Änglaflickan Inez

vi kan snacka, om du vill... bara pm:a eller komma till chatten(är där rätt ofta)

Johanna Ö

Jag har haft Borderline. JA jag skrev HAR HAFT. Jag har en oerhört skicklig terapeut. Han är faktiskt fantastiskt bra och mängder av enorma förändringar i mitt liv har skett sedan han kom in i mitt liv.

Jag kan som exempel säga att jag hade absolut ingenting i mitt liv. Inget jobb, nästan inga vänner, dålig kontakt med min familj, inget körkort, inga pengar (levde på socialbidrag). Det enda som höll mig uppe var att jag var relativt duktig i idrott.

Min barndom var en skräckupplevelse. Jag var alltid fullständigt skräckslagen. Jag blev mobbad och utfryst och hatade mig själv mer än allt annat. Jag var sopkorg hemma och jag fortsatte vara det i skolan.

Man kan säga som så här: Idag har jag fast jobb sedan 4 år tillbaka, STORMTRIVS på mitt jobb! Älskar mina kollegor och mina arbetsuppgifter. Jag har vunnit tävlingar i idrott, läste upp mina betyg på Komvux och fick högsta betyg i ALLA ämnen. Klarade en yrkesutbildning med högsta betyg i allt. (läkarsekreterare), har flera riktigt lojala vänner som jag vårdar högt, har körkort, bil och rätt okej lön. Jag har också betydligt bättre kontakt med min familj och lever ett normalt liv.

Däremot kan jag ju säga som så här; jag kommer alltid ha vissa saker som är känsliga för mig. Jag kan bli rädd (vilket är ganska typiskt för Borderline) - extremt rädd! Men jag har alltid mina redskap nära till hands som min terapeut gett mig och som jag alltid kan luta mig mot. Jag har redskap för exakt ALLA situationer som kan hända vilket tyder på att jag har en terapeut som är extremt duktig på att se VAD jag behöver och exakt NÄR.

Han har en fingertoppskänsla för när jag behöver bli lugnad eller när jag behöver tro på mig själv - två komponenter som inte alltid går ihop. Försöker han få mig att tro på mig själv i fel tillfälle så kan det resultera i att jag blir skräckslagen och tvärtom. Så det krävs verkligen fingertoppskänsla!

Han har också varit extremt tydlig med allt han sagt till mig. Ett exempel är när han vill ge mig makten att göra vad jag vill av mitt liv. Jag har varit en FRUKTANSVÄRT HÅRD människa - mot mig själv. Jag har hatat mig själv över allt annat och just DE orden kunde jag lika gärna tolka som ett krav - något jag MÅSTE GÖRA. Istället handlar det i mitt fall om precis tvärtom!! Det handlar om att jag har makten över mitt eget liv, friheten att avstå från att göra så mycket och bara kunna lita på mig själv, min instinkt och att jag INTE behöver göra så mycket. Bara den vetskapen - eller det redskapet - gör att jag kan lugna mig själv på bråkdelen av en sekund om jag skulle råka bli rädd för något.

Jag tror - att om man hittar någon som är tillräckligt tydlig (så att man inte missförstår något - något som många med Borderline ofta gör), är lugn och kan ge förtroende, och har fingertoppskänsla för vad någon med Borderline behöver och NÄR han eller hon behöver VAD - så tror jag att väldigt många med Borderline kan bli av med det mesta av sina problem.

Jag har kämpat hårt för att komma dit jag är nu. Men den största bedriften var att inte göra något alls. Att inse att jag duger som jag ÄR och att jag kan älska mig själv som jag ÄR - utan att prestera eller bevisa för mig själv och andra att jag är värd kärlek. DET var utmaningen!!!

Kram på er som hoppas och tror!
/Johanna

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

devilizh

Jag har en bra kontaktperson på enhet a i pite har gått till han i snart 5-6år. han kan mig utan o innan, han vet mer om mig än vad jag själv gör! Jag har nyss börjat upptäcka mig själv..vad jag gillar att göra m.m
Och tanken har slagit mig om jag faktiskt inte är liiiite väl hård mot mig själv. Har äntligen fått 3 fasta punkter i mitt liv o det har jag aldrig haft förut, något att kämpa för alltså men ibland vill jag bara ge upp...

Monarchy

Har bara varit i ett förhållande, å det kände jag länge att jag inte hade dom rätta kännslorna men det kändes bra ibland, men jag var förvirrad över det mesta, ville inte vara ensam och jag drog ut på det länge innan jag tillslut gjorde slut efter 6 månaders förhållande.
Har svårt att komma över personer, 3 personer som jag har ganska starka kännslor för, tror aldrig jag kommer kunna komma över dom. Iaf alla..

(2) uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nervärdering.


Jag vet inte riktigt.
Enda exemplet jag vet av är ,att jag tyckte en tjej var jätte bra osv, sen när blev lite motgångar mellan oss, så slutade jag prata med henne helt. Titta aldrig henne i ögonen i skolan eller hejjade.
(jag har kännslor för henne men när hon inte hade samma sak tillbaka så blir jag bara jätte avundsjuk och ogillar henne.) (samtidigt som jag har kvar kännslorna..
förvirrande.

(3) uppvisar identitetsstörning, dvs varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla


Jag vet inte riktigt här heller, jag tycker att jag är en bra person, och kan få bra betyg osv, men det funkar inte i skolan och jag känner att jag aldrig kommer bli nått (för dålig), tänker ständigt dåligt om mig själv.


Jag kan dock känna tänka saker som frågasätter livet, allså är det jag i spegeln,osv.

(4) visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (tex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Obs: Sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte in här.


Allså, vadå, att att jag är slö och aldrig orkar göra nått? Energilös (slösaktighet?)
drogmissbruk, njea, men jag känner att jag vill knarka bort alla problem/verkligheten om jag fick chasen.


(5) uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester eller suicidhot eller självstympande handlingar.


Jag hotar att ta livet av mig, delvis för jag vill och att jag ”älskar” att folk tycker synd om mig. vill ta livet av mig, skär mig ibland men står oftast imot för att jag inte vill att nån ska se ärren osv. Ständiga självmordstankar, har det väldigt ofta. Varje dag.


(6) är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (tex intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)


de vetja inte, jag mår ganska jämnt dåligt, visst vissa dagar är sämre än ändra.
Då jag är mer nerstämd, irriterad.

(7) känner en kronisk tomhetskänsla




Känner alltid samma, jag känner tom för att det är kaos i skallen, kan inte focusera på tankar/kännslor/minnen, hålla dom kvar i skallen, eller ja tänka på gamla saker jag varit med om för de kommer jag inte ihåg, (brukar var väldigt svårt) och ja minnet är skit dåligt.

( uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (tex ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)


När det brister för mig så brister det helt. Det stämmer faktist. Brister det kan jag inte kontrollera mig, vad jag märkt iaf.
Men det händer inte ofta alls. Men jag kommer ihåg från förra året, då var min bästa kompis kan man säga, bra kompis iaf, tror han höll på att retas, jävlas,om och om igen, till slut brast det och jag okontrollerat slog honom i huvudet, pulsen i tusen och skakar typ av adrenalin.



(9) har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symtom


ja jag har minnes störnning iaf. Jag är rädd för andar eller liknade ,så när det är kväll/natt så måste jag alltid titta bakåt (eller springa) då jag ska till rummet för jag tror nått ska komma och ta mig typ. Nått sånt.


Brukar behöva ha täcket på mig (instoppat runt mig ,från topp till tå) för att känna mig trygg då jag ska sova. (har varit så hela livet typ, iaf bra många år)
men det börjar bli bättre nu, är jag lugn och det är jätte varm så brukar det kunna gå bra att jag har täcket halft av mig osv.
Men är jag rädd så måste jag ha täcket instoppat runt mig. Och tex fönsterlampan tänd.


Det är vad jag kommer på nu såhär iaf.

Vad tror du om mina svar?

Johanna Ö

Monarchy... Det finns många som har Borderline utan att uppfylla alla kriterierna fullt ut... det finns många "typer" av Borderline. Men det innebär inte att man är sjuk för det. De flesta av oss har olika symptom som är typiska för psykiska sjukdomar. Men symptomen är mänskliga, de är delar av psyket och bara för att man tillfälligt exempelvis känner tomhet, så innebär det inte att man är sjuk.

Men om du mår dåligt, så finns det väldigt bra hjälp att få. De flesta som söker terapi idag, tror jag är helt normala människor med helt normala problem - men som ser hinder i sina liv ofta pga känslomässiga blockeringar och söker därför hjälp. Det är helt otroligt vad en skicklig terapeut kan åstadkomma. Jag kan varmt rekommendera att leta upp en bra terapeut i så fall.

Ta hand om dig!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Monarchy

jo precis.

har börjat gå hos samtal hos vuxen psyk, dock hos en sjuksköterska, som har 20år erfarenhet av samtal med psykiskt sjuka. han verkar proffsig så litar på honom. har gått där 2 gånger nu, tyvär så har det blivit 2 veckor mellan besöken men det blir nog bättre efter nästa gång.
Han säger att det ser ut att vara depression eftersom jag fyller upp många av "kräven" eller vad man säger.

fast känns som om han bara tror jag har depression fast jag kan ha nå mer komplicerat (jag vet inte om jag har det eller inte)

så ja, vi ser väl hur det går.

per n illa

rätta mig om du vill, men

allt du skriver är inte sant det finns ingen vuxenpsykiatri där man
har en ss som oavsett kvalifikationer tar hand om en 18 åring och säger att man ska träffas si åsp många gånger, å diagnosen depression på en
gång å du tror å han tror det är du som inte vill han diagnos å då du säger att du är 18 år säfer jag att du stannat där i ålder, går du i skolan
alla andra går på gymnasium i den åldern.... så
hej på dej

Monarchy

vad snackar du om?

Jag har gått till vuxen psyk, vi har sagt att ungefär 4-5träffar behövs, det kan bli 3 det kan bli 10.
sen efter det ska vi utvärdera samtalen och vad jag behöver för hjälp mer specifikt.
Han har inte gett mig diagnosen Depression!! det får han inte göra
men han säger att mycke tyder på att jag lider av en depression.
Vi ska träffa en läkare som ska ställa diagnos nångång i framtiden (ganska snart hoppas jag)
och om läkaren kan hjälpa mig genom mediciner eller inte.

(jag förstår dock inte vad du pratar om när du säger)
"du säger att du är 18 år säfer jag att du stannat där i ålder, går du i skolan
alla andra går på gymnasium i den åldern"

?? .. ja jag är 18 år , ja jag går på gymnaiset? varför skulle jag inte göra det? vad vill du komma till?

Turkosa

Tyvärr kan människor i kris få borderline diagnos också(!) Även de som har PTSD egentligen, fast PTSD är så "lättställd" diagnos.

Morticia

Jag har läst igenom tråden och tänkte dela ett par saker jag kom att tänka på.

Idag kan man få både diagnos BPS (Borderline Personlighetsstörning) och IPS (Emotionell Instabil Personlighetsstörning), men båda är olika namn på samma sak. Vilken man får beror på vilken manual/vilket klassificeringssystem din läkare använder sig av. Båda är lika "rätt".
Diagnosen går att testa fram.
Jag fick diagnosen efter att min första psykolog samt läkare hade den misstanken och därmed fick jag göra tester hos min nuvarande psykolog/terapeut som är specialiserad på bla BPS/IPS. För att få diagnosen ska minst fem av nio kriterier vara uppfyllda.

Jag går för närvarande DBT (Dialektisk Beteendeterapi) som anses vara den bästa terapeutiska behandlingen för "bordisar". Alla kommuner tillhandahåller tyvärr inte det alternativet och kön kan vara mycket lång där det finns. I min kommun måste man inte ha diagnosen BPS/IPS för att få tillgång till DBT, men man måste ha åtminstone fyra av nio kriterier uppfyllda. Jag vet att även det ser olika ut från kommun till kommun.

När det gäller BPS/IPS så brukar man inte prata om sjuk/frisk. Det är ingen sjukdom utan en störning. Prognosen är mycket god vid bra terapeutisk behandling och de allra flesta blir förr eller senare sk "Utläkt BPS/IPS".

För er som vill veta mer eller upptäcka att det finns lika många varianter av BPS/IPS som personer med diagnosen kan jag tipsa om www.borderline.nu


Kram på er!