kleniz

Jag vill inte ha någon dröm analyserad eller så, för jag kommer sällan ihåg dom länge, drömmer sällan återkommande drömmar heller. Men det jag undrar över är varför jag ALLTID drömmer så kallade mardrömmar eller väldigt obehagliga drömmar av varierad grad, (har pågått så långt jag kan minnas) äter inte antidepressiva nu, så är inte medicinerna som gör det. Jag drömmer ändå sjukare och äckligare mardrömmar när jag äter antidepressiva, och då är det verkligen varje natt, fattar inte det, hur en medicin kan göra att man får mardrömmar, nog om det nu) ibland känner jag mig mycket illa till mods när jag vaknar om jag drömt något riktigt hemskt, kan sitta i hela fm, den obehagliga känslan. Drömmar aldrig någonsin trevliga drömmar, eller sexdrömmar, som dom flesta gör. Det är alltid katastrofdrömmar, hemska och med döden lurande runt hörnet, att jag försöker fly för mitt liv osv, men aldrig kommer någon vart, eller att jag alltid misslyckas med det jag ska göra, vad som helst. Detta händer så gott som varje natt, kommer alltid ihåg drömmen just när jag vaknar, men somnar ofta om o börjar drömma något nytt. Tilläggas skall är att jag är mkt mörkrädd, har varit det sen jag var litet barn.

Har nån några funderingar kring detta eller har samma problem??

__________________

anonym22

Jag drömmer inte alltid mardrömmar men väldigt ofta. Och jag känner igen mig i det du skriver om att det sitter kvar under dagen. Brukar det nästan alltid göra för mig. Har haft den här typen av drömmar så länge jag kan minnas. Oftast när jag drömmer så vaknar jag av att jag skriker kvävt medans jag drömmer. Då brukar jag oftast inte somna om heller uan stannar upp för att jag inte vill drömma om samma sak igen. I går så drömde jag att jag såg mig själv i reflektionen på en tv ruta, jag sitter där och ser att mitt ansikte förändrars till någonting vedervärdigt. Sen skriker den här saken åt mig, jag ser mig själv gråta av fasa sen vaknar jag av mina kvävda skrik typ.

Jag har på senare tid märkt att jag när jag har såna här drömmar så ligger jag och krampar typ, vaknar i helt konstiga positioner och jag känner nåt sorts stråk som går genom mig. Vet inte hur jag ska förklara, inte som att jag bara ligger och rör på mig, snarare mer ofrivilliga rörelse.

Äsch nu har jag pratat för mycket om mina sjuka drömmar, blir snart rädd för mig själv.



Hoppas att du (jag med : P) börjar drömma roligare drömmar snart

/ peace out

kleniz

Känner oxå så ibland, att jag håller mig vaken, tanken på att somna om o fortsätta drömma vissa drömmar känns alltför skrämmande. Då ligger jag vaken och försöker tänka på glada och trevliga saker, väldigt svårt, eftersom jag nästan alltid tvångsmässigt tänker på den hemska drömmen ändå, mot min vilja,konstigt är det. Kan ju verkligen undra vart man får allt ifrån????

R.J.

Har nästan bara haft mardrömmar eller negativa drömmar de tre-fyra senaste åren. När jag fortfarande hade alkoholproblem var det lätt att konstatera att orsakerna till mardrömmarna var överkonsumtion av alkohol. Men mardrömmarna har fortsatt efter det. Och jag tar inte heller någon psykofarmaka. Tog Sertralin och Propavan ett tag men märkte ingen större förändring.

Drömmer ofta att jag går vilse i någon stor byggnad och att rummen blir mindre och mindre för att till sist innesluta mig helt, och där finns ingen väg ut, och då brukar jag vakna i panik. Andra gånger drömmer jag att jag sitter fast i en elstation och att elkablarna kryper inpå mig jag får stark ström i mig, dessa gånger brukar jag också vakna i panik. Jag har många fler återkommande mardrömmar men detta är två av dem.

Det sägs att återkommande mardrömmar ofta är ett tecken på att något inte är som det ska i tillvaron, att man känner sig hotad av något i verkliga livet, eller att man har inre "känslomässiga knutar" som behöver lösas upp. Jag vet inteom KBT är en bra lösning, har aldrig provat det men i KBT arbetar man ju med det inre och känslorna.

Är det något i ditt liv som hotar dig eller något som inte är som det ska?

kleniz

Hej =)

jag har inga återkommande mardrömmar som jag kan återberätta, fast ibland när jag drömmer en dröm så tänker jag i drömmen att det här har jag drömt förut och jag vet exakt vad som ska hända hela tiden, därför försöker jag skynda mig igenom drömmen, låter knasigt, väldigt svårt att förklara.

Det enda sammanhängande temat i mina drömmar är att jag ständigt misslyckas, med vad det än är jag ska göra. Ofta är jag mkt stressad i drömmarna, och jag hinner aldrig i tid, jag blir på vägen till målet(vad det nu är) alltid sinkad, hindrad av personer el saker i min omgivning, jag blir oerhört stressad och får ofta panik i drömmarna att jag inte kommer hinna, klara det jag ska göra. Ofta är jag jagad av mördare , riktigt sjuka seriemördare el våldspersoner på något sätt som antingen vill mig illa eller döda mig.

Jag har 2 drömmar jag minns mkt väl, för dom var så fruktansvärt hemska och kändes helt verkliga så när jag vaknade trodde jag nästan att dom var sanna. Det var 2 olika drömmar men på samma tema, nån sjuk psykopat till mördare, olika i dom olika drömmarna, som var ute efter mig, den ena gången utspelade sig drömmen på min uppväxtort smögen, allt var helt verkligt precis som det är på riktigt, inga påhittade personer, jag bodde hemma hos mamma o pappa o gick i skolan som vanligt, det som inte var verkligt var att en seriemördare jagade mig över hela smögen, väldigt lång och invecklad dröm, men tillslut var vi i vårt hus o jag på något vis dödade honom i självförsvar på vår garageuppfart. Det som skrämde mig var att jag dödade honom även om han bad om nåd. (jag bara fortsatte hugga honom med ett svärd om och om igen, trots att han verkligen bad om nåd. När jag vaknade trodde jag det var på riktigt, mådde så sjukt dåligt, trodde han skulle ligga på vår garageuppfart. Jag mådde dåligt flera dagar efter detta. (var ungefär 17/18 år när jag drömmde den drömmen)

Den andra drömmen hade jag när jag bodde ihop med mitt "trevliga" ex. NOT! Typ 4 år sedan kanske. Då var jag på någon stor midsommarfest ute i skogen med alla vänner och familj, allt var idylliskt och fantastiskt, tills en seriemördare dök upp och dödade precis alla på festen, det var fullständig panik och kaos, jag såg alla dödas och tillslut var det bara jag kvar, även denna dröm väldigt lång och mkt invecklad. På något mirakulöst sätt lyckades jag även övermanna denna mördare och dödade honom tillslut, problemet var att han återuppstod hela tiden och fortsatte jaga efter mig, var helt sjukt.

"min psykolog på den tiden sa att man ofta drömmer saker som har med undermedvetna känslor att göra, att jag kände mig förmodligen hotad av något i min vardag kanske, och detta då tar sig uttryck i sådana här drömmar på natten" Jag tyckte det lät vettigt. Men det jag tyckte var så hemskt var att jag faktiskt var kapabel att mörda någon i mina drömmar. Det var dom absolut värsta drömmar jag haft, därför jag minns dom fortfarande.

Vad jag tycker är väldigt konstigt med drömmar är att man känner smärta, eller jag gör det i alla fall, kan verkligen ha ont i drömmarna om jag blir skadad på något vis. En gång krockade jag med en bil och blev blind och hade brutit typ alla ben i kroppen, låg på en mörk väg i skogen och kunde inte röra mig, ingen som åkte förbi stannade, jag bara skrek och skrek men ingen hörde mig, det händerofta kom jag på nu, att jag skriker på hjälp men min röst hörs inte, jag skriker och skriker har panik i drömmen, men ingen hör. När jag drömmer detta brukar jag väcka mig själv av mitt eget skrik, eller att min sambo vaknat och väcker mig eftersom jag ligger och skriker på riktigt. Kan oxå hända att jag inte får luft i drömmarna och håller på att drunkna, då vaknar jag ofta tillsist och är helt anfådd, kippar efter luft på riktigt.

Blev långt det här du, kom på massa saker medan jag skrev så det bara blev mer och mer, kom upp massa minnen i huvudet.

__________________

Fröken Fräken

Precis som tidigare skribenter så tror jag det handlar om emotionella knutar som måste lösas upp.
Jag lider själv av konstanta mardrömmar men folk ser bara den fasad jag väljer att visa. De ser en tokrolig, putslustig glad tjej som inte har långt till garven, leendet och nåt peppande ord. Men bakom fasaden så är jag vid flertalet tillfällen uppe och går (snarare rusar) i sömnen igenom hela lägenheten i ren panik eftersom jag är mitt inne i en mardröm och pratar om än den ena obskyra hemskheten än den andra. Den jag bor med får fånga mig, ta mig tillbaka till verkligheten och sedan säga åt mig att sängen är i sovrummet. Vid några tillfällen har min sambo (även om han är van vid mina nattliga räder) blivit riktigt rädd över den totala skräck och avsaknad av igenkänning som han sett i mina ögon och på mitt kroppspråk.
Flera gånger har jag vaknat av att jag skriker, krampar, gråter eller inte vet var jag är nånstans. Och jag vet att när drömmarna är som värst så har jag en jobbig period framför mig eftersom känslan inte lämnar mig utan dyker upp i efterföljande drömmar och även under dagen. Innan jag träffade ett av mina ex som misshandlade och våldtog mig samt försökte skära halsen av mig och en gång var på snudden att skjuta skallen av mig så var inte mina drömmar lika intensiva även om de fanns där. Men när jag lämnade killen efter 4 års terror så blev mardrömmarna outhärdliga och jag tror det har en direkt koppling till att jag aldrig rett ut de känslor och den rädsla jag känner än idag. Jag pratar aldrig med någon om de sakerna utan bär allting inom mig vilket gör det hela än värre och så fortsätter det. En ond spiral.

Till trådskaparen: Hur var din barndom? relationen till vuxna? hände det någonting som kan ha lämnat ett trauma? finns det något i din nuvarande situation som kanske gör dig orolig eller finns det något du grubblar mycket över? jag skulle nog rekommendera dig att tala med en psykolog av något slag. Vilken vet jag inte eftersom jag själv är helt nybörjare inom "söka psykolog" svängen. Men jag läste en bok för ett tag sedan om en tjej som led av mardrömmar, ångest och panikattacker och då talades det om Jungiansk spykologi. Nu lider ju inte jag själv av några panikattacker i vaket tillstånd och det vet jag inte om du heller gör men det kanske kan vara en ide att kolla upp lite om just jungiansk inriktning eller hur man nu säger.

__________________
________________________________
Att förstå är inte att ursäkta

kleniz

Tack för ditt svar =)

Jag hade en liknande situation med mitt ex under 5 år, fast han försökte verkligen inte döda. Utan han var extremt manipulativ och misshandlade mig psykiskt,(bara fysikt våld några gånger) styrde mig fullständigt, fick inte ha några åsikter som skiljde sig från hans, fick inte träffa vänner, familj mm, han våldtog mig fast inte med våld, men jag gav aldrig mitt medgivande till sex utan låg bara där, jag grät ofta men han fortsatte ändå, några gånger "straffade han mig som han sa, genom att ha sex med mig" för han visste att det gjorde ont, jag hade vestibulit då, om du vet vad det är? nog om det. Jag hade mkt mardrömmar under tiden vi var ihop, men då mådde jag oxå så mkt sämre än idag, jag var djupt deprimerad, försökte ta mitt liv, skar mig, hade panikångest, vanlig ångest. Ja allt var ett helvete då. Att lämna honom blev min räddning. Har nog haft lika mkt mardrömmar jämnt.

Idag är jag ju tillsammans med en underbar kille, som är så oerhört snäll, förstående, omtänksam o lyhörd.Han är fantastisk mot mig och jag älskar honom verkligen. Men jag har fortfarande mardrömmar.

Växte upp i missbrukarhem, pappa var alkis och tablettmissbrukare, han var alltid påverkad, ragglade runt hemma, kunde ligga avdäckad på golvet, in och ut på psyk, behandlingshem mm han försökte ta livet av sig flera gånger. Jag var mobbad i skolan, 3an till 9an. Jag blev retad för hur min pappa var (som om det inte var nog jobbigt att behöva gå hem till skiten varje dag) + att jag var en tönt och ful, fick ofta höra hur djävla ful jag var. Jag tänker att det är dessa år som gjort mitt självförtroende så obefintligt. Det är nog säkerligen orsaken till mitt självförakt/hat oxå, jag tycker så illa om mig själv, känner mig helt patetisk och värdelös. Det är säkert oxå orsaken till mina mardrömmar + mitt ex och massa andra saker jag inte orkar skriva, blir så långt då, men blev även sexuellt utnyttjad av en kille under 2 års tid när jag var i 20års åldern.

Hur har du växt upp, har du haft mardrömmar även innan ditt ex?

Kram j

__________________