![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Deprimerad - stressad - utmattad Depression kan yttra sig på många olika sätt så som koncentrationsvårigheter, ont i kroppen, hopplöshet, minskad aptit eller ökad aptit, agressiva utbrott, socialt undandragande, minskad lust att umgås, orkar inte med folk, konstant trött, utmattad, stressad, självmordstankar, trött på livet. Här kan du diskutera detta. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#121 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
ja det hoppas jag, jag är ganska envis och svår att övertyga,när folk säger att det går att få ett bra liv igen..som jag är nöjd med och att allt blir bra, det måste jag se själv först innan jag tror på det. det måste till nåt alldeles extra för att bli övertygad om det. Jag är noga med mitt liv och har alltid varit. därför är det väldigt svårt för mig att acceptera att det gick rakt ner i avgrunden med mitt liv.
|
|
|
|
|
|
#123 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Jo det är väl så..bara att gå vidare. vet inte vad som händer inne i mig just nu..medicinerna förändrar hela mig i samband med tillfrisknandet..vet inte vem jag blir vad jag får efter tillfrisknandet...känner mig orolig över hur det ska gå för mig med allt..sista tiden har jag bara vela sova o vara ifred för mig själv..orkar inte vara social med nån..det är väl en fas ja är inne i..
jo sova är skönt..fast jag kan inte sova alls utan sömntabletter..jag tar zoplikon 2 tabletter varje kväll. det är väldigt skönt att kunna ta dom.. |
|
|
|
|
|
#126 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
jag vet inte jag, jag ska till louise imorgon..jag har så mycket problem med mig själv..önskar att det var en mardröm alltihop bara..men det är den hårda verkligheten..tufft som satan. ska jag verkligen klara det här ? kan jag komma hel ur det här ? jag tänker att det spelar ingen roll hur ont det kommer o göra eller hur jobbigt det är nu..bara jag kommer ut som en hel människa och känna att allting är bara bra...gud vad skönt det skulle kännas..allt det tunga som jag burit så länge, vad skönt o slippa det..går det verkligen ? ja det är mycket frågor jag inte vet svaret på, jag har längtat hela sommaren att den ska ta slut alla semestrar som alla har..allting är stängt..nu är det väl över snart och jag får gå till Louise igen, hoppas hon kan hjälpa mig.
Gud varför skulle denna hemska livsfarliga sjukdom depression drabba mig? jag var bara en liten oskyldig kille som hade det bra o tryggt med mycket kärlek jag såg fram emot ett spännande liv med mycket roligt, depression fanns inte på kartan innan det här. ingen orsak att få det, bara oturen med att signalsubtanserna i min hjärna sjönk..och där började helvetet chocken katastrofen har pågått i 18 år, jag sa till min pappa jag har förstört mitt liv ? han sa nää du har inte förstört ditt liv..sen avled han kort efter..och jag stod handfallen..med en depression som var så djup så jag kunde inte tänka en enda tanke, det fanns inte en endaste signalsubstans kvar i skallen..jag var mycket akut självmordsbenägen..trots allt lever jag ju idag vilket är ett mirakel eller är det tur/otur ? jag har tänkt många gånger att ingen skulle överleva vad jag har överlevt under åren, kan jämföra det med att hoppa från en skyskrapa och bara gå iväg därifrån efter som det vore ingenting. det har varit en lång resa...och nu står jag här..och vill att allt ska vara som förut innan jag fick denna farliga frustrerande sjukdom som jag hatar. men jag vet inte om det är möjligt att få det så bra som innan..det är jag orolig och ledsen för och känner mig mycket skamsen och skyldig för att det har hänt ens. tack för att du hejar på mig, Kram |
|
|
|
|
|
#128 (permalink) |
|
Moderator
Platinamedlem
|
cet du vad jag tror, jag tror inte du ska tänka så mycket. för tankaran kan ge mer känsal av hopplöshet när man tänker
kommer detta verkligen gå... ska jag klarea det osv du kommer aldrig bli den du var, för du är en annan männiksa nu. eller jo du är ju den samma rent kroppsligt men, jag menar du har nya erfarenheter, ny tankar, nya vänner osv |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|