whoami

Härlig tråd.

Håller med fullständigt här. Dagens samhälle främjar verkligen inte ett hälosamt och uppbyggande, socialt samspel, som oavsett vilket förblir vårt viktigaste och mest grundläggande behov. Det finns inte tid eller tanke över för sånt, och under hela vår uppväxt lär vi oss att värdera val som ska främja vårt materiella välstånd.

Något som besvärar mig mycket personligen, är hur oerhört mycket man måste vilja och välja och bekymra sig över, saker som relaterar uteslutande till ens framtida karriär och ekonomiska situation. Det kräver så mycket energi och tankemöda, att det inte blir något över för att, annat än med ytlighet ägna sig åt det som vår försörjning egentligen syftar till att underhålla. Vilket är förhållandet till våra medmänniskor. Det är ju det som i grund och botten skänker välmående.

Själv så är jag fullständigt ointresserad utav alla dom förmåner som samhället har att erbjuda, med det undantaget att det skulle tjäna mina medmänniskors välmående. När min omgivning mår bra så mår jag bra.

Jag hyser uppriktigt talat förakt emot pengar, det enda jag uppskattar med det är att det kan tjäna till att hjälpa andra. Men det slutar med att man tjänar det materiella istället för att låta det tjäna oss, för det är så samhället fungerar. Ska man ha pengar, då måste man anpassa sig till hur det fungerar därute. Det verkar bara bli svårare att söka försörjning utan att hamna i det läget, man måste i grunden vara en hänsynslös egoist med endast falsk välvilja för att finna framgång.

Anpassad Rebell

--raderat--

whoami

Haha, wow.

Allting ska syfta till att locka till sig en lämplig hona att para sig med.
Det där har jag med tänkt på, hur det ligger som en bakgrund till allt man gör.

Till och med din ärlighet i denna stund: "kanske finns här nu någon tjej som tänker; jävlar, vilken uppriktighet och självinsikt! Så uppfriskande, den här mannen vill jag ligga med!"

Det är jävla tragiskt, jag håller med. Det ligger alltid högt hos mig, jag satsar på att vara smart och begåvad och prestera med mina talanger för att glänsa. Man kommer inte ifrån tankesättet vare sig man vill eller inte.

Men samtidigt trotsar jag det. Jag hatar att vara så simpel. Jag skiter avsiktligt i att göra mig fin till det yttre, jag har på mig töntiga gamla skitkläder och struntar i att raka eller frisera mig, och är allmänt tramsig och konstig så långt jag vågar och vill. Jag vill helt enkelt inte vara med i den där jävla leken, och man känner av den hela tiden, i allt människor gör i sociala sammanhang. Till och med dom som redan har någon ska glänsa för att få bekräftelse och känna att; den där, den kunde jag haft om jag inte redan var upptagen.

Och jo, jag måste ändå erkänna att som ett högre syfte till allting, ligger trots allt att "locka till sig en hona".

Haha, notera för övrigt hur jag tidigare i en annan tråd, lite självföraktande hintade till den här saken:
Ngn som är vaken?

Ms Mercury

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

whoami

Jag tycker det låter helt rimligt. Vi är ju djur. Vi arbetar för att äta, vi äter för att leva, vi lever för att föröka oss. Grundläggande sett är det så, men sen har vi välutväcklade hjärnor som rymmer en jävla massa påhitt, både bra och dåliga.

Men ibland undrar man; är det feghet och rädsla som gör det till olika saker, eller är det moralisk styrka? Vad har störst inflytande?

Jag tror det är rätt få som inte gör det.

Bentleys

Fan vad mysigt det blev här nu då...

Men Anpassad rebell, jag håller med. Även i sin sämsta stund, i ett forum för folk som mår som sämst, så gör man ändå det där lilla extra för att verka lite smartare, lite klurigare... lite mer svårplacerad. För att man vill hålla alla dörrar uppna, utifall att... Sen så säger man inte så mycket, för säger man ingenting så har man ingenting sagt. Och då behöver man inte äta upp nånting heller.

Men det dunkelt sagda är också det dunkelt tänkta, så fram med det bara.

Ms Mercury

Min hjärna har massa påhitt tycker jag...
I det här landet behöver man knappt arbeta för att äta, äta gör man på 5 min. Mycket tid att föröka sig på......

"är det feghet och rädsla som gör det till olika saker, eller är det moralisk styrka? Vad har störst inflytande?"

Ja säg det....Svåra frågor, vad tycker du själv?

Bentley, personligen har jag ofta alla dörrar och fönster öppna. Svårt att veta när man ska stänga dom bara...

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

Bentleys

Ms Mercury: Nej, det är inte så svårt att veta när dörrarna ska stängas. Det svåra är att våga göra det. Personligen är jag livrädd för att bränna några broar. Därför säger jag ja till allt och visar mig alltid från min bästa sida. Så alla tycker att jag är en toppen-kille och ber mig ställa upp på ännu mer grejer. Och jag vill inget annat än säga nej. Dra åt helvete. Aldrig mera. Istället blir det ett litet halvkvävt... nja. Som blir ett ja. Och självföraktet bara växer. Snacka om att bränna sig själv i båda ändar. Och jag gör det tydligen med glädje.

Ms Mercury

NEJ!
Det är något att öva på. Livet kan gå galant utan att man toppresterar hela tiden. Visst ska man ställa upp på folk i sin närhet, men ingen dör juh om du låter bli.
Men det är en svår situation.. Prova att säga nej och se vad som händer..

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

Anpassad Rebell

--raderat--