kass_i_magen

Oerhört skönt att veta. Synd att minnet är så dåligt, blir tvungen att påminna sig själv konstant. I verkliga livet ser man nästan inget annat än positiva människor. Givetvis är det en maskerad många gånger, men det är svårt att inte känna sig ensam. Folk upplever säkerligen mig som glad och positiv också.

The Insight

Ok, hur ska du lösa ditt dilemma? psykolog? jag tror nog både du och jag har utmattningsdepression, jag har också svårt att minnas saker, grymt svårt, det märks på jobbet tex

__________________
Jag har insikt i livet, men bara från mitt eget liv, mitt namn beskriver något som jag eftersträvar.

kass_i_magen

Som jag ser det är professionell behandling den enda möjligheten. Problemet där är hur svårt jag har att ta mig för saker. Små saker som att handla kläder, ringa vårdcentralen angående den där ömma tån eller skicka in ansökningspapper till skolan, sådant tar tid för mig. Jag väntar in i det sista med precis allt. Hur ska det gå när det inte finns någon klar deadline?

Jag hade vissa svårigheter på mitt jobb när det gällde minnet. Men det var även före jag verkligen uppdagat att jag har problem. Har alltid trott att det legat i min personlighet, mitt taskiga minne. Men å andra sidan kanske det hela tiden varit kopplat till mina problem. Ett av mina allra första minnen överhuvudtaget är av ett läckande element på min fars kontor. Jag var nog inte mer än tre då. Jag var övertygad om att vi skulle drunkna, helt hysterisk. När jag tänker tillbaka på min barndom är de flesta minnen av negativ natur. Så funkar jag, bra saker försvinner ur mitt minne, men de negativa minnena, dem man vill glömma, de präntas in och dröjer sig kvar.


Vad jobbar du med om man får fråga? Hur pass lidande blir jobbet? Ligger det på en stadig nivå eller blir det värre?

Ms Mercury

Hej igen...
Blev lite nyfiken, är minnet enda problemet på jobbet? Jag orkar nämligen inte gå till mitt längre, fast det är ett sketet deltidsjobb där jag i stort sett sköter mig själv.
Jag inser att du inte frågade mig men jag kan säga att jag bara blir sämre o sämre. Har käkat olika antidepp några år nu, har hjälp lite till o från men min utmattningsdepp är fortfarande kvar.
Jag har oxå problem med att ta tag i saker. Skitjobbig period för mig nu. Orkar inte jobba så jag måste sjukskrivas. Har problem med remisser som inte kommer fram osv. Tar på krafterna som f.
Ibland har jag lust att bara göra nåt drastiskt för att någon ska ta hand om mig. Typ sluta äta eller ta någon drog som gör mig helt knäpp..

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

Fisken

Du är inte ensam.
/fisken

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Liten kuling

Hei! Jeg er litt skeptisk til selvdiagnostisering (man kan ikke sette diagnose på seg selv selv om man har lest på internett) og dessuten høres det ut som du kunne trenge litt hjelp. Du har det vanskelig nå. Kunne du kontakten legen din, for eksempel? Eller noen du stoler på som kan hjelpe deg til noen.

En ting har jeg tenkt på mens jeg leste dette. Du sier at dine problemer er bagateller i forhold til mange andres her inne. Det tenker ikke jeg. For et menneske er det sin egen opplevelse som har en betydning for hva man føler. Det hjelper for eksempel ikke at noen sier de ikke synes du er slitsom, hvis de avviser deg hver gang du trenger dem. De kan ha det travelt og rett og slett ikke rekke å strekke til, uten at det handler om deg, men for deg kan det være slik at man opplever at de ikke vil ha noe med deg å gjøre. Da er det den opplevelsen som blir tellende for deg. Det var kanskje et dårlig eksempel, men jeg håper du forstår.

Det er jo ens egen opplevelse av virkeligheten som er sin opplevelse, og som er det man hele tiden registrerer. Om en anorektiker blir presset ti-femten kilo opp i vekt og veier femti kilo da, er det for andre uforståelig at det er mye. Jenta er fortsatt bare skinn og bein. Men for vedkommende, kan dette være så stort og uutholdende at det ikke går an å holde hodet i sjakk.

Kanskje det eksempelet var lettere å forstå? Det blir jo litt rart når jeg skriver på norsk også. Jeg håper det går ok. Poenget mitt er altså at din opplevelse er viktigst når det handler om ditt liv og hvordan du har det. Derfor var det kjempebra at du laget denne tråden, uavhengig av om andre har det verre eller bedre enn deg. Dette er slik du har det. Skriv gjerne mer om du ikke føler du fikk satt ord på alt slik du ville første gangen. Det går også an å skrive i eksperttråden her inne, og be ekspertene om råd til hva du skal gjøre videre, evt. hvor du skal henvende deg for å få hjelp.

Lykke til.