Glamourens baksida - då sexet, drinkarna och pillrena tagit slut.

belladonna · 2008-06-10, 16:02

Vad gör man när man har vaknat upp på livets bakgård och inte längre känner igen sin tillvaro? När världen har blivit en parodi, en surrealistisk värld. Där små barn fantiserar om att ta livet av sig som Marilyn Monroe i sina (inte mammas) stilettklackar. Där äldre bojkottar rynkor och sprutar botox istället för att gulla med sina barnbarn. Där samhället är i en tid som aldrig varit mer ytligt och pengafokuserat. Där en Gucciväska innebär makt.
Jag kommer in i bilden då jag är en av dessa människor. Halva jag är. Den andra halvan är det inte. Jag är inte på något sett schizofren, utan har levt mer om nätterna och adapterat vissa vanor som jag inte längre vill ha. Detta gjorde att min forna depression utvecklades till manodepressivitet. När jag har passerat tjugofemstrecket, vilket är en nedräkning som står mycket nära, ska jag vara hel.

I min värld är det logiskt att dricka två gånger om dagen. Att ett piller får dig att somna, och ett annat dig att vakna. Att sex är så man avslutar en lyckad partykväll. Att knappt jobba. Att kräkas i taxibilar och ha efterfester tills på eftermiddagen för att sedan använda de resterande timmarna som är kvar av dagen för att duscha och sminka sig medan solen fortfarande är uppe. Utan att aldrig ha testat uppåtdroger, utvecklade jag insomnia och sov inte på tre månader. T R E månader. Varför sova när man kan missa något? Men det är inte alltid så.

När detta har pågått ett par veckor vaknar jag ur min dvala och går in i en annan. Denna är på alla sätt den totala motsatsen. Det är precis där jag sitter och skriver detta, här och nu. Den deprimerade sidan. Då är allt jag gör att skriva, skriva och skriva. Mitt rekord är tjugosex timmar.
Allt som existerar i min misär är att få utlopp för känslorna och stopp på ångesten. Med mobilen avstängd och telefonen urkopplad. Vissa tror att jag lever dubbelliv. Kanske är det precis det jag gör. Här umgås jag med Herr Ågren och tar så mycket lugnande att tid och rum försvinner. Manin i depressionen är skrivandet. När jag är klar med denna epok (1-7 dagar av total isolation) börjar jag om. Då är sex och drinkar allt jag bryr mig om.

(1) Manisk sida: Självdestruktiv. Missbruk av alkohol och sex. Övermod, hybris och fåfänga. Omdömet försvinner och skadar både ekonomi och min självkänsla. Ökat behov av uppmärksamhet. Sviktande beslutsamhet; alla ideér är en bra idé. Säger ja till allt för att inte missa en sekund av livet. Kallar sig själv livsnjutare. Känner sig enormt ensam och kompenserar detta med shopping, utgångar och sex. I stora doser.

(2) Deprimerad sida: Missbruk av lugnande. Självdestruktiv. Djupsinnig och estetisk. Tillvaron känns håglös, motivationen är på noll om inte minus. Svarta tankar. Isolation från tillvaron. Något av en känsla av ensamhet. När botten är nådd börjar ensamheten bli en trygghet då man inte orkar träffa människor. Mobilen stängs av. Mat är en tröst, dock inte alkohol i samma utsträckning. Här vill man istället fly in i en dimma av sömnmedel och lugnande. Dock är det en ryskroulette i frågan om man lyckas med att bedöva sig eller om det slår om helt och istället förstärker sin egen ångest.
Fastän jag befinner mig hemma mitt i innerstaden, är gatornas brus totalt obefintligt.

Skriver detta för alla intressanta trådar här på forumet som verkligen har fångat mig. Dock orkar jag inte skriva mer just nu då jag är rätt så groggy i huvudet redan.

Kommentera gärna! Kramar på er alla.

per n illa · 2008-06-10, 17:05

is the limit of your body, psysical, to maintain a living, it is a giant
machine but it starts cracking up after 10 days without sleep.
det var den fysiska delen, siesta för mig nu, men återvänder med
intresse i icke-fysiken
coolacramar

belladonna · 2008-06-10, 17:20

Well.. god bless ett maniskt sinne, powernaps och redbull!

Grabben · 2008-06-12, 02:09

Bra där, belladonna....

Sover för lite på nätterna så jag kör mina powernaps varje dag... Går omkring och är trött och får inget gjort, trycker i mig red bull för att bli pigg, men det ersätter fan inte sömn. Jag begriper mig inte på dem som säger att bara man tar en red bull orkar man köra på. 4 red bull gör mig i bästa fall lite skakis, men pigg blir jag då inte, jag måste ändå gå och lägga mig på eftermiddagen, och sover som en stock.

Fast jag är väl lite skadad av allt starkt kaffe man druckit genom åren...

Synthia · 2008-06-20, 07:52

Jag blir helt fascinerad över vad du skriver. Har läst ditt inlägg flera gånger. Du är väldigt bra på att uttrycka dig. Skulle vilja läsa böcker skrivna av dig.

Du besitter en enorm kapacitet helt klart. Jag blir sorgsen över att du utnyttjar den så destruktivt och att det slår emot dig själv. Det är aldrig försent även om man inte har haft ett bra liv att börja ta hand om sig själv. Du har ju inte haft någon som har gjort det. Vilken smärta.

Det är förödande då att det finns substanser som alkohol, sedativa, Red Bull och allt det.

Får du någon hjälp? Tar du emot någon hjälp?

Kram
S.

kelda · 2008-06-20, 13:21

Med stor inlevelse har jag läst din berättelse/din historia.....och jag känner oxå att du har en enorm kapacitet om du vågar släppa din destruktiva tillvaro!!! jag kan förstå varför du gör som du gör.........men hoppas att du vågar/har mod att söka någon som du kan knyta an till.......och ge dig de rätta verktygen att handskas med livet........Du är värd det!!!! kram och försök ta hand om dig själv......en liten bit kan bli längre och längre.........

belladonna · 2008-06-21, 16:32

Wow! Helt otroligt att höra! Tack.. Det som jag trodde skulle vara kryptiskt för alla verkar tala klarspråk för andra..

Min terapi består av mitt skrivande. Det är allt jag kan. Jag är livrädd för att mina fötter ska rubbas från jorden varifrån näringen kommer till mitt skrivande. Den världen är min realitet och enda trygghet som bekräftar min existens. Vad gör man när man har börjat älska sin mörka lilla grotta?

Synthia · 2008-06-22, 16:52

Gör du något mer än att skriva? Jag menar konstnärligt. Målar, tecknar eller spelar något instrument?
Förstår mycket den här ventilen, har den själv.
Får en känsla av att du identifierar dig mycket med ditt mående i var och en av ytterligheterna, kan det vara så?
Jag identifierade mig med depressionen och det tog nästan kål på mig. Gör inte det. Sjukdomen är din fiende.

spiderman · 2008-07-22, 20:24

ja va sadar fran de att ja va 15 till 20 sov inte knarkade festade sa hart fan varje da om ja sa kunde PUSHED IT TO THE LIMIT tills de braka psykos och grova deppresioner som jag an idag krigar me vila dig kor inte ut dig sjalv man far betala i slutandan avan den starkaste o mest oovervinnliga!!

2008-06-10, 16:02	#1 (permalink)
belladonna Junior Member Nykomling Reg.datum: Jun 2008 Ort: Stockholm city Inlägg: 8 Krediter: 60	Glamourens baksida - då sexet, drinkarna och pillrena tagit slut. Vad gör man när man har vaknat upp på livets bakgård och inte längre känner igen sin tillvaro? När världen har blivit en parodi, en surrealistisk värld. Där små barn fantiserar om att ta livet av sig som Marilyn Monroe i sina (inte mammas) stilettklackar. Där äldre bojkottar rynkor och sprutar botox istället för att gulla med sina barnbarn. Där samhället är i en tid som aldrig varit mer ytligt och pengafokuserat. Där en Gucciväska innebär makt. Jag kommer in i bilden då jag är en av dessa människor. Halva jag är. Den andra halvan är det inte. Jag är inte på något sett schizofren, utan har levt mer om nätterna och adapterat vissa vanor som jag inte längre vill ha. Detta gjorde att min forna depression utvecklades till manodepressivitet. När jag har passerat tjugofemstrecket, vilket är en nedräkning som står mycket nära, ska jag vara hel. I min värld är det logiskt att dricka två gånger om dagen. Att ett piller får dig att somna, och ett annat dig att vakna. Att sex är så man avslutar en lyckad partykväll. Att knappt jobba. Att kräkas i taxibilar och ha efterfester tills på eftermiddagen för att sedan använda de resterande timmarna som är kvar av dagen för att duscha och sminka sig medan solen fortfarande är uppe. Utan att aldrig ha testat uppåtdroger, utvecklade jag insomnia och sov inte på tre månader. T R E månader. Varför sova när man kan missa något? Men det är inte alltid så. När detta har pågått ett par veckor vaknar jag ur min dvala och går in i en annan. Denna är på alla sätt den totala motsatsen. Det är precis där jag sitter och skriver detta, här och nu. Den deprimerade sidan. Då är allt jag gör att skriva, skriva och skriva. Mitt rekord är tjugosex timmar. Allt som existerar i min misär är att få utlopp för känslorna och stopp på ångesten. Med mobilen avstängd och telefonen urkopplad. Vissa tror att jag lever dubbelliv. Kanske är det precis det jag gör. Här umgås jag med Herr Ågren och tar så mycket lugnande att tid och rum försvinner. Manin i depressionen är skrivandet. När jag är klar med denna epok (1-7 dagar av total isolation) börjar jag om. Då är sex och drinkar allt jag bryr mig om. (1) Manisk sida: Självdestruktiv. Missbruk av alkohol och sex. Övermod, hybris och fåfänga. Omdömet försvinner och skadar både ekonomi och min självkänsla. Ökat behov av uppmärksamhet. Sviktande beslutsamhet; alla ideér är en bra idé. Säger ja till allt för att inte missa en sekund av livet. Kallar sig själv livsnjutare. Känner sig enormt ensam och kompenserar detta med shopping, utgångar och sex. I stora doser. (2) Deprimerad sida: Missbruk av lugnande. Självdestruktiv. Djupsinnig och estetisk. Tillvaron känns håglös, motivationen är på noll om inte minus. Svarta tankar. Isolation från tillvaron. Något av en känsla av ensamhet. När botten är nådd börjar ensamheten bli en trygghet då man inte orkar träffa människor. Mobilen stängs av. Mat är en tröst, dock inte alkohol i samma utsträckning. Här vill man istället fly in i en dimma av sömnmedel och lugnande. Dock är det en ryskroulette i frågan om man lyckas med att bedöva sig eller om det slår om helt och istället förstärker sin egen ångest. Fastän jag befinner mig hemma mitt i innerstaden, är gatornas brus totalt obefintligt. Skriver detta för alla intressanta trådar här på forumet som verkligen har fångat mig. Dock orkar jag inte skriva mer just nu då jag är rätt så groggy i huvudet redan. Kommentera gärna! Kramar på er alla.

2008-06-10, 17:05	#2 (permalink)
per n illa Banned Guldmedlem Reg.datum: May 2008 Inlägg: 226 Krediter: -49	240 Hours.. is the limit of your body, psysical, to maintain a living, it is a giant machine but it starts cracking up after 10 days without sleep. det var den fysiska delen, siesta för mig nu, men återvänder med intresse i icke-fysiken coolacramar

2008-06-20, 07:52	#5 (permalink)
Synthia Member Silvermedlem Reg.datum: Jun 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 99 Krediter: 504	Hej Jag blir helt fascinerad över vad du skriver. Har läst ditt inlägg flera gånger. Du är väldigt bra på att uttrycka dig. Skulle vilja läsa böcker skrivna av dig. Du besitter en enorm kapacitet helt klart. Jag blir sorgsen över att du utnyttjar den så destruktivt och att det slår emot dig själv. Det är aldrig försent även om man inte har haft ett bra liv att börja ta hand om sig själv. Du har ju inte haft någon som har gjort det. Vilken smärta. Det är förödande då att det finns substanser som alkohol, sedativa, Red Bull och allt det. Får du någon hjälp? Tar du emot någon hjälp? Kram S. __________________ Let the cat out of the bag BLOGG http://myinnerstormblows.blogspot.com/

2008-06-22, 16:52	#8 (permalink)
Synthia Member Silvermedlem Reg.datum: Jun 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 99 Krediter: 504	Gör du något mer än att skriva? Jag menar konstnärligt. Målar, tecknar eller spelar något instrument? Förstår mycket den här ventilen, har den själv. Får en känsla av att du identifierar dig mycket med ditt mående i var och en av ytterligheterna, kan det vara så? Jag identifierade mig med depressionen och det tog nästan kål på mig. Gör inte det. Sjukdomen är din fiende. __________________ Let the cat out of the bag BLOGG http://myinnerstormblows.blogspot.com/

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-06-10, 17:20	#3 (permalink)
belladonna Junior Member Nykomling Reg.datum: Jun 2008 Ort: Stockholm city Inlägg: 8 Krediter: 60	Well.. god bless ett maniskt sinne, powernaps och redbull!

2008-06-12, 02:09	#4 (permalink)
Grabben Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Mar 2008 Inlägg: 139 Krediter: 520	Bra där, belladonna.... Sover för lite på nätterna så jag kör mina powernaps varje dag... Går omkring och är trött och får inget gjort, trycker i mig red bull för att bli pigg, men det ersätter fan inte sömn. Jag begriper mig inte på dem som säger att bara man tar en red bull orkar man köra på. 4 red bull gör mig i bästa fall lite skakis, men pigg blir jag då inte, jag måste ändå gå och lägga mig på eftermiddagen, och sover som en stock. Fast jag är väl lite skadad av allt starkt kaffe man druckit genom åren...

2008-06-20, 13:21	#6 (permalink)
kelda Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Oct 2007 Ort: Skåne Inlägg: 179 Krediter: 812	Med stor inlevelse har jag läst din berättelse/din historia.....och jag känner oxå att du har en enorm kapacitet om du vågar släppa din destruktiva tillvaro!!! jag kan förstå varför du gör som du gör.........men hoppas att du vågar/har mod att söka någon som du kan knyta an till.......och ge dig de rätta verktygen att handskas med livet........Du är värd det!!!! kram och försök ta hand om dig själv......en liten bit kan bli längre och längre.........

2008-06-21, 16:32	#7 (permalink)
belladonna Junior Member Nykomling Reg.datum: Jun 2008 Ort: Stockholm city Inlägg: 8 Krediter: 60	Wow! Helt otroligt att höra! Tack.. Det som jag trodde skulle vara kryptiskt för alla verkar tala klarspråk för andra.. Min terapi består av mitt skrivande. Det är allt jag kan. Jag är livrädd för att mina fötter ska rubbas från jorden varifrån näringen kommer till mitt skrivande. Den världen är min realitet och enda trygghet som bekräftar min existens. Vad gör man när man har börjat älska sin mörka lilla grotta?

2008-07-22, 20:24	#9 (permalink)
spiderman Junior Member Nykomling Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 7 Krediter: 51	ja va sadar fran de att ja va 15 till 20 sov inte knarkade festade sa hart fan varje da om ja sa kunde PUSHED IT TO THE LIMIT tills de braka psykos och grova deppresioner som jag an idag krigar me vila dig kor inte ut dig sjalv man far betala i slutandan avan den starkaste o mest oovervinnliga!!