Dessa Diagnoser hur ska de ha det egenteligen?

seastar · 2008-04-20, 22:47

Var förra veckan hos en läkare väntat på tiden och äntligen hade de fått ett återbud. För att göra det kortfattat så hade min förra läkare misstanke om att jag skulle ha adhd vilket visade sig helt galet efter 20 min test och tio sidor resultat skrivits ut tittade min läkare frågande och undrade varför de misstänkt adhd....
Låg inte ens i närheten av gränsfall.... staplarna var höga som skyskrapor på mina resultat papper.
Frågade ändå om resultatet kunde skilja mkt svaret var nej.
Ska dit igen för fortsatt utredning vet inte vad jag ska tro om det hela man är helt förbryllad av dessa diagnoser, hon sa ngt om symptom som liknar adhd... biologiskt bla bla bla. stod som ett frågetecken. Vad menar du?

Känns mest förvirrande i det stora hela.

kommentera om ni känner för det!

pinus · 2008-04-21, 22:39

Jag är ingen expert på området men jag undrar om det inte går mode i dessa diagnoser. För över tio år sedan fick jag diagnosen borderline, som då delvis var lite av en "slaskdiagnos" som folk fick i brist på bättre eller när man inte hittade något som riktigt stämde in. När jag flyttade till annan ort och fick en ny läkare var de väldigt förvånade över att jag fått den diagnosen och tyckte den inte stämde alls. Nu, drygt tio år senare och ännu en flytt undrar läkaren om jag inte har asperger, något jag inte alls tycker att stämmer in. De senaste åren har man gjort stora framsteg i neurologi, något som också lett till att man överdiagnostiserar i stället för underdiagnosticerar, dvs diagnoserna har blivit "populära".

seastar · 2008-04-21, 23:47

Hej o tack för ditt inlägg.

Ligger nog en hel del i det skulle jag tro, men visst e det ju så att man vill ha den diagnos som stämmer inte inte en populär sådan....har gått igenom antidepp meds som inte funkar nu adhd test så undra vad som kommer här näst?
Vill ju bara veta varför jag mår som jag gör varför medecinen inte funkar som den ska har ju alltid bara trott att det varit depprision. frågan e ju om det e helt fel det med.. man vet ju inget numera känns det som.

Flinda · 2008-04-23, 18:18

Jag fick en akuttid. Och fick prata med en psykiatriker i ung. 20 minuter. Han "gissade" på Bordeline...
Fick ingen hjälp.
Min husläkare skrattade och sa att lite sertralin nog skulle hjälpa.
Att jag antagligen hade kraftig pms (och inget "allvarligare") och behövde en lite boost.
Det hjälpte! Jag är med bara medicinens hjälp (och min egen vilja förstås!!) på väg att bli alldeles hel!
Fick 6 månader efter akuttiden träffa en psykolog som tykte att jag var en stark, instiktsfull person som inte behövde någon hjälp för tillfället (men att jag var välkommen tillbaka om det skulle braka). Som jag känner mig ungefär.
Inte vet jag, men 20 minuter är väldigt kort tid att formulera en diagnos på och sedan skicka hem patienten. Jag var ju inte bara otroligt deprimerad och utom mig, nu var jag ju diagnostiserad med något (som jag trodde)oövervinnerligt oxå.
Såklart letade jag info på nätet . Först blev jag förskräckt, fick ännu mer panik. Sedan upplyst och av med många fördomar om Bordeline.
Kanske är jag en bordis, kanske inte. Jag orkar inte bry mig just nu. Livet är lixom lite ljummet med lite sol och lite moln ibland. Inte ständig åska och storm. Så jag är nöjd, vad det än kallas...

pinus · 2008-04-23, 23:19

Det finns två sidor av det där med diagnoser. Ena sättet att är att strunta i diagnosen och se till vad det egentligen är som är problemet. Vad hindrar en från att leva så som man skulle vilja? Det kan handla om symptom eller rädslor eller något annat. Det andra är att hitta en symptombeskrivning (=diagnos) som man känner igen sig i och verkligen tycker att det här stämmer in på mig. Problemet med det som jag personligen upplevt det kan vara att det blir onödigt mycket funderande (är jag verkligen sådan här, stämmer det här in på mig, betyder det att det här som jag tycker är normalt i själva verket är sjukt). Ett samtal på 20 minuter borde inte kunna räcka till för att sätta en diagnos, däremot möjligen för att ge läkaren en ledtråd om vad man kunde fundera på för diagnoser.

seastar · 2008-04-24, 07:06

[Hejsan!

Instämmer pinus.
20 min är skrämmande min förra läkare gav mig medecin på 40 min sertralin första gången jag skulle ta medecin. Var på utredning innan och ingen medecin diskuterades knappt möjligen skulle de tas upp i framtiden då de visste mer. sen flyttade jag bytte läkare fick äntligen en tid efter 40 min hade jag ett recept på apoteket. började ta dem tålde dem int fick kli och exem. ringde läkaren motvilligt bytte han medecin till Edronax. Denna medecin har jag svaga minnen vad som hände de 2 första veckorna hade blivit enligt min värninna. stirrig, spegelfixerad, pratig mm och jag minns knappt inget av de veckorna detta lugnade ner sig och den funkade bra tills jag blev aggresiv på den och valde sluta själv fick ingen kontakt med min läkare så jag tog beslutet själv. Fick en ny läkare som var kanon han lyssnade och brydde sig han skrev ut effexor blev lite konstig på den med 4 dagar stirrig massa energi pratig men detta gick över funkade riktigt bra ett tag förutom att jag blev tröttare och nästan inte kontaktbar ibland imed jag hade minsta dos så kunde han inte testa och minska så då satte han mig på utredningen för adhd. vilket som ni såg i tidigare inlägg visade sig vara fel. Ny har man en ny läkare igen och diagnosen i sig skiter jag i jag vill egentligen bara veta vad som kan få mig må bättre.

Nu har ni fått en bild av min story skriv gärna mer vad ni vatt med om kram på er!!

pinus · 2008-04-24, 22:07

En av de värsta erfarenheterna från läkare jag mött är hon som när jag tyckte att jag inte kände igen mig i hennes utlåtande om mig sade att hon minsann var en erfaren psykiater och att hon vet när hon inte skall ge sig in i maktkamp med en patient och att jag kunde läsa om diagnosen på biblioteket. Där satt jag på biblioteket och läste om personlighetsstörningar, funderade på vilken av dem hon menade att jag hade och vilken som eventuellt kunde tänkas passa in på mig. Till slut kände jag mig så osäker att jag blev arg och tyckte att så får det inte gå till. Så skrev jag ett brev till överläkaren och klagade. Sedan bytte jag läkare. Jag fick också veta både av min psykolog och den nya läkaren att den läkare jag klagat på hade både alkoholproblem och egna psykiska störningar.

De mest sympatiska läkarna tycker jag är de som inte varit så snabba med att sätta en stämpel i pannan på en.

seastar · 2008-04-24, 22:45

Hej pinus!
känner igen mig i det du skriver vissa borde inte få vara läkare. Har precis som du suttit och letat efter olika diagnos och försökt förstå hur de tänker. *skönt o veta att det e fler som tänker lika dant* inte blir man klokare dock de kan väl förklara sig bättre. sa till min senaste läkare kan du ta det på svenska? då hon pratade i sina termer... fattade ändå inte. känner ett behov av att veta då jag inte vill må såhär vet bara att det inte e bara depprision jag har. men vad mer då? grubblar så jag blir galen, kan inte låta bli ibland fast jag försöker tänka att bitarna kanske faller mer på plats nästa möte. ibland tänker jag att man borde skita i läkarna o bara leva, att man kanske bara e ett offer för deras diagnoser och att man e fullt normal bara trött i själen. vad vet jag?

flummigt inlägg idag.. hoppas du förstår hur jag menar iallafall!

Turkosa · 2008-04-26, 16:21

Visst är borderline en "slask" och "skulddiagnos" än idag! Överdiagnotisering ja, och underdiagnotisering helt av annat. Samma återkommande.

2008-04-20, 22:47	#1 (permalink)
seastar Member Silvermedlem Reg.datum: Apr 2007 Ort: Någonstans eller ingenstans.... Inlägg: 70 Krediter: 186	Dessa Diagnoser hur ska de ha det egenteligen? Var förra veckan hos en läkare väntat på tiden och äntligen hade de fått ett återbud. För att göra det kortfattat så hade min förra läkare misstanke om att jag skulle ha adhd vilket visade sig helt galet efter 20 min test och tio sidor resultat skrivits ut tittade min läkare frågande och undrade varför de misstänkt adhd.... Låg inte ens i närheten av gränsfall.... staplarna var höga som skyskrapor på mina resultat papper. Frågade ändå om resultatet kunde skilja mkt svaret var nej. Ska dit igen för fortsatt utredning vet inte vad jag ska tro om det hela man är helt förbryllad av dessa diagnoser, hon sa ngt om symptom som liknar adhd... biologiskt bla bla bla. stod som ett frågetecken. Vad menar du? Känns mest förvirrande i det stora hela. kommentera om ni känner för det! __________________ I'm feeling like I'm headed for a Breakdown I don't know why I'm not crazy, I'm just a little unwell I know, right now you can't tell But stay awhile and maybe then you'll see A different side of me // Title: Matchbox 20 - Unwell

2008-04-21, 23:47	#3 (permalink)
seastar Member Silvermedlem Reg.datum: Apr 2007 Ort: Någonstans eller ingenstans.... Inlägg: 70 Krediter: 186	Hej o tack för ditt inlägg. Ligger nog en hel del i det skulle jag tro, men visst e det ju så att man vill ha den diagnos som stämmer inte inte en populär sådan....har gått igenom antidepp meds som inte funkar nu adhd test så undra vad som kommer här näst? Vill ju bara veta varför jag mår som jag gör varför medecinen inte funkar som den ska har ju alltid bara trott att det varit depprision. frågan e ju om det e helt fel det med.. man vet ju inget numera känns det som. __________________ I'm feeling like I'm headed for a Breakdown I don't know why I'm not crazy, I'm just a little unwell I know, right now you can't tell But stay awhile and maybe then you'll see A different side of me // Title: Matchbox 20 - Unwell

2008-04-23, 18:18	#4 (permalink)
Flinda Junior Member Nykomling Reg.datum: Apr 2008 Inlägg: 3 Krediter: 38	20 sedan diagnos Jag fick en akuttid. Och fick prata med en psykiatriker i ung. 20 minuter. Han "gissade" på Bordeline... Fick ingen hjälp. Min husläkare skrattade och sa att lite sertralin nog skulle hjälpa. Att jag antagligen hade kraftig pms (och inget "allvarligare") och behövde en lite boost. Det hjälpte! Jag är med bara medicinens hjälp (och min egen vilja förstås!!) på väg att bli alldeles hel! Fick 6 månader efter akuttiden träffa en psykolog som tykte att jag var en stark, instiktsfull person som inte behövde någon hjälp för tillfället (men att jag var välkommen tillbaka om det skulle braka). Som jag känner mig ungefär. Inte vet jag, men 20 minuter är väldigt kort tid att formulera en diagnos på och sedan skicka hem patienten. Jag var ju inte bara otroligt deprimerad och utom mig, nu var jag ju diagnostiserad med något (som jag trodde)oövervinnerligt oxå. Såklart letade jag info på nätet . Först blev jag förskräckt, fick ännu mer panik. Sedan upplyst och av med många fördomar om Bordeline. Kanske är jag en bordis, kanske inte. Jag orkar inte bry mig just nu. Livet är lixom lite ljummet med lite sol och lite moln ibland. Inte ständig åska och storm. Så jag är nöjd, vad det än kallas...

2008-04-24, 07:06	#6 (permalink)
seastar Member Silvermedlem Reg.datum: Apr 2007 Ort: Någonstans eller ingenstans.... Inlägg: 70 Krediter: 186	[Hejsan! Instämmer pinus. 20 min är skrämmande min förra läkare gav mig medecin på 40 min sertralin första gången jag skulle ta medecin. Var på utredning innan och ingen medecin diskuterades knappt möjligen skulle de tas upp i framtiden då de visste mer. sen flyttade jag bytte läkare fick äntligen en tid efter 40 min hade jag ett recept på apoteket. började ta dem tålde dem int fick kli och exem. ringde läkaren motvilligt bytte han medecin till Edronax. Denna medecin har jag svaga minnen vad som hände de 2 första veckorna hade blivit enligt min värninna. stirrig, spegelfixerad, pratig mm och jag minns knappt inget av de veckorna detta lugnade ner sig och den funkade bra tills jag blev aggresiv på den och valde sluta själv fick ingen kontakt med min läkare så jag tog beslutet själv. Fick en ny läkare som var kanon han lyssnade och brydde sig han skrev ut effexor blev lite konstig på den med 4 dagar stirrig massa energi pratig men detta gick över funkade riktigt bra ett tag förutom att jag blev tröttare och nästan inte kontaktbar ibland imed jag hade minsta dos så kunde han inte testa och minska så då satte han mig på utredningen för adhd. vilket som ni såg i tidigare inlägg visade sig vara fel. Ny har man en ny läkare igen och diagnosen i sig skiter jag i jag vill egentligen bara veta vad som kan få mig må bättre. Nu har ni fått en bild av min story skriv gärna mer vad ni vatt med om kram på er!! __________________ I'm feeling like I'm headed for a Breakdown I don't know why I'm not crazy, I'm just a little unwell I know, right now you can't tell But stay awhile and maybe then you'll see A different side of me // Title: Matchbox 20 - Unwell

2008-04-24, 22:07	#7 (permalink)
pinus Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Apr 2008 Inlägg: 103 Krediter: 412	Bemötanden från läkare En av de värsta erfarenheterna från läkare jag mött är hon som när jag tyckte att jag inte kände igen mig i hennes utlåtande om mig sade att hon minsann var en erfaren psykiater och att hon vet när hon inte skall ge sig in i maktkamp med en patient och att jag kunde läsa om diagnosen på biblioteket. Där satt jag på biblioteket och läste om personlighetsstörningar, funderade på vilken av dem hon menade att jag hade och vilken som eventuellt kunde tänkas passa in på mig. Till slut kände jag mig så osäker att jag blev arg och tyckte att så får det inte gå till. Så skrev jag ett brev till överläkaren och klagade. Sedan bytte jag läkare. Jag fick också veta både av min psykolog och den nya läkaren att den läkare jag klagat på hade både alkoholproblem och egna psykiska störningar. De mest sympatiska läkarna tycker jag är de som inte varit så snabba med att sätta en stämpel i pannan på en.

2008-04-21, 22:39	#2 (permalink)
pinus Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Apr 2008 Inlägg: 103 Krediter: 412	Jag är ingen expert på området men jag undrar om det inte går mode i dessa diagnoser. För över tio år sedan fick jag diagnosen borderline, som då delvis var lite av en "slaskdiagnos" som folk fick i brist på bättre eller när man inte hittade något som riktigt stämde in. När jag flyttade till annan ort och fick en ny läkare var de väldigt förvånade över att jag fått den diagnosen och tyckte den inte stämde alls. Nu, drygt tio år senare och ännu en flytt undrar läkaren om jag inte har asperger, något jag inte alls tycker att stämmer in. De senaste åren har man gjort stora framsteg i neurologi, något som också lett till att man överdiagnostiserar i stället för underdiagnosticerar, dvs diagnoserna har blivit "populära".

2008-04-23, 23:19	#5 (permalink)
pinus Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Apr 2008 Inlägg: 103 Krediter: 412	Det finns två sidor av det där med diagnoser. Ena sättet att är att strunta i diagnosen och se till vad det egentligen är som är problemet. Vad hindrar en från att leva så som man skulle vilja? Det kan handla om symptom eller rädslor eller något annat. Det andra är att hitta en symptombeskrivning (=diagnos) som man känner igen sig i och verkligen tycker att det här stämmer in på mig. Problemet med det som jag personligen upplevt det kan vara att det blir onödigt mycket funderande (är jag verkligen sådan här, stämmer det här in på mig, betyder det att det här som jag tycker är normalt i själva verket är sjukt). Ett samtal på 20 minuter borde inte kunna räcka till för att sätta en diagnos, däremot möjligen för att ge läkaren en ledtråd om vad man kunde fundera på för diagnoser.

2008-04-24, 22:45	#8 (permalink)
seastar Member Silvermedlem Reg.datum: Apr 2007 Ort: Någonstans eller ingenstans.... Inlägg: 70 Krediter: 186	Hej pinus! känner igen mig i det du skriver vissa borde inte få vara läkare. Har precis som du suttit och letat efter olika diagnos och försökt förstå hur de tänker. skönt o veta att det e fler som tänker lika dant inte blir man klokare dock de kan väl förklara sig bättre. sa till min senaste läkare kan du ta det på svenska? då hon pratade i sina termer... fattade ändå inte. känner ett behov av att veta då jag inte vill må såhär vet bara att det inte e bara depprision jag har. men vad mer då? grubblar så jag blir galen, kan inte låta bli ibland fast jag försöker tänka att bitarna kanske faller mer på plats nästa möte. ibland tänker jag att man borde skita i läkarna o bara leva, att man kanske bara e ett offer för deras diagnoser och att man e fullt normal bara trött i själen. vad vet jag? flummigt inlägg idag.. hoppas du förstår hur jag menar iallafall! __________________ I'm feeling like I'm headed for a Breakdown I don't know why I'm not crazy, I'm just a little unwell I know, right now you can't tell But stay awhile and maybe then you'll see A different side of me // Title: Matchbox 20 - Unwell

2008-04-26, 16:21	#9 (permalink)
Turkosa Member Silvermedlem Reg.datum: Jan 2008 Inlägg: 60 Krediter: 199	Visst är borderline en "slask" och "skulddiagnos" än idag! Överdiagnotisering ja, och underdiagnotisering helt av annat. Samma återkommande.

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning