Jonas

Här kan du disskutera olika fobier.

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Gatsmart

Hej!

Mina fobier för fjärilar är hemsk. Flaxandet ger mig nästintill hjärtstopp.
Vet inte vad jag ska göra för att bli fri från denna fobi. Kan inte se en fjäril på tv eller på bild utan att få panik.
Var tidigare även rädd för fåglar, men har lyckats koma över den rädslan ganska bra.. En fågel sticker om man väsnas eller stampar i marken, men en fjäril flyger rakt på en.
Är det fler än jag som har just denna fobi och i så fall hur hanterar ni det?

GTS

s2a

s2a

pococateptl

jag är lite nyfiken:vad innebär skopofobi, rädsla för att bli iakttagen? hur yttrar sig den? kan man inte tex ha den fobin när man har social fobi? de flesta kännersig väl obehagliga till mods ibland av att tänka att någon iakttar dem, eller....?

"Jag sj har fobier för trånga utrymmen och att sitta fast som tex i en sovsäck. Har inte lyckats att sj ta tag i och göra något åt det änu och jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Någon som vet??"

jag har själv klaustrofobi,tror jag. jag kunde inte bygga snögrottor som liten, inte sova i tält eller sovsäckar,(fick alltid panik ) men nu är det lite bättre.(men jag brukar dock inte vara i trånga utrymmen så ofta så det är svårt att säga...)tyvärr har jag inget tips att ge, efterosm jag själv inte klarar av trånga utrymmen. det känns som att man ska kvävas, att man inte kan röra sig. samma sak gäller vid höga höjder där det känns som att vara fasthållen då man inte har samma rörelsefrihet som på marken, eftersom ett felsteg kan leda till att man trillar....stegar är bland det värsta som finns... men cellskräcken är värre.....jag tror det kan vara bra att försöka vänja sig. för mej tror jag det var så det minskade. vänja sig vid tex tält genom att vara i mitten av utrymmet där det är som mest plats. man kanske kan prata med någon som också är där inne eller utanför eller hålla personen i handen. absolut inte vara själv därinne: då kan man ju bli instängd/kvävas utan att någon kan rädda en!


nu till en (konstig?)sak,som kanske inte har med fobi att göra(?), men den hör till rädsla för att vara iakttagn kan man säga....
när jag är på offentliga platser, å ibland även när jag är hemma, kan jag få för mej att jag är iakttagen. ofta är jag rädd för att det ska sitta en kamera någonstans å filma mej,så jag brukar kolla mej omkring så det inte gör det(samma sak gäller tanken om att det kan finnas spindlar, som jag nog har en mild fobi för) fast jag VET att det inte gör det :S (fast ibland vet jag faktiskt inte säkert, om jag besöker min pojkvän på bup tex, de kanske har kameror för att ingen patient ska skada sig tex...) kanske beror det på att jag troligtvis har bdd å HATAR att vara med på bild/film....någon som förstår denna rädsla/tvångstanek vad det nu är? någon som känt liknande?)

Liiindis

Åh gud nu påmminedes jag om fjärilar.
Vet inte om jag kan säga att jag har en fobi men jag är livrädd för fjärilar och ser jag en så ryser jag, får panik och skyndar genast åt andra hållet.
Jag har tom lyckats skämma ut mig genom att skrika när jag ser en Dom är riktigt hemska och jag ryser i hela kroppen bara jag tänker på dom. Kommer ihåg när man var mindre och skolan gjorde besök på fjärilshuset eller vad det heter och jag stannade alltid hemma. Det är just flaxande som är hemskt och jag är rädd att dom ska jaga mig för dom kan flyga imot en.

Fåglar var jag livrädd för sen jag var liten och det gäller endast sällskapsfåglar, mamma berättade att vår undulat sa god dag god dag till mig när jag var liten och då sprang jag och gömde mig. Sedan dess var jag livrädd men idag har jag inga problem med små fåglar för jag utsatte mig själv för situationer där det var fåglar inblandade.
Men däremot aror, jakkos, amazoner det fungerar inte alls och jag drömmer ibland mardrömmar att dom flyger mot mig.

CarinaS

Jag har haft panisk skräck för all vad råttor och möss heter så länge jag minnns. I hemmet har jag en katt och han håller rent men brukar stolt servera sina fångster för mig.
Mycket tid går åt för att preoperativt eliminera dessa monster. Jag har hästar och i stall fins det ju massor av möss och råttor så där har jag 4 katter.
Kraftfoder drar också åt sig råttor så allt foder förvarar jag i kraftiga fodertunnor och det är naturligtvist välsopat runt omkring så att dom inte ska få för sig att tillbringa tid och kalasa hos mig. Allt spån i hästboxen dras ner från väggarna så att jag kan hitta ev mushål.
För ett tag sen skulle vi flytta våra hästar och jag lyfte en fodersäck som botten gick ur och det vimlade ur massor med möss och råttor. Något mer panikslagen och rent av dödsförskräckt männska får ni leta efter. Det var så allvarligr att jag nästan inte vågade gå in i ett stall.
Men mitt värsta eldprov var för några år sen och jag arbetade som nattsköterska på ett Hospice. Unde rnatten kommer en anhörig in till mig och säger att hon sett en råtta i korridoren och mycket riktigt där springer en rejäl RÅTTA omkring på golvet. Stort pådrag och gatlopp i korridoren. Efter en stund har vi jagat ut råttan i trapphuset och nogrant tejpat så att den inte kan ta sig in igen. Jag var runt hos mina patienter som inte verkade ha märkt så mycket av händelsen, jag var mycket skärrad efter att ha träffat om mördarmonstret. Hade jag inte haft hand om dessa sjuka och värnlösa människor hade sprungit iväg med en gång. En liten stund senare är det en ny råtta i korridoren igen. Nytt gatlopp igen och jag totalt okontrollerad och äcklad över detta men på något sätt får vi ut denna råttan också i trapphuset. Fast det var ett "djävla liv" i korridoren verkade det inte som patienterna hade blivit störda alltför mycket iallafall. Jag hade mycket svårt att slutföra mina arbetsuppgifter denna natt. På morgonen kom en vaktmästare och berättade att dom visste om att det var råttinvasion där och anticimex skulle komma. Jag återvände aldrig mer till denna avdelning. Men mest tänkte jag på patienterna som ligger däri sängen helt hjälplösa och inte kan kalla på hjälp, såå.. kommer en råtta upp i sängen och börjar nfsa dom i näsan..........iahaaaaaa
Carina

Gatsmart

Liiindis....
Jag skriker, fäktar och springer när det kommer en fjäril, och skulle en nattfjäril lyckas ta sig in hos mig så lämnar jag lägenheten tills ngn kommer och tar bort den.
en granne sa en gång att dammsug upp den, men aldrig... den passerar ju röret jag håller i då.. Finns inte i min värld.
Snart vaknar dom till liv igen och jag stänger in mig. Folk skrattar, men då får dom göra det, för jag blir förlamad av skräck, och skulle jag vara i ett rum med en fjäril skulle jag hellre hoppa ut genom fönstret än riskera att få den på mig.

Minns ett tv-program där folk med fobier kunde vinna pengar om dom utsatte sig, och jag blev så förbannad, för det var en man som sa sig ha just fjärilsfobi och om han gick genom fjärilshuset i Hagaparken skulle han få åtta eller om det var tio tusen kronor, och han gjorde det... JAG skulle inte gå in där för alla dess miljoner, och han sa sig ha fobi... jo tjena.. obehag kanske men inte fobi.
Tror aldrig jag kommer att klara en bemästring av min skräck för dessa flaxande saker.

Gatsmart

CarinaS

Det påminner mig om då jag låg på Falu Lassarett en sommar och det kom in en liten gråsparv genom fönstret.... Herregud vad jag skrek.. Jag kunde inte komma upp ur sängen och personalen sprang som galningar för att få fast den, och tro det eller ej, men jag var inte den enda som var rädd... Så här efteråt kan jag skratta åt det, för det blev ett himla skrikande på avdelningen... Minns inte hur det gick med fågeln, men den flög ut i korridoren i alla fall så vi på min sal slapp den.

Liiindis

Åh vad det låter så likt mig, på sommaren skrattar folk åt mig för dom tycker man är löjlig och min ena bror fångade en fjäril en gång och höll den och sprang efter mig för han skulle slänga den på mig, ush jag sprang och skrek som om någon höll på att döda mig
Ännu värre är ju sånna där pappalångben eller vad dom heter, kan inte alls vara i samma rum som dom dära och speciellt på sommaren lyckas dom alltid ta sig in. Samma sak här min bror fångade en och stoppade den innanför mina byxor- (hade hängslebyxor på mig) och jag grät och skrek.
Har världens jävligaste bror haha.
Kommer fortfarande på mig själv nästan dagligen att titta upp mot taket i hörnen utifall det skulle sitta en pappalångben där.

Kommer också ihåg det programmet och hur kan dom kalla det fobi, hade aldrig heller gjort det för flera miljoner!!!
Vissa fobier tror jag man kan komma över eller så kanske det inte riktigt är en fobi men för små sällskapsfåglar kom jag typ över.

Tror dom värsta sakerna är nog pappalångben, luftballonger och fjärilar.
Luftballonger får jag en mer panik för och kan börja hyperventilera om ja ser en riktigt nära.

__________________
Det vi har framför oss och det vi har bakom oss betyder så lite jämfört med det vi har inom oss