Guppypuppy

Hej Vaknat!

Jag befinner mej i ungefär samma situation som dej men jag är tjej. Min "sambo" och jag har varit tillsammans i 8 år, förlovade i 3, köpte hus för 1 år sen. I förra veckan när vi lagt oss sa han att han inte hade mått bra under en tid, han visste inte om det berodde på vårt förhållande eller hans jobb. Han jobbar inom flyget och är borta upp till 5 dagar per vecka. Han är stationerad på annan ort och måste själv stå för resor dit och hem. Detta flackande, oregelbundna arbetstider har gjort att vi liksom aldrig kommer varann riktigt nära. Eller det är väl en av orsakerna.

Den andra är att han tröttnat på mitt beteende. Jag är rätt osäker på mej själv, visar sej bla genom att jag har lite telefonskräck, tycker det är otroligt jobbigt att gå in till grannen och låna socker, lika jobbigt är det att fråga den andra grannen om de kan passa vår hund en stund osv. Är alltid så negativ till allt, och detta vet jag kommer från min mamma för hon är precis lika dan.

Jag har också väldigt svårt att koppla av i sängen, pratar om annat, vilket leder till att sexet blir kass. Han blir lessen för att han inte kan tillfredställa mej mm mm. Jag blir så himla arg på mej själv för detta.

Efter att ha varit borta igen i några dagar kom han hem i tisdags och sa att han bestämt sej för att han skulle flytta. Vi pratade och grät och grät och pratade men han hade bestämt sej.

Det hemskaste är att vi tycker om varann, trivs jättebra ihop, reser mycket och gillar samma saker. Visst har mina känslor för honom svalanat under åren men jag har trots allt en kärlek till honom som gör att jag vill iallafall försöka reda ut våra (mina) problem. Jag tog upp detta med honom och föreslog att vi skulle gå och träffa någon men han vill inte. Han säger att han tröttnat och det gått så långt att han inte vill.

Detta gör mej så lessen. Varför väntade han tills det var försent?? Jag tycker inte heller att vi haft det bästa förhållandet, inte det roligaste alltid heller. Men just det att han inte vill försöka. Jag har bestämt mej för att gå i terapi, har kontaktat en coach på comunicera idag och satt upp en tid. Detta gör jag för min skull!! Men jag hoppas att vi ska kunna hitta tillbaka till varann, han är den bäste!

Fy attan vad livet kan ändras på en sekund...

vaknat

Jag lider med dig, hoppas verkligen att när han får distans till de hela, kommer att sakna dig och då kanske han kan tänka sig att träffa någon familjerådgivare, vi gick i 2 år efter att hon slängt ut mig i 2 veckor hos en jättebra familjerådgivare det var bara det att jag inte var motaglig för det han sa, jag bara stötte över problemen på min sambo att det var hennes pms som orsakade allt dåligt, och skulle jag ta tag i mitt drickande skulle hon ta tag i sin pms, men det var jag som orsakade den svåra pmsén.
Så vi kom ingen vart med det han sa sista gången att antingen gifter ni er eller separerar, det blev ingen dera då men nu när hon fick känna bekräftelse från annat håll då tog hon steget.
Har mått jätte dåligt idag, panik ångest som jag aldrig haft förut fick ringa jour-psyk för att få ut ångestdämpande tabletter, så jävla skönt när jag tog dem.
Från att ha hjärtslag i 130 km/h och helt uppstressad, till ett att känna sig helt lugn.
Skall försöka nu att inte tänka på vad hon gör i helgen, kan bli svårt men känns som att jag kan vara lugn nu när jag fått hjälp.
Hoppas att jag snart kan känna att jag kan gå vidare med mig själv.

__________________
Vaknat (och nu träffar hon en ny)

Guppypuppy

Vad skönt att du fått hjälp att koppla av lite, det är inte lätt på egen hand. Bra att du bett om hjälp, det känns alltid bättre när man inte är ensam. Jag skingrar mina tankar genom att vara här på forumet. Tänk på dej själv ikväll, inte henne. Det kan ju faktiskt vara så att denna killen är en riktig skit och att hon tar sitt förnuft till fånga snabbare nu än om hon inte träffat någon

Jag håller på dej!!

Jo förresten, jag fick inte ihop det där med 2 år och 2 veckor med familjeterapin.

vaknat

Varför kan jag inte släppa taget, inser att jag måste och imellanåt känns det som jag klarar det men, hela tiden finns tankar som gör att jag inte karar av att förstå att det är slut SLUT är det fel på mig eller, har panikångest när jag borde vara tvärförbannad och be henne fara och flyga, nej inte jag inge saknar henne ändå, hoppas komma på bättre tankar snart så jag kan börja må bra, gå ut ha roligt spela golf, komma igång med jobbet.
Nästan så att jag vill bli lika ego igen som jag var i vårt förhållande, som jag känner att det inte är den riktiga jag. Men jag kanske måste vara så för att kara mig vidare?
Hon sa tidigare att jag bara tänker på mig själv, och nu måste jag det! konstigt.

__________________
Vaknat (och nu träffar hon en ny)

vaknat

Guppypuppy

Jo hon fick nog för 4 år sedan, och när jag kom hem från jobbet stod en väska packad.
Hon var iskall och förbannad sa att jag måste flytta, fick bo hos en kompis i 2 veckor sedan pratade vi på telefon och vi sa båda att vi saknade varann jag bokade in oss på familjerådgivningen där vi gick 1 gång/mån i två år, det bästa med det var att när vi grälade hemma sa vi att nu bråkar vi inte utan tar det nästa träff.
Håller med dig denna sida är kanon jag mår mycket bättre när jag är här och kan lätta på mina känslor och läsa andras händelser.

__________________
Vaknat (och nu träffar hon en ny)

grankotte

Det låter som du håller på att börja en viktig resa.

vaknat

Hej

Ny dag med super fint väder, men jag kan inte känna någon glädje.
Försöker tänka possitiva tankar, jag föstår att det kommer att ta lång tid att bearbeta detta, det som är bra är att jag fått hjälp med den värsta ångesten.
Det gär att jag känner att det är lättare att gå vidare, samtidigt vet jag att hon ska träffa någon idag men inte vad det är eller vad det blir måste slå bort de tankarna för dom plågar mig fruktansvärt, om jag bara kan fokusera på mig själv nu hitta en bra boende stärka mitt självförtroende, ut och träffa människor.
MÅSTE bara känna glädje i livet nu, vart finns den??? Ser lyckliga människor överallt i solskenet.
Råkade stöta på henne igår, känndes bra men endå svårt, grabben var med och vi pratade lite.
Vet inte om det bara är jag som känner en speciell kännsla när vi träffas.
Men det är nog mycket i hennes huvud nu också?
Nya och gammla kännslor om vart annnat vad vet jag!!! Nej fan fan måste fokusera bara BARA på mig själv själv nu, måste vara ett stort EGO!!!

__________________
Vaknat (och nu träffar hon en ny)

Guppypuppy

Bra, det är rätt inställning!! Själv sitter jag och rensar ogräs och tänker att det ENDA jag kan göra är att vara den bästa jag, jag kan!

Kram från mej!

grankotte

Jag har varit i hennes sits och det jag kan säga är att det där var det minsta jag önskade från hennes sida. Det jag hade velat var att hon skulle ta tag i sina problem, fundera på var hennes ansvar att det som hade hänt skedde och tog tag i de sakerna.

hoppas verklgen du tar hand om dig, stor kram.

vaknat

Hur menar du?

Har varit ute solen idag, har försökt vara glad och possitiv, men mina tankar på min fd är för starka, Jag börjar undra hur jag ska bearbeta mina tankar.
Försöker att tänka att det är helt slut och jag ska gå vidare.
Inte lätt, tankarna far fam å tillbaka om vad hon gör och ska göra.
Vill att hon ska få uppleva mina nya tankar.
Att jag verkligen föstår vad som inte har fungerat, men samtidigt har hon gjort ett val som jag har accepterat, men ändå inte.
Men jag ska låta henne vara ifred och så får tiden utvisa vad som händer, jag får acceptera att jag har tankar på henne hela tiden och kommer nog att må dåligt ett bra tag, tills den dagen jag känner att fan va bra jag mår nu, hoppas den kommer snart.
Jag förstår om det jag skriver verkar helkonstigt men det kommer så mycket tankar som jag skriver å det blir lite rörigt.
Hoppas ni är förstående!

__________________
Vaknat (och nu träffar hon en ny)