Deprimerad ensam tänkare

Anpassad Rebell · 2008-08-09, 16:42

--raderat--

The Insight · 2008-08-09, 16:51

Tja, känner igen mig i de du skriver, jag är sockså rädd att skada folk genom att säga vissa saker, speciellt genom att säga sanningen, jag har i alla fall kommit fram till sanningen om mig själv, eller kanske inte, men jag är förberedd på sanningen, för jag har bara ett enda mål o det är att bli lyckligare, jag bryr mig inte om vilka brister jag har längre, om jag vekligen har brister och om det inte beror på dåligt självförtroende så är jag villig att acceptera det, det måste jag göra, hur ska jag annars kunna gå vidare, vi skulle kunna spinna vidare på det här, jag har inte tänkt så mycket på det om att säga saker som man lider av och som kan skada andra, men jag vet att jag gick omkring och tänkte så förut, du verkar vara i en period då du tänker mycket på jusst sånt, om du vill öppna ditt hjärta o bryta ner mig totalt så är min msn: gottmedgodis@hotmail.com

whoami · 2008-08-09, 18:43

Jag lyssnar mer än gärna du. Och är du rädd för att orsaka skada så är det bara att dumpa skiten i ett PM.

Du är varmt välkommen.

Ms Mercury · 2008-08-10, 09:43

Hej o välkommen.
Dela med dig. Läs lite trådar o posta mer själv. Det är därför sidan finns.
Hoppas få läsa mer av dig
//Ms Mercury

Anpassad Rebell · 2008-08-10, 15:34

--raderat--

Ms Mercury · 2008-08-10, 15:47

Jag väljer oxå att vara anonym...Jag tycker inte att man är svag för det.
Utnyttja det istället o få ut allt du tänker på.
För mig är det en enorm lättnad att kunna skriva av mig. Det är skönt att känna gemenskapen.

Bentleys · 2008-08-10, 17:39

Anpassad Rebell. Tack. Hade precis tänkt skriva det du skriver. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med min skit. För jag tror inte att någon vill höra vad jag har att säga. Men vad har jag att säga? Antagligen ingenting, förutom att livet är så obegrpiligt fånigt.

Jag har ångest över att ta itu med tillvaron (jag har tydligen GAD och provar medicin mot det.) Men jag får också ångest över att tillvaron är så tom, så meningslös och är ett totalt påhittat spel. Så varför skulle jag vilja vara med?

Hade också en respektlös far. En egocentrisk vardagsrebell. Hur förhåller man sig till det? Man tystnar. Försöker vara perfekt. Försöker prestera så in i helvete.

Ja, hur som helst. Hur överlever man? Är det som Schopenhauer säger, att ljuspunkterna bara finns i estetiska upplevelser? Jag tror det. Bara det att jag inte kan hitta dom. För jag tycker inte att Batman-filmen, espresso-maskiner, cafe latte, MQ, Allsång på Skansen eller Elle Interiör uppfyller mina krav på estetik.

komplex · 2008-08-10, 18:47

Citat:

Ursprungligen postat av Anpassad Rebell

Jag ska säga som det är. Jag är inte här för att förändra mig utan här för att jag behöver gemenskap. Gemenskap med människor som tycker som jag. Som tycker att livet är en enda plåga. Som trots vänner känner sig totalt ensam. Ensam i sitt behov av att få utrycka hur jävla skit den här världen är. Jag vet inte om det här forumet kan ge mig den gemenskapen. Men jag klarar inte längre av att bara hålla det inom mig och försöka att inte tänka. Orkar inte försöka vara normal och lycklig. Ska säga att jag är jävligt rädd för att skriva här. Det jag är mest rädd för är att mina mest negativa tankar om livet ska bekräftas. Jag är också rädd att jag ska skada någon svag människa som står på gränsen. Jag vill öppna mitt hjärta och ösa ut min skit så jag kan känna att jag lever! Men om skiten skadar andra människor som inte kan hantera den så måste jag hålla tyst. Och om jag inte håller tyst så kanske det är nån som tystar mig. Och det är då jag dör innuti. Det här kanske blir min enda post. Eller början på mitt nya liv. Nu tänker jag inte skriva mer. Nu tänker jag bara iakta. Ett tag.

(Fan vad skönt att få skriva. Nu mår jag bättre, i några timmar eller några dar.)

Jag gillar verkligen din signatur. Passar in på mig också, fast jag har aldrig lyckats anpassa mig. Söker också gemenskap med andra som inte "åkt räkmacka" genom livet och möjligheten att skriva av mig. Jag hoppas också att mina erfarenheter kan bli till glädje för någon annan.

Jag ser fram mot att läsa många flera inlägg från dig!!

Anpassad Rebell · 2008-08-10, 23:06

--raderat--

Bentleys · 2008-08-10, 23:46

Håller med. Jag har ett extremt ambivalent förhållande till det ideala livet. Har jobbat hårt för att nå det. Antagligen därför jag mår som jag mår idag. Fast, fränt jobb. Lägenhet på rätt ställe. Tjej, som ville ha familj och framtid med mig. Och jag ville ju ha allt det där. Men samtidigt ville jag det inte. Jag ville inte vara med och spela spelet. För det är ju komplett trams. Har suttit på parmiddagar, gått vinprovarkurser... och bara hatat mig själv. Jag föraktar dom. Och jag hatar mig själv för att jag är en sån hora. Och jag hatar att jag hatar mig och dom...

Nej, jag vill inte må bra så att jag kan leva det ideala livet. Tvärtom. Jag vill må så pass bra att jag kan bli ärlig mot mig själv och göra det JAG vill. Och det jag vill är inte att leva som i en Hannes Holm och Felix Herngren-film. Jag vill... inte vet jag. Bara att folk ska vara ärliga mot varandra. Vara generösa. Inte vara så självupptagna, utan börja lyssna på andra än sig själva. Och det går ju stick i stäv med dagens trend, som bara går ut på att hamstra och inreda sina hem. Fast jag vill ju också bo mysigt... Så jag förstår vad du menar med välvilja, fast på våra villkor...

2008-08-09, 16:42	#1 (permalink)
Anpassad Rebell Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 106 Krediter: 393	Deprimerad ensam tänkare --raderat-- Senast redigerad av Anpassad Rebell den 2008-08-13 klockan 23:33.

2008-08-09, 16:51	#2 (permalink)
The Insight Senior Member Diamantmedlem Reg.datum: Jul 2007 Ort: Stockholm Inlägg: 423 Krediter: 1 544	Tja, känner igen mig i de du skriver, jag är sockså rädd att skada folk genom att säga vissa saker, speciellt genom att säga sanningen, jag har i alla fall kommit fram till sanningen om mig själv, eller kanske inte, men jag är förberedd på sanningen, för jag har bara ett enda mål o det är att bli lyckligare, jag bryr mig inte om vilka brister jag har längre, om jag vekligen har brister och om det inte beror på dåligt självförtroende så är jag villig att acceptera det, det måste jag göra, hur ska jag annars kunna gå vidare, vi skulle kunna spinna vidare på det här, jag har inte tänkt så mycket på det om att säga saker som man lider av och som kan skada andra, men jag vet att jag gick omkring och tänkte så förut, du verkar vara i en period då du tänker mycket på jusst sånt, om du vill öppna ditt hjärta o bryta ner mig totalt så är min msn: gottmedgodis@hotmail.com __________________ Jag har insikt i livet, men bara från mitt eget liv, mitt namn beskriver något som jag eftersträvar.

2008-08-10, 09:43	#4 (permalink)
Ms Mercury Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 669 Krediter: 2 224	Hej o välkommen. Dela med dig. Läs lite trådar o posta mer själv. Det är därför sidan finns. Hoppas få läsa mer av dig //Ms Mercury __________________ "Om något kan gå fel så kommer det göra det"

2008-08-10, 15:34	#5 (permalink)
Anpassad Rebell Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 106 Krediter: 393	--raderat-- Senast redigerad av Anpassad Rebell den 2008-08-13 klockan 23:34.

2008-08-10, 15:47	#6 (permalink)
Ms Mercury Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 669 Krediter: 2 224	Jag väljer oxå att vara anonym...Jag tycker inte att man är svag för det. Utnyttja det istället o få ut allt du tänker på. För mig är det en enorm lättnad att kunna skriva av mig. Det är skönt att känna gemenskapen. __________________ "Om något kan gå fel så kommer det göra det"

2008-08-09, 18:43	#3 (permalink)
whoami Member Silvermedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Finland Inlägg: 66 Krediter: 237	Jag lyssnar mer än gärna du. Och är du rädd för att orsaka skada så är det bara att dumpa skiten i ett PM. Du är varmt välkommen.

2008-08-10, 17:39	#7 (permalink)
Bentleys Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Sep 2007 Inlägg: 11 Krediter: 69	Anpassad Rebell. Tack. Hade precis tänkt skriva det du skriver. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med min skit. För jag tror inte att någon vill höra vad jag har att säga. Men vad har jag att säga? Antagligen ingenting, förutom att livet är så obegrpiligt fånigt. Jag har ångest över att ta itu med tillvaron (jag har tydligen GAD och provar medicin mot det.) Men jag får också ångest över att tillvaron är så tom, så meningslös och är ett totalt påhittat spel. Så varför skulle jag vilja vara med? Hade också en respektlös far. En egocentrisk vardagsrebell. Hur förhåller man sig till det? Man tystnar. Försöker vara perfekt. Försöker prestera så in i helvete. Ja, hur som helst. Hur överlever man? Är det som Schopenhauer säger, att ljuspunkterna bara finns i estetiska upplevelser? Jag tror det. Bara det att jag inte kan hitta dom. För jag tycker inte att Batman-filmen, espresso-maskiner, cafe latte, MQ, Allsång på Skansen eller Elle Interiör uppfyller mina krav på estetik.

2008-08-10, 23:06	#9 (permalink)
Anpassad Rebell Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 106 Krediter: 393	--raderat-- Senast redigerad av Anpassad Rebell den 2008-08-13 klockan 23:34.

2008-08-10, 23:46	#10 (permalink)
Bentleys Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Sep 2007 Inlägg: 11 Krediter: 69	Håller med. Jag har ett extremt ambivalent förhållande till det ideala livet. Har jobbat hårt för att nå det. Antagligen därför jag mår som jag mår idag. Fast, fränt jobb. Lägenhet på rätt ställe. Tjej, som ville ha familj och framtid med mig. Och jag ville ju ha allt det där. Men samtidigt ville jag det inte. Jag ville inte vara med och spela spelet. För det är ju komplett trams. Har suttit på parmiddagar, gått vinprovarkurser... och bara hatat mig själv. Jag föraktar dom. Och jag hatar mig själv för att jag är en sån hora. Och jag hatar att jag hatar mig och dom... Nej, jag vill inte må bra så att jag kan leva det ideala livet. Tvärtom. Jag vill må så pass bra att jag kan bli ärlig mot mig själv och göra det JAG vill. Och det jag vill är inte att leva som i en Hannes Holm och Felix Herngren-film. Jag vill... inte vet jag. Bara att folk ska vara ärliga mot varandra. Vara generösa. Inte vara så självupptagna, utan börja lyssna på andra än sig själva. Och det går ju stick i stäv med dagens trend, som bara går ut på att hamstra och inreda sina hem. Fast jag vill ju också bo mysigt... Så jag förstår vad du menar med välvilja, fast på våra villkor...

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning