![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Depression stress Här finner du frågor om depression, manisk depression, stress, utbrändhet, cyklotomi dystomi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Nu vet jag inte riktigt vart det här inlägget hör hemma, passar på att rabbla upp det som stör mig så kanske något passar in (?)
Jag började sova dåligt i höstas, när jag går i skolan (sommarlov, gymnasiet) blir det inte många timmars sömn, när jag väl sover så sover jag bra, men det tar tid innan jag somnar. Jag tror att jag har svårt att sova för att jag spänner mig och oroar mig över mycket, bland annat betygen och allt fel man lyckas göra dagligen. Det leder till att jag är trött på dagarna, gör sämre ifrån mig = sover ännu sämre och så håller det på. Jag trivs i skolan och sommarjobbet är toppen, men så fort jag kommer där i från eller stannar upp, känns allt verkligen skit.. orkar inte inbilla mig själv att jag är glad och humöret dalar, får ont i magen och känner mig allmänt värdelös. Detta har resulterat i att min familj fått stå ut med ganska mycket oförtjänt skäll, av en trött självhatande tonårsdotter... Jag vet att jag egentligen inte har någon orsak till att må dåligt, eller något, jag har inte blivit utsatt för något eller så.. men... ja.. det här blev ju inte logiskt på en fläck.. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Member
Bronsmedlem
|
Citat:
Psykologi är väldigt krångligt :P det är ofta så att man inte vet vad som sätter igång dåligtmåenade. det kan man frå fram om man går till psykolog och gräver lite :P seb är ju inte jag expert på sånt hära heller. men något fel är det om man hatar sig själv, kom ihåg det! har du fått mycket kärlek när duvar liten tex? hade så bra
__________________
Du är vad du gör dig själv. Och träning är den ultimata lyckogivaren enligt mig. |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|