fronts0ldat

detta är den värsta tiden i mitt liv , det känns som verkligen alla är emot mig ! jag super mig full för att glömma av hur dåligt jag mår mina vänner sviker mig det finns ingen som står känns det som jag har aldrig haft det lätt med vänner men nu har jag 5 vänner kanske max . och då många bekanta och kompisar med vänner är så jag räknar kan offra mitt liv för . det sista året har jag umgåtts med en person i stort sett och det tar på psyket att umgås med någon så mycket .. vi lovade varandra att stå upp i vått och torrt men när denna sommaren kom så brast mitt liv för att jag förlorade 2 vänner som hängde sig och jag visste inte hur jag skulle ta det så självklart började jag prata med min vän men det verkade som hon inte brydde sig liksom bara typ stötte ifrån mig kände det att så beter sig inte en vän och jag sade ifrån för att när hon mår dåligt kommer hon till mig visar att hon mår dåligt jag stöttar henne till max . men nu när mitt liv fuckar ur vart fan finns hon då? ... Vad ska man göra? adda gärna msn , Kamp_nu@hotmail.com

Änglaflickan Inez

en vän är bra att snacka med, men ibland räcker inte vänner till
jag tror du bär en stor sorg , vilket är helt normalt i din sitts
jag tror du skulle behöva snacka med nån proff för att reda ut det du känner och så. och bearbeta saker kanske o bygga upp ett liv som du vill ha det.
vet inte hur gammal du är, men det finns folk som kan hjälpa

fronts0ldat

Hej! jo jag är 16 år jag kan inte lita på någon mera människa än mina vänner , jag har försökt hos såå många psykologer m.m jag vill ha ett liv som alla andra jag vill ha bättre umgänges krets jag vill inte att människor ska skratta åt mig ! altså jag vill ha ett liv med riktiga vänner! men inte fean får man det

Änglaflickan Inez

förstår din svårighet att lita på nån, efter att vart hos massa folk . Här har du en till med samma problem, men jag jobbar på det å det går bättre å bättre

klart du vill ha ett liv som alla andra.
tyvärr blir det inte bara , utan man måste jobba som attan för det.
men det går, jag vet det går. har sett möänniskor som fixat det.
tyvärr äre svårt att göra själv, utan behöver nåns hjälp, önska så att de fanns nån som du kunde lita på. men jag vet att "bräntbarn flyr elden"
vet inte riktigt hur jag ska hjälpa dig dock.
vad tror du/ önskar du att jag ska göra för dig?
vill hjälpa om jag kan likom

fronts0ldat

Ärligt talat vet inte vad jag kan göra ,

Änglaflickan Inez

tror du måste gå emot din princip att du bara kan snacka med dine vänner. och söka upp nån proff. kanske ungdomsmotagningen vore ngt, de är snälla där.
det är inte lätt det påstår jag inte, men du måste ta hand om dig själv liksom. men jag vet det är skit svårt, men ge dem en chans. eller någon annan om du hellre vill det, elevhälsan, vårdcentralen, elelr vad som
skickar lite styrke kramar*

Jonas Fröberg

Shit va tungt!

Att bli sviken så av en viktig vän - usch!

Men om hon också är typ 16 så är det lätt att tänka att HON kan va ganska omogen och själv ha problem?

Och att de hängde sig! Sånt behöver man verkligen snacka av sig om! Med nån vettig, typ vuxen. Du måste ju va jätteledsen över det?

Minns hur jobbigt det va att va 16 - alla känslor och tankar och så detta med kompisar. Det var ju värsta hormonstormen! Så det förändras faktiskt! Kanske ingen tröst, men det gör det!

För mig blev det viktigt att visa mina känslor för mina vänner - precis som du vill. Och också sätta gränser, säga nej och så! Det ledde till att jag hitta nya vänner. Jag drog till mig mognare roligare personer när jag stod upp för mig själv. kanske kan funka för dig?

Hoppas du hittar nån vettig vuxen att snacka med också? Låter helt kasst att flera psykologer inte fattat nåt!

Jodjo

Tjena!
Jag förstår exakt hur du känner dej. Så som du förklarar har jag exakt känt. Istället för alkohol har jag försökt dämpa det onda som finns inom mej med så mycket annat. Två av mina bästa vänner tog inte livet av sig men inom ett halvår hade båda två tagit en varsin överdos. Sorgen man känner går inte att förklara och det är egentligen ingen annan än DU som vet hur den smärtan är. Du säger att du vill leva ett liv som alla andra gör? Jag har tänkt mycket på det. Men det liv som alla andra lever är inget liv att sträva efter. "Alla andra" försöker bara leva ett som jag kallar det ett idyliskt familjeliv. Man ser så mycket på tv och man förväntar sig så mycket. Sen när verkligheten kommer ikapp så blir man besviken. tyvärr.. Men jag tycker att du ska öppna ögonen för de vänner du faktiskt har! Jag kan lova dej att det räcker med 1 riktigt bra kompis. Om du har för många kommer du må dåligt för att du känner att du inte räcker till för alla som vill ha din hjälp Tänk först å främst alltid på dej själv. Försök komma underfund med vad DU vill åstadkomma i livet och vilken väg DU vill ta. Sen vägen dit ska du inte ifrågasätta utan bara kämpa tills målet är uppfyllt