Änglaflickan Inez

inte mig du ska tacka

MotLjuset

usch nu har jag såna där jobbiga tankar igen. tänker hur ska jag någonsin bli en normal människa igen, känner mig som ett missfoster. hur ska jag trivas med mig själv igen, om jag ska tycka om andra måste jag ju först tycka om mig själv, och det vet i tusan hur det ska gå till usch kom just på nu att jag har en låååång väg att gå. jag mår visserligen bättre, men jag blir påmind om att jag inte lever ett normalt liv, jag bara går o tänker hela dagarna, när ska jag tänka på framtiden som förr och ta igen allt jag missat under alla sjukdomsår, kan jag bli helt bra igen??, en fråga som jag inte har fått ett svar på än men som jag tvingas att tänka på mer och mer ju friskare jag blir, har varit sjuk så himla länge så jag vet inte vad som är normalt eller sjukt mera men det visar sig mer och mer och jag är rädd för att det ska gå åt helvete ändå att mina problem är för stora att orka med att det blir för tungt så att jag inte kommer att klara livet som jag har hoppats på så mycket under det här året. självkänslan självförtroendet är i botten, jag förstår inte själv hur långt det är kvar ibland..men just nu kom jag på det och då deppar jag och blir oerhört ledsen..hur ska jag klara det här egentligen..det kommer alltid en massa hinder på vägen som jag måste klara av, jag är så trött på det hela. känner mig så ensam med allt elände. samma problem som har förföljt mig i åratal som jag har så svårt att lösa. usch vilken mardröm det är, som en enda lång ond cirkel som inte tar slut förrän jag är död, vet inte hur jag ska komma vidare just nu..känns så jättetungt nu igen. helt hjälplös känner jag mig. samtidigt vet jag att jag måste klara det här trots att det är omöjligt, usch jag avskyr att ha det så här. jag har så svårt att acceptera att jag har varit sjuk och vad som har hänt med mig. vet inte hur jag ska komma över det, det är ju mitt liv jag har ju bara mig själv trots allt, finner ingen mening med mitt liv alls. vem ska hjälpa mig ? jag är ett hopplöst fall. så jäkla svårt försöker ta en dag i taget. blir mer o mer desperat över att mitt liv är en katastrof.

Jag är så glad ändå att någon stöttar mig här..jag blir så rörd varje gång ni svarar och vill hjälpa mig..Crazy och Malin.

Änglaflickan Inez

det är klart vi stöttar dig
men den jobbaiga sanninegn är att du måste gå själv, men stötta kan vi runt om kring

förstår att det är mkt tankar,
har inga tips att ge mer än försök att tänka på något du blir glad av i stället
försök att inte känna efter för mkt liksom
så brukar jag göra ibland, när de är för kämpigt, att inte känna efter utan bara vara

MotLjuset

ja jag vet, vet inte hur jag ska klara det här men det är ursvårt nu, jag lider så fruktansvärt av allting vet inte om det går över, går det inte över eller blir bättre då kommer jag aldrig att orka längre, då är det bara självmord kvar. det går inte att undvika isåfall. jag ska försöka stänga av känslor o tankar o tänka på nått annat.

Kram

crazy2

BORT PGA JAG ÄR REDAN EN ANNAN DÅRE. GÅR EJ BLI HEL IGEN BARA VÄRRE

MotLjuset

Jag är ledsen jag vill inte ge upp. Men mitt liv är helt omöjligt jag vet med mig själv att jag kommer att ta livet av mig det är oundvikligt det är det enda som återstår av mitt liv som en gång i tiden var så bra. en dag har jag tagit mitt liv den tanken har funnits där i alla år, det är bara en tidsfråga.

Änglaflickan Inez

alla ska vi dö, nångång
och jag förstår att avsluta livet i förtid är en stark känsla

men jag vet oxå att du inte vill ge upp
så stå på dig
de kommer ljusna, det tror jag på

vet det kan vara svårt, men tänk på de posetiva små sakerna
att solen skinner,
hur fantastisk en blomma är
att grannen hälsade på dih i trappan, eller vad som helst
som du är en ljusglimt hos dig

MotLjuset

nej vad ska jag göra, jag kämpar förgäves det är ingen ide mera jag kommer aldrig att kunna känna mig tillfreds med mitt liv. jag är svårt skadad för livet. jag var dum urdum som satte mig själv i denna omöjliga situation, det går inte att reparera mitt liv, jag känner mig utanför jag tittar på alla människor o tänker Dom lever ett normalt liv, jag lever ett sjukt mycket onormalt liv.
det finns inte ord mera..jag dog för 18 år sen, det är sanningen, jag är redan död, det är bara ser ut som jag lever. kan jag lika gärna göra slut på lidandet.

Änglaflickan Inez

du gör ju dina val, så väljer du att dö, så gör du ju det
men jag tror du kommer gå miste om mycket

dog för 18 år sen... okej. Jesus uppstod, han var med död. Så du kan med uppstå =)


men nu när du ändå lever är det inte bättre att vara en levande levande än en levande död??

du vet ju vart du kan ringa om det blir för olidligt eller hur?? Dit du ringde när vi skickade massa meddelande förra måndagen, de finns ju där för dig . De kan sånthär mer än vad vi här kan. Vi kan stötta och uppmuntra, men inte hjälpa på samma sätt.

ge inte upp, du är en kämpe!!!

crazy2

Där har du lite fel , finns inga normala människor i denna värld idag.
Alla har nånting som är lite udda eller onormalt tänkande eller någon brist på varje enskild person. Till och med psykologer o.sv såna människor är också inte helt normala.
Tänk efter. Och du det finns många idag som ångrar sig och inte vill leva pga saker dem gjort och sedan försent ångra sig på
Men du dem lever endå idag och kämpar på.

En kille som råkade ut för en hel massa saker när han var yngre. han blev så dålig kämpade varje dag fick olika mediciner sen fick han olika mediciner för olika saker han bar på i flera år. Han var så illa däran men vet du vad han gick tänkte på? Att en dag , en dag kanske han får kärlek han egentligen ville ha. En tjej han kunde tycka om och som ville vara med honom trots hans alla fel brister och pga hans illa tillstånd så kanske han inte skulle leva så länge till så därför strävade han efter få känna kärlek nån ville ha honom endå och den tiden det fanns kvar på.
så du ser, finns hopp för dig med det är vad jag tror.