Disorder_

__________________
she was significant,
i'm insane

vadarenmanniska

Jag känner också igen mig av det ni talar om.. blir jätte orolig vill inte känna så hela livet..

Jag har ingen lust att göra något, jag vill bara ligga på sängen men dock kan ag inte sova har haft väldigt svårt med att sova sedan jag började känna dessa symtop.. Vad ska jag göra? eller vad ska vi göra?

Motionera regelbundet samt få massage regelbundet kanske hjälper?

Disorder_

Titta PM :>

__________________
she was significant,
i'm insane

Flugsvampen

Hej Alla!

Jag startade ett inlägg om samma fenomen och visste inte om att det fanns fler som känner så här. Sedan hittade jag även det här inlägget. Och det är exakt som jag känner. Just det där med att vakna upp mitt i natten och inte veta vem man är! Hur sjukt läskigt är inte det?
Vad ska vi göra? Vi borde starta ett forum om detta och bolla, få ut det ur systemet...

Känns skönt att veta. Läs även mitt nyaste inlägg i tråden "vem är jag" känsla.

"Om jag inte är jag, vem är jag då"

Kram på er!

Disorder_

Trodde också jag var helt ensam om detta!

Ja, ett svenskt DP-forum skulle vara super! Att förena alla svenskar som lider av depersonalisation. Synd bara att man inte är så datorkunnig, hehe.

__________________
she was significant,
i'm insane

Vindöga

Här har ni ännu en Depersonalisations-person.
Enligt vad jag har läst så brukar det försvinna vid 30-årsåldern.
För mig var det en betryggande upptäckt eftersom jag haft känslan så pass länge (många år), och det "bara" är ett par år kvar till 30 för min del.

Om det är till någon tröst så kan jag meddela att overklighetskänslorna inte nödvändigtvis behöver vara ett problem i alla lägen. I mitt fall har de blivit en del av min identitet, och upplevelsen är så konstant att den blivit ett "normalläge". Det blir ett syndrom först när det inskränker/ påverkar livet negativt om jag förstått det rätt.

Jag är osäker på om jag har själva syndromet, eftersom jag inte kan svara på om det medför några större problem i mitt övriga liv. (Det märks inte utåt hur jag känner, och interagerar "normalt" med min omgivning).

De övriga bitarna i mitt själsliv som jag behöver arbeta med hänger ihop med Depersonalisationen; sexmissbruk, ätstörningar UNS, dålig självkänsla samt en tidig könsidentitetsstörning (jag har genomgått så kallar "könsbyte"). Allt hänger ihop.

Troligen uppstod depersonalisation hos mig när jag vid ca fem års ålder insåg att jag inte fick känna och tänka som jag gjorde. Att jag var fel, och att det var något jag skulle försöka sluta vara: Sluta vara "jag"...
Vara den jag borde vara. Precis så som andra ville att jag skulle vara. Jag trodde det var villkoret för att kunna bli omtyckt.

Jag skulle lära mig att agera som kille och inte fantisera om att vara kvinna eller tycka om killar. På gott och ont lyckades jag aldrig känna annorlunda, även om jag levde som om jag vore heterosexuell man tills jag var 18. När jag aldrig levde upp till villkoret att kunna bli omtyckt på insidan kunde jag heller aldrig tycka om mig själv, mer än så som jag var utåt. Känslorna var alltid annorlunda. Jag var annorlunda; overklig. Världen var "normal".

Idag är jag kvinna juridiskt, socialt, hormonellt och kroppsligt. Det fungerar bra, och få personer på jobb och i bekantskapskretsar känner till mitt förflutna. Känslan av att vara annorlunda kommer jag kanske alltid att ha, på gott och ont. Men känslan av att vara overklig (i kropp och själ)hoppas jag att jag kan bli fri från.

Kanske kan man få ideer av att läsa om andra dissociativa störningar?
Det var så jag upptäckte begreppet Depersonalisation.

Avslutningsvis kommer en fråga jag just kom på:
Om dissociativa störningar (som depersonalisation) är besläktade med hypnotiska tillstånd som fenomen borde det rimligen gå att arbeta på liknande sätt som när man vill "plocka tillbaka" en hypnotiserad?

Frågan baseras på inledningen jag läste nyss, här:
Dissociativa fenomen och symptom


Nu har jag bara ett par år kvar till 30-årskrisen...

Phittan

En Annan

Det vore alldeles förträffligt att kunna hypnotisera bort depersonalisation. Nu är ju inte det riktigt lika enkelt i praktiken som i teorin...

Som hypnoterapeut kan man arbeta med depersonalisation och andra dissociativa fenomen, men framgången i arbetet är inte större än med andra klientel. Jag känner dock till en patient som går hos en hypnoterapeut och som upplever att terapin har hjälpt henne att bli bättre. Svårigheten ligger förmodligen i att hitta en kunnig hypnoterapeut med erfarenhet av dissociativa störningar. EMDR har vissa gemensamma drag med hypnoterapi och har använts med viss framgång just med dissociativa patienter. Så kanske är tanken inte så märklig i alla fall och någonstans finns kanske ändå ett samband...?

__________________

Vindöga

Finns det sätt att behandla sig själv med EMDR eller måste man gå till en terapeut?

Tyvärr måste jag erkänna att jag, precis som ett par andra i tråden, inte pallar med att leta information på engelska sidor...

En Annan

Ledsen, men jag har svårt att tänka mig att det går att behandla sig själv med EMDR... Du behöver nog en terapeut till det.

__________________

Jonas

Hej Vindöga

Precis som en annan säger så kan du inte göra EMDR själv


Johanna på Comunicera jobbar mycket med EMDR och dissociativa fenomen
Om du vill kan du träffa henne Terapisnacks helgen sita helegen i Augusti

Hälsningar

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.