fiffis

Första dagarna ringde han som en galning, men jag svarade inte. Sedan har han mailat/sms:at varje dag. Berättar att han älskar mig, att han skall ta sig ur detta, att han inom några få månader vill att det skall vara vi, för alltid......Jag har inte svarat på något. Igår var första dagen jag inte fick något meddelande alls från honom. Jag vet ju att jag inte får kontakta honom, och det kommer jag inte heller att göra, men jag inser oxå att jag trots att jag brutit med honom ändå går och väntar på ett meddelande från honom. Jag VILL ju höra att han älskar mig, och jag VILL att han skall skilja sig och att vi får en chans att börja om från början...

Fy fasen vad det är jobbigt, jag kan ju inte tro att han faktiskt kommer att genomföra något av det han säger, det har han ju tydligt visat tidigare, men ändå finns det något litet hopp inom mig......Tog en lugnande tablett nu, känner hur paniken kommer krypande, jag tänker inte på något annat! Att kärleken kan ställa till så mycket, det är otroligt egentligen. Men som jag sagt tidigare, hade han varit klar över att det inte är mig han älskar hade det på något sätt varit enklare, men istället är det som han sa, helt sjukt, vi sitter båda två och gråter för att vi inte är tillsammans......
Men, JAG kan ju inte göra mer åt saken, vill han verkligen ha mig i sitt liv måste han göra det som behövs för att vi skall kunna överhuvudtaget skall kunna undersöka om det finns något kvar......önskar bara att jag kunde sluta hoppas...men det kommer väl att ta tid antar jag..

Taniya Lundström

Hej igen!
Starkt gjort av dig, att inte svara när han ringde eller SMS:ade. Jag förstår verkligen att det kan vara svårt att stå emot, att svara. Glöm inte att du precis har tagit kontroll, över ditt liv igen. Vad bra att du hörde av dig, jag har varit orolig för dig. Tyvärr tror inte jag heller, att han kommer att skilja sig ifrån sin fru. Annars hade han redan gjort detta. Men jag hoppas att jag har fel. Han har ju lovat dig det, tidigare också. Det är handling som räknas. Hoppas det gick bra på Anställningsintervjuvn, som du berättade att du skulle på. Hoppet är det sista som överger, än. Det är inte alls konstigt att du går & väntar på ett SMS eller ett mail, ifrån honom. Han har ju ändå varit en viktig del, i ditt liv.

Ta hand om dig!
Taniya

min

Hej! Ledses för din skull och kan föreställa mig hur du har det... Med all omtänksamhet om dig. Ville mannen leva med dig i andlighet,emotionellt,sexuellt då skulle han lämna sin fru omg. Som det är nu mår du så dåligt av det .. Vi tänker så olika, även om vi kvinnor ville att dem skulle tänka som vi. Men faktum är den, att en man han tar det han vill ha och fixar det på en gång, när han vill.. Som det är nu så ljuger han för er båda, kan vara svårt i nuläget att se.
Jag brukar säga det en man som får en att gråta är ingen man att ha. Ett tips! Se vad han gör och inte vad han säger...
Ställ ett ultimatum, för din egen självrespekt, dig eller henne, då får du ett rakt svar. Vad det än blir, så är han inte värd att du ska behöva kosta på hos en psykolog, eftersom han inte är lojal,tillitsfull o respekterande mot dig. En del män kan vara duktiga på att maniupulera,med ord och speciellt dem som kan ljuga.. Och då mår man ännu sämre.
Ta väl hand om dig, mycket energi o värme till dig. Vill att du ska vara lycklig.

Johanna Ö

Hej igen Fiffis!

Jag förstår hur jobbigt det måste vara för dig. Men glöm inte att han trots allt gjort så här tidigare - att han gör allt för sin egen skull och manipulerar sin omgivning. Jag tror att det är lätt att glömma det när känslorna svallar så som de gör för dig nu. Det är klart att han gör som han gör! Han vill ju ha er båda!

Det du bör tänka på nu, är att inte glömma att ta hand om dig själv. Jag förstår att du går och väntar på att han ska höra av sig, men glöm inte bort dig själv. Tappa inte bort dig själv, menar jag nog.

Risken är att du bara går ensam hemma och väntar på att han ska höra av sig. Det bästa är om du kan odla dina vänner och dina intressen, unna dig småsaker i vardagen. Varför inte en liten reningskur en dag med ansiktsvård och hälsosam mat, tillsammans med en väninna? Eller hyra en dvd med någon i din familj eller någon av dina vänner och äta lite gott bara mysa? Eller kanske lite sällskapsspel tillsammans med din familj eller dina vänner? Eller så kan du ju unna dig ett träningspass på närmsta gym? Eller bara en löprunda kanske?

Se till att vara snäll mot dig själv och SE dina behov - vad DU är värd och vad DU vill ha och behöver. Nöj dig aldrig med något halvdant - du är värd så mycket, mycket mer!

Ta hand om dig!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

caluga

Jag brukar säga det en man som får en att gråta är ingen man att ha. Ett tips! Se vad han gör och inte vad han säger... Det är så sant som Min säger.
Tackar för den orden!

Fiffis du kommer att kunna uppleva kärleken igen var inte oroligt!!!
Tänk att detta var bara en uppvärmning. Kramar, hör av dig snart

Taniya Lundström

Hej!
Jag ville bara höra med dig, hur du mår samt hur det har gått för dig. Jag är orolig, för dig.


Ta hand om dig!
Taniya

Eme

Hej Fiffis,
förstår din panik över situationen helt och hållet. Jag har haft liknande upplevelser, eller träffat en man som jag tror är ganska lik din, och är just nu på väg ut ur förhållandet.

Det började för 8 månader sen då jag träffade den trevligaste mannen jag någonsin träffat i mitt liv, kallar honom C, jag blev snabbt kär och han var helt underbar när vi träffades. Det kändes för första gången i livet som jag hade träffat den rätte.

Men redan från början var allt lite annorlunda från det jag var van vid när man är nykära, han var noga med att inte höras så mycket när man inte sågs och hade ofta mobilen avstängd. Detta trodde jag var en kulturell skillnad, han kommer från frankrike och tänkte inte så mycket på det.

En månad senare var situationen densamma, han höll alltid lite avstånd men var ändå helt underbar. Jag träffade hans vänner och han mina. En kväll försa sig hans kompis och sa att C försatte sig i konstiga situationer och led av beslutsångest. Jag anade något bakom hans ord och den natten kollade jag hans mobil. Hmm, det fanns en annan, någon han frekvent träffade och hade daglig kontakt med. Det sista sms:et han skickade var ett där det stod att han skulle hämta upp henne på flygplatsen när hon kom hem och de skulle hänga hela helgen. Oj, den känslan man då känner. Jag visade sms:et och han sa att de skulle träffas för att han ville avsluta deras grej schysst och inte bara sluta höra av sig, hon låg tydligen i skilsmässa pga C. Han skickade ett sms framför mig där han skrev att han inte kom och att han hade träffat en annan.

Det höll i ett par veckor. Han tyckte inte att han gjort något fel och jag kände mig lurad. Han fick total panik och sa att han genomgick en livskris och behövde bara vara själv ett tag, så fick vi se vad som hände sen, inget bestämt. Han flyttade tillfälligt till en annan stad, och jag mådde jättedåligt av att se honom i det tillståndet. Vi sågs och hördes regelbundet ändå, men han ville ta det lugnt... jag väntade... han släppte mig aldrig, utan ville ha mig kvar. Jag reste bort ett par veckor och han ringde och vi pratade mycket, saknade mig. När jag kom hem åkte vi ut på landet några dagar och hade det helt underbart. Men han blev väldigt irriterad när jag ville hänga en dag längre än planerat, och så blev det ju inte.

Jag åkte vidare till annan ort igen. Jag hade sett på hans bands hemsida att de hade spelning ett par dagar efter, inget han berättade för mig. Så dagen innan spelningen skrev jag "lycka till imorgon", fick inget svar. Sedan ringde han samma dag som spelningen, jag frågade varför han inte berättat, och han berättade att tjejen från 4 månader tillbaka skulle komma dit och att de träffats sen dess. Han hade tydligen skrivit ett långt brev till henne och bett om ursäkt och sen var det ett dubbelspel igen. Men han hade nu bestämt sig helt för att det var mig han ville leva med, han ville ge det en chans till eftersom han hade sådana skuldkänslor, men nu visste han. Jag var så förtvivlad och kände bara tröst hos honom, han ringde flera gånger om dagen och försäkrade sig om att de inte sågs mera. Sen åkte han till orten där jag befann mig och lovade guld och gröna skogar...

Detta var 4 månader sen, och jag fastnade, gick på hans ord, kände dem. Han har inte träffat henne sen dess men jag har varit svartsjuk och kännt en hopplöshet hela perioden. Han hade överseende med min oro i två veckor sen fick han mig att tro att alla problem vi hade berodde på mig och min svartsjuka. Nu när jag lämnat förhållandet, och saknar honom enormt, kan jag ändå se att en människa inte ändras. Att en person kan behandla andra på detta vis är det största varningstecknet. Jag har läst mycket om psykopati senaste dagarna och känner igen mycket, det manipulativa, totala avsaknaden av ånger (svårt att upptäcka, har hos C visat sig bara vid gräl) och empati.

Du skulle antagligen aldrig sätta någon du älskar i den situationen du är, att få någon att må så dåligt. Avsaknad av empati går inte att bota. Man känner att man vill hjälpa dem men det går inte. Spring därifrån!

fiffis

Tack för att ni bryr er! Det är skönt att veta att det finns folk därute som faktiskt engagerar sig trots att vi inte känner varandra!
Jag försöker stoiskt stå emot hans kontaktförsök, lyckas oftast.....I torsdags var jag i hans stad för en anställningsintervju, två dagar före det bombarderade han mig med mess och mail, och på onsdagen talade jag med honom i telefon, och lät honom bjuda mig på lunch efter min intervju. Det var så skäöt att ses och vi kände nog båda hur rätt vi är? Han började igen mer eller mindre lova mig att han skall ta sig ur sin situation, att det är mig han vill leva med. Jag var faktiskt stark, sa att jag har hört allt det där förut och inte längre kan tro på hans ord. Att jag fortfarande står fast vid att vi inte kan ha någon kontakt. Att han isåfall måste tala med sin fru, skilja sig och skaffa ett eget boende, först då kan vi isåfall börja om och se om vi kan hitta tillbaka till det underbara vi faktiskt kan ha tillsammans.... Han låter faktiskt annorlunda nu, han använder andra ord och hävdar att han äntligen insett att han måste lyssna till sina egna känslor och inte låta skuldkänslorna gentemot hans fru stoppa honom, att det är mig han ser sin framtid med.
Igår messade han och undrade om han kan få bo hos mig tillfälligt om det skulle bli panik, om han inte kan hitta boende tillräckligt snabbt....
Jag svarade, sa att jag inte kan svara på det just nu, att jag inte är säker på att det skulle vara rätt sätt, att vi inte bara kan kasta oss in i ett gemensamt liv på det sättet, och att han måste fatta sina beslut baserade på vad han själv vill, inte gardera sig på det sättet. Så länge han inte gjort det och inte talat med sin fru kan jag inte finnas där för honom........Dessutom bor vi 50 mil från varandra så hur fasen skulle han kunna sköta sitt jobb boendes hos mig? Det sa jag inte till honom, men jag fattar inte hur han tänker?

Efter det sms:et har jag inte hört något mer........vi för väl se vad som händer......
Kanske han faktiskt gör det han säger denna gången, eller oxå inte....Time will tell, men jag är fast besluten att inte ha kontakt med honom, inte förrän han isåfall påbörjat processen kan jag vara en del i hans liv... Det är tufft, men nödvändigt, tillåter jag honom att komma in i mitt liv igen kommer det bara att fortsätta som tidigare, och det är inget alternativ!

Taniya Lundström

Hej!
Jag blir verkligen bekymrad & orolig för dig, när jag läste att ni hade träffats igen. Samtidigt förstår jag att det måste ha känts, underbart & härligt att få träffa honom igen. Vad bra att du var stark, under lunchen & stod på dig. Men jag blir verkligen orolig när jag läser, att han vill flytta in hos dig. Han verkar inte alls veta, vad han vill med sitt liv. Du skall inte finnas där som ett sista alternativ, för honom. Viktigt att han försöker skaffa sig ett eget boende, när de har separerat. Han skall inte tro att han bara kan flytta in hos dig, hur som helst. Du bedriver ju ingen hotell- verksamhet. Du är värd bättre. Du har ju precis tagit kontroll, över ditt liv. Det är viktigt att du försöker att stå på dig, när han tar kontakt med dig. Jag vet av egen erfarenhet, att det kan vara svårt att stå emot ibland. Annars kanske ni är tillbaka på ruta ett, igen.

Ta hand om dig!
Taniya

Sascha22

Eftersom jag befinner mig i ungefär samma situation som du så undrar jag så klart hur det har gått för dig?

Vill gärna veta!

Hör av dig här, eller mejla mig på saschaolaevna@hotmail.com och berätta

KRAM