![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Fråga om parterapi, familjeterapi, relationer, kärlek. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag vet inte hur jag ska göra nu... Jag är tillsammans med min sambo sen fem år och det senaste året har förhållandet helt och hållet dött.. inget sex, ingen passion eller någonting. Vi pussar varann godnatt och det är i princip det enda fysiska som sker.. ingen som helst uppvaktning sker heller. Jag har funderat jättemycket på vad jag vill och velar fram och tillbaka om jag verkligen vill ha det så här. Kan man få tillbaka gnistan, eller är det så att vi faktiskt inte är kära längre.. Om jag skulle göra slut skulle hela mitt liv bli helt annorlunda.. Vi har ju hela livet tillsammans och två katter, en fin lägenhet, alla våra vänner gemensamt och vi har jättebra kontakt med våra respektive svärföräldrar. De bor dessutom i samma lilla by...
Till saken hör nu att en bekant till vår umgängeskrets har visat sig vara tokigt förälskad i mig och uppvaktar mig dagligen med sms, långa telefonsamtal och säger att han vill gifta sig med mig och köpa hus tillsammans. Han skulle göra allt han kunde för att jag ska bli hans... Detta gör mig såklart jätteglad, men samtidigt känns det konstigt att inte min sambo vet något. Jag lockas med i allt det som han säger och flörtar säkert tillbaka en del.. Jag är jättetveksam till vad jag ska göra. Dock känner jag att om vi gör slut så kommer jag inte vilja hoppa in i ett nytt förhållande heller med den andra. Så har ni några tips?? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Citat:
Enligt mig så är det bättre att fokusera på vad man vill göra tillsammans i en relation än på hur man känner. Kännslor är flyktiga saker som kan komma och gå och bekymmerstankar leder sällan till en känsla av kärlek. Så först och främst, vad vill du göra i ditt liv. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vill du ha ett levande sexliv? Vill du prata mycket med någon som du också bor med? Vill du ha mycket fyskisk närhet i din vardag? Vill du umgås mycket med många olika människor, eller med några få? Sen kan du stämma av det med hur ditt liv ser ut och fundera på om det går att göra förändringar, ibland väntar man på att andra ka initiera det som man själv vill ska hända, vilket kräver tankeläsning och det är inte alltid det fungerar så bra... Sen har jag en åsikt som inte går så bra överens med normerna och det är att man inte behöver vara kär i den man bor med. Att man inte behöver ha sex med den man bor med. Att det som bör styra om man vill bo med någon är om man trivs med att bo tillsammans. Tex vill ha ungefär lika mycket umgåstid med varandra och har kompatibla idéer om inredning. Att det bästa är om varje relation får bli så som den blir när de som ingår i relationen gör de som båda vill göra. |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|