Sassali

Efter många år kan jag nu förstå och se tillbaks att allting inte är självklart.
Visst, behöver man inte ha en diagnos för att förstå detta...
Jag har alltid känt mig lite koko-bäng eller som mina vänner säger en aning disträ.
Att vakna till liv eller att förstå livet har blivit ett deltids jobb

Som barn var jag oftast väldigt snäll och glad mot omvärlden.
Oftast var jag väldigt anpassningsbar i situationer där man behövdes vara på. Som tur väl kommer jag ihåg dom roligare stunder i min barndom..det är väl det som har varit min räddning idag. Kanske levde jag i en fantasivärld att allting skulle vara så.
Tyvärr kommer jag inte ihåg så mycket av min barndom..I många situationer där mina kompisar berättade om vad dom hade gjort eller skrattade åt, så hängde jag inte med i diskussionerna. Oftast kom jag inte ihåg vad jag eller vår familj hade gjort... JAG VAR DEN TYSTA FLICKAN !! Tyvärr tog det sig i uttryck igenom att jag inte va så snäll mot mina kompisar.


Som vuxen har jag ändå hankat mig fram, jobbat och fått barn, men för åtta år sedan hände det..
Då fick jag förklaringen varför jag inte har känt mig som alla andra barn.
Jag hade jobbat väldigt mycket under en kort period på hösten och i samma veva hamnade jag i en personlig livskris som jag inte kunde hantera.
Livet var inte längre värdigt kände jag. Det blev många turer i psykiatrin....skräcklagen inför den nya miljön blev jag stum... Det var inte lätt att nå mig eller behandla mig.. Jag träffade en underbar läkare som då satte diagnosen dissociativt syndrom..men innan dess var jag psykotisk, manodepressiv enligt andra läkare.

En dag hängde mitt ena öga. En utredning eller en snabb undersökning från den underbara läkaren sa att jag helt enkelt inte ville se..och han frågade vad gör du om det andra ögat hänger också? Jag förstod ingenting utan trodde att jag hade ögoninflammation.
Av en händelse slöts båda ögonen och jag trevade mig fram under ett par dagar ...Vid ett samtal sa läkaren till mig att jag kunde får upp ögat, genom att göra något som jag trivdes med..
Av en händelse råkade jag gå på toaletten små nynnande satt jag där och kunde då kisa genom ena ögat.. Efter en lång tid fick jag upp båda ögonen. Idag är det inte så mycket krångel med ögonen. Det är mest när jag mår sämre eller som läkaren sa, när jag inte orkar se omvärlden.
Under dessa år har jag fått hjälp av en fantastisk sjuksköterska som är mitt allt..Vi har samtal, hon är med mig på möten, ordnar kontakter som behövs för att vardagen ska fungera.

Jag har provat på så många olika mediciner..men för min del fungerar ett antidepressivt och sömntabletter bäst när jag inte mår så bra. Nu för tiden har jag skov i mitt mående kanske har jag lärt mig att acceptera att livet måste vara med mig..Sömnen är viktig!Jag försöker lära mig detta och reflektera alla möten som jag har med människor.
Jag har inte återgått till något jobb än, utan mina dagar består av att ta hand om barnen och mig själv..Det har blivit en stor omvändning för mig i livet..ibland förstår jag nog inte att jag har en symptom som kan bli ett handikapp för mig. Tyvärr blev det många år och turer innan jag kan leva i en verklighet som finns idag.

Ibland kan det fortfarande vara tufft, men jag är tacksam för att jag kan vara hemma och fungera relativt bra.

Tack för att sången och musiken ger liv
Tack för att jag fick ha en dräglig vardag innan jag blev sjuk.
Tack för att tystheten fick ord till den här berättelsen.
Tack för att jag kan vara med i tiden.
Tack för alla människor som stöttat mig under den långa vandringen.

Visst finns det funderingar om konverionshysteri under dissociativt syndrom och hur man kan hjälpa, upptäcka eller lindra dessa symptomer på barn och vuxna...i tidigare skede.

En Annan

Vad glad jag blir!

- För att du mår bättre nu och orkar se omvärlden!
- För att framtiden väntar kring krönet, -och den ser ljus ut!
- För att du träffade en läkare som visade vara sig den helt rätta för dig!
- För att du träffade henne vid rätt tidpunkt, -när du verkligen behövde någon som förstod!
- För att det trots allt finns fler läkare, terapeuter och medmänniskor som bryr sig!

- och för att du hittat hit och vill dela med dig av dig själv!

Vänlig hälsning,
En Annan

__________________

Flugsvampen

Tack, tack!

Nu blir jag tårögd,mitt gamla jag hade hållt min lilla "fasad".
Men jag känner, det är sjukt läskigt. Men jag skrattar och gråter på en och samma gång. Och allt jag har varit rädd för? Inget dåligt händer om man följer sitt hjärta och känsla lite. Rädd för rädslan har jag slängt bort, nästan.

Må väl.
Jag känner, alltså finns jag.