad det är som är skrämmande att prata med killarna?
Känns som det behövs lite mer information för att man ska kunna komma med något konstruktivt. Det kan ju handla både om något som att du är rädd för att något specifikt du är rädd ska hända, eller mer "vanlig" blyghet.

erik35

Det kan hända att du har rätt, folk har ofta problem som bottnar i deras relation till sina föräldrar. Ofta handlar det om att inte vara älskad eller önskad, ibland om andra saker.
Det viktiga som jag (som kinesiolog) har märkt är att få personen att se hur relationen med föräldern hänger ihop med problemet som den upplever idag t.ex från kroppen eller på annat sätt. När denna insikt görs släpper ofta problemet av sej självt. Men ibland kan man behöva ta till lite extra behandling för att få det att släppa, oftast fungerar en förbättrad variant av EFT bra, det brukar räcka med 1-3 behandlingar.

Annars kanske du kan träna bort din nervositet, säg till killen att du blir nervös av att prata med honom, var ärlig. De flesta killar har nog förståelse för det. Jag kan tänka mej att killen som du pratar med kanske märker att du blir nervös och undrar varför, återigen handlar det om att se sambandet men denna gången för killens del. Då kan han säkert slappna av och ta dej som du är.

tanja78

Hej.
Jag vet hur du känner, jag har samma problem. Jag vågar inte prata med killar, jag blir jätte nervös och beteer mig underligt.
Men jag vet också att det sitter hos mig själv, i min egen självkänsla.
jag brukar tänka , att så som jag ser mig själv, så ser inte andra mig.
Jag känner mig annorlunda. Men det går att träna bort. Har du prövat någon terapi?
Annars tycker jag att du kanske borde kontakta någon psykolog eller dyl . Man behöver lite hjälp på traven