Yrrol

Hej!
En svacka? Vad är det?
En tid man mår dåligt, sen går det bara över? Mina svackor kommer allt för ofta nu, och denna har varat i ca tre veckor nu, efter att jag för tredje gången i mitt liv träffade en man som gjorde mig lycklig.. Faktiskt nog den första av de tre som gjorde det på ett hälsosamt och sant sätt, istället för de andra som bara gjort mig lyckliga genom att vara något jag kunde drömma om.

Vem är jag?
Jag är en ung tjej som haft en tung uppväxt. Många är vi som haft det och ändå har vi alla utvecklats olika. Jag är mycket självständig, lyckas alltid i min arbetskarriär. Jag är smart, men huvudets tungsinne gör att skolan alltid påverkats negativt av det, det finns dagar jag inte vill gå upp ur sängen.. och ej heller gör det.
Jag är populär, mycket populär, skulle jag vilja påstå och har sanna vänner och många av dem. Men, där finns en gräns för mig. en gräns.... som jag ite kan låta någon komma över.
Tills denna mannen kom in i bilden. Jag omfamnade hans närvaro i mitt liv, och släppte in honom som jag aldrig låtit någon förut.

Självklart blev det för mycket. För båda två. Men jag ger inte upp.

Så han gjorde det.

och jag undrar om alla de gånger jag gråtit har varit så onödiga.. för denna gången känns det verkligen som en sorg i mitt hjärta, över en sann kärlek som knappt hann börja. Jag känner mig sjuk. Hur kan något så kortlivat döda min livslust så väl?

Jag går ut mycket. Så ofta jag kan om jag ska vara ärlig. Dricker mycket. Alldeles för mycket.

Jag är hela världens... Men ingen vill vara min. Det är så det känns. Jag är inte verklig i min egen värld.. Jag styr inte över min värld.
Jag får så mycket.. Men aldrig just det som jag vill ha.

Jag inser att jag är min egen största fiende. Och att jag håller på att sänka mitt liv just nu. Och jag är inte säker på att jag kan stoppa det?
Jag glömmer bort saker... Var jag har varit, vad jag ska göra. Vad folk har sagt, vad jag har sagt. Jag drömmer.. o vaknar upp och tror drömmarna är sanna. Jag sitter bland massa människor.. men helt plötsligt är jag borta? jag ser på det utifrån.

Jag känner mig så ensam.

Hjälp. Hjälp. Så fåniga ord, så naiva, så svaga.
Men jag vet helt enkelt inte bara.

Snusmumrik

Hej Yrrol och välkommen hit!

Låter som du tappar tid. Jag har också det problemet och jag tycker att känns skrämmande att inte veta vad jag gjort under en sekund till flera timmar. Det hjälper inte att jag är van vid det. Det var skönt för mig att få diagnosen DID och en kunnig expert som förklarade hur det hänger ihop. Har du pratat om detta med någon? Har du fått någon diagnos? Vissa tycker inte om diagnoser men för mig hjälpte det att sätta ord och förstå. Jag vet vad det handlar om och det ger mig viss trygghet och styrka.

Ditt liv behöver inte falla samman! Ta hand om dig!
Kram/Snus