Crippa

Hej igen,
Du skriver att DU skall gå till en kurator.
Det känns som det vore ännu bättre att ni gick tillsammans.
Och om han inte vill, så boka en tid för er båda i alla fall.
Jag var själv en surskalle och vägrade till en början men efteråt så kan jag säga att det är det bästa jag gjort.
Jag tycker det är bra att någon utomstående, som faktiskt är proffs på området, ger sin bild av det hela.
Det bästa är självklart att gå dit utan en massa förutfattade meningar och utan "taggarna utåt"

Ha det gott,
Christer

Ankitim

Crippa - Jo jag har faktiskt bokat en tid för hos båda också på en familjerådgivning eller vad man nu kallar det. Så det ska också bli väldigt skönt. Just nu känns det ganska nervöst men tror att det kommer att bli bra för oss.

Mumlan

Vad kul att höra, Ankitim. Hoppas det går bra för er.

Tänk på att även om det inte skulle kännas bra efter familjeterapin, så är det ett steg framåt.

Gick några gånger i familjeterapi när mitt barns pappa och jag skulle separera, för att separationen skulle gå smidigt och för att reda ut saker och ting. Ville inte dit först, men det var det bästa vi gjort. Det var nog första gången jag kände att han verkligen HÖRDE mig.

Lycka till

kelda

Oh.vad starkt gjort av dig!!! jag har oxå flyttat till egen lägenhet men det har inte blivit så bra som jag drömde om!!! jag åker oftast "hem"till vår gemensamma eftersom jag känner mig mer hemma här.......men det är ju ohållbart i längden för jag trivs ju inte längre och har svårt att orka med en separation.......vill tillägga att min man oxå är kontrollerande.........är livrädd för framtiden.....om det finns någon efter en skillsmässa!! så hemskt upplever jag det och ändå har vi inga barn,,,,,,,har jag blivit vav vid bråken, det tysta,ingen samhörighet eller närhet,,,,,,,,,,blir deppressiv i hans sällskap...........men 30 år kan jag inte sudda bort.......hur ska jag göra?? känner mig liten och värdelös!!!! osjälvständig.......

Eldstaden

Det låter definitivt som om du har en (mycket bättre) framtid efter skilsmässan.

Dags för dig Kelda att börja se livet i nya färger!
Det finns så mycket du kan göra i din framtid.
Fundera på om det inte fanns saker du drömde om under dessa 30 år, saker som du vill lära dig (eller bli bättre på)? Platser du ville resa till? Det måste ju finnas massor av upplevelser kvar att njuta av! Och nya kärlekar, bättre kärlek, utan kontroll...med skratt, med närhet, med passion och njutning! Något att se fram emot, eller hur?

Om du blivit deprimerad under dessa 30 år och tillslut valt att flytta så har du antagligen gjort ett klokt beslut utifrån dina egna känslor och gränser, nu har du en härlig tid framför dig (när du väl kommit vidare efter separationen), du måste bara börja sätta lite gränser för både ditt ex och dig själv. Åk inte dit utan besök en vän istället, eller gå och träna, ta på dig hörlurar med bra musik och ge dig ut på promenad!

Jag önskar dig all lycka till, tror att om du bara väljer att se din framtid som ljus och lycklig så blir den det!

En god vän sa så till mig när jag var väldigt ledsen för drygt ett år sedan, hon sa att om jag vaknar på morgonen och tänker att "Åh, idag ska jag ha en givande dag på jobbet och försöka se ljust på min omgivning" så kommer det antagligen bli så.
Om du tänker över det motsatta alternativet, att vakna och tänka "Äh, vad ska jag gå upp för, allt kommer ändå bara bli tråkigt och meningslöst?".., då är det en ganska lång väg att vända sina tankar för att bli glad igen!?

"Om man fortsätter att göra som man alltid gjort - får man samma resultat som man alltid fått!"

Ankitim

Tack Kelda för ditt inlägg och att du delade med dig. Jag håller med Eldstaden. Tror på dig själv och ett stort lycka till!!

//A

Ankitim

Åh jag känner mig så hemsk! Jag har konstant dåligt samvete! Min kille tycker inte att hag ens har gett honom en chans! Han tycker jag har gjort detta utan att han har fått vara med och bestämma, vilket jag ju har i och för sig har gjort också men så som han har behandlat mig och som jag har mått sista tiden så kände jag att jag inte hade nåt val. Nu har det varit bra mellan oss sen jag kom hem och sa att jag skulle flytta men jag har känt mig sur och tvär de sista dagarna och snäst på honom vilket jag aldrig har gjort förut(då skulle han ha gått i taket), så då har han blivit ledsen och tyckt jag ska anstränga mig också, vilket jag såklart ska. Jag vet varken ut eller in men jag ska flytta men jag är så rädd att förlora honom helt också! Önskar bara man visste om det man gjorde är rätt eller fel och om allt kommer att bli bra nångång. Jag känner mig hemsk som bara försöker tänka på mig själv men på nåt sätt så blir det att jag ändå tänker bara på honom, hur han känner, hur han mår, vad han vill osv. Kan inte förstå hur det har blivit så här, känner inte igen mig själv längre. Förr tog jag aldrig skit från nån!

Eldstaden

Jag tror att du snäser åt honom av två anledningar.
Först o främst för att ditt tålamod med honom är slut. Han har pushat dina gränser längre och längre men nu har det tagit stopp på något sätt inom dig.
Sen tror jag att du genom att skriva på den här sidan fått "ny luft under vingarna" och hittat tillbaks till dig själv vilket inte är till hans fördel, han tappar greppet över situationen.

Det här är nog en nödvändig process för er båda och jag tror något nytt håller på att ske i er relation. Sen får tiden utvisa om det blir ni igen eller om du nu går vidare på egen hand för att kanske i framtiden möta kärleken på nytt, hos någon annan man.

__________________
"Om du gör som du alltid har gjort, får du samma resultat som du alltid har fått"

Ankitim

Tack "Eldstaden" för dina kloka ord.

Jo det är nog lite som du säger. Mitt tålamod är slut.
Att få skriva av sig här har varit skönt, då man är anonym men ändå får ta del av folks kloka ord och erfarenheter!

Ska försöka tänka postivt, det brukar ju lösa sig i slutändan även om vägen dit kan vara krokig.

syster-yster

Ankitim!
Stå på dig!
Jag tycker att du ska göra testet "är du kär i en narcissist"
Jag tycker att jag känner igen en hel del i hur du beskriver din sambo. Sättet att vilja kontrollera och styra. Trycka ner. Bli liten och martyrisk när de inte får som de vill osv.

Jag önskar att jag varit så stark som du för 20 år sedan...